VECKOKRÖNIKA #30 - Carola är störst, bäst och vackrast

Det var en Evighet sedan hon var med senast. Tycka vad man vill om hennes tro, personlighet och exponering i media. När det kommer till kritan är Carola precis den musikaliska vitamininjektion som ”Melodifestivalen” behöver efter föregående års mesproppsflopp (Stenmarks Las Vegas).

Räkna med att hon sopar mattan ikväll med sin grymma röst och sin dynamiska energi. Allt annat vore otänkbart. Vinner Carola även i Globen så kommer hon att turnera runt i Europa och marknadsföra låten innan Eurovision Song Contest går av stapeln, såsom fjolårets svenskgrekiska prinsessa lade grunden för sin slagkraftiga seger, medan Stenmark tog allt med en klackspark. Visserligen var det dött lopp redan från början med det färglösa sömnpillret Las Vegas.

Mina intryck från förra veckans delfinal tre:

Befann mig i Karlskrona (framför tv:n) hos bästa tjejpolaren Emelie, som brukar häva ur sig roliga kommentarer. Vi fick tidigt storhetsvansinne och kom på att nästa år då ska vi minsann skicka in en egen låt på det sällsynta temat kärlek. Vänta bara!

Vi var överens om att startfältet var det starkaste hittills, att Jürgen var drygare än en Tamagotchi och att REA-gänget tack och lov lyckades roa. Trist att vi bara fick se kroppkakor och sjömansmössor. Inget av den vackra örlogsstaden Karlskrona. Inte ens Rosenbom i rosa vantar. En mindre besvikelse för Blekinge-bor som oss.

En annan polare ringde plötsligt och berättade uppspelt att en gammal klasskamrat skymtade i bild under några sekunder när Lena Ph satte sig ute i publiken. Det var förstås stort. Intresseklubben antecknar febrilt.

”Hårsäckar jag inte visste fanns reser sig.” – Emelie gillade den malplacerade operalåten.
”Mamma, gör du revolt vid 45 års ålder?” – Emelie till sin mamma när hon var oväntat hipp och hejade på de rockande Pudlarna som hade ”ös i låten”. Hon fick rätt.

Själv var jag mest chockad över att det gick så dåligt för gardinklädda Jessica A och hennes Kalla nätter. Snacka om kalldusch. Det om något bevisar hur viktiga kläderna har blivit. Synd på en skön låt.

Att följa Melodifestivalen från tv-soffan medför oerhörda fördelar:

1. Man slipper artighetsapplådera när en låt är kass.
2. Man kan ta kisspaus precis när man vill, efter eget förnuft.
3. Klädkoden är ledig. (Emelie kunde helt ohämmat traska runt framför tv:n i sina lojaste mjukisbyxor.)

Tillbaka till nutiden och delfinal fyra. Det är som sagt stort att Carola är med igen. Nästan lika stort som om Sigourney Weaver skulle återvända i sin paradroll i ”Alien 5”. Som hand i handske.

Carola skulle kunna sjunga Bananernas eller Elefanternas usla låtar och ändå vinna, så stor röst har hon! Och folkets kärlek, för det mesta i alla fall. En levande legend i schlagerkretsar är redo att återta tronen igen. Och det blir inga halvmesyrer, var så säkra.