Veckans doldis: John C. Reilly

Kan det vara så att två efternamn är ett för mycket? Att även om man bara skriver ut första bokstaven, så kan på nåt vis störa och föra otur med sig? Eller helt enkelt klingar det inte lika bra som Tom Cruise och därav, kan personen aldrig kan bli lika stor som Tom Cruise?

Jag utforskar doldisar i Hollywood och har hitills stött på tre stycken med den gemensamma faktorn att alla har ett andra efternamn. Philip Seymour Hoffman; där läste jag till och med att en reporter skrivit, att med hela mellannamnet utskrivet kommer han aldrig bli nåt stort. William H Macy, killen som la till ett H för att inte förväxlas med en annan stor skådepspelare; Bill Macy. Och nu alltså: John C. Reilly, fenomenet upprepar sig.
Nu stämmer dock inte min tes till fullo. Det finns alltid undantag som bekräftar regeln, vad hände med såna som Samuel L Jackson, eller Andrew Lloyd Webber? (förvisso ingen skådis. Och namnet Lloyd är kanske snarare statushöjande..men ändå?)

John C. Reilly är som vanligt en skådis man känner igen i alla filmer han är med i, men har du någonsin läst något mer om honom? Inte jag i alla fall.
I helgen såg jag Reilly som genomgode, troende poliskonstapeln Jim Kunning i filmen "Magnolia" (ja, jag börjar också se ett tema här i mitt val av skådespelare. Men "Magnolia" är faktiskt en mycket bra film med mycket bra skådisar; det är inte mitt fel att alla jag tagit upp hittills har medverkat i den...).
Reilly har andra saker gemensamt med de skådisar jag tidigare tagit upp. Han har medverkat i "Boogie nights" (hahaha!), och han har inget typiskt stjärnutseende. Snarare är det faktiskt hans vanliga utseende som gjort honom populär för den kvinnliga publiken. Hans förmåga att kunna spela "the Everyday man" har visat sig gångbart i Hollywood, och under 90-och 2000-talet har han figurerat i massor av filmer. I "Timmarna" (2002) spelar han Julianne Moores man, han som blir lämnad för att han är för träig och stel. I "Aviator" (2004) är han Howards (Leonardo di Capris) närmaste och lojalaste medarbetare. Andra storfilmer Reilly medverkat i är bland andra "The perfect storm" (2000), "Never been kissed" (1999), "Hoffa" (1992) och "Days of thunder" (1989).


Det var efter arbetet med regissören Paul Thomas Anderson i filmen "Hard eight" (1996), som Reilly fick rollen som Reed, uppmärksamhetssökande bästis till Dirk Diggler i "Boogie nights". Även rollen i "Magnolia" (1999) var en förtjänst av deras vänskap. I båda dessa filmer visar Reilly sin styrka; att porträttera manlig sårad stolthet. Hans förmåga att verkligen klä av sig och blotta det där innersta som känns så oerhört smärtsamt att visa, och som därför fungerar så igenkännande, återfinns i många av hans filmer. I en scen i "Boogie Nights" gör Reillys karaktär ett praktfullt magplask i en pool. Kameran följer honom under vattenytan, där man får en glimt av karaktärens verkliga känslor...

Reilly blev oscarsnominerad 2003 för sin medverkan i "Chicago", förmodligen mycket beroende av att han själv genomförde alla sina sångnummer. Priset gick dock till Chris Cooper för hans galna orkidétjuv John Laroche i "Adaption". Ett pris Reilly däremot fick ta emot, även om det delades mellan honom och (gissa vem, om inte) Philip Seymour Hoffman, var en Tony Award för sin medverkan i Sam Shephards pjäs "True West" år 2000.
Reilly växte upp på Chicagos sydvästra sida, betraktat som ett hårt område att växa upp i. Han var ett av sex barn i ett irländskkatolskt hem. Han utbildade sig på De Pauls Universitys Goodman school of Drama. Redan från 8 års ålder var Reilly intresserad av teater och med på amatörscenerna. Reillys första stora roll på scen var som Tom's bror Noah Joad i Steppenwolf Theatres uppsättning av "Grapes of wrath". Uppsättningen turnerade även till New York.

En av de roligare grejerna jag hittat när jag sökt på John C. Reilly, är turerna kring hans medverkan i Lars von Triers "Manderlay". Först hette det att Reilly var en av alla de "högt uppburna" skådespelare som von Trier lockat till sig denna gången. Sen var det plötsligt avhopp och skandaler. Det sades att Reilly inte tolererade en scen där man använde en riktig åsna att slakta framför kameran, och hans avhopp skapade förstås stora rubriker. Sedan har det visat sig att alltihopa var en bluff, en ren pr-komplott från teamet bakom "Manderlay" att få lite publicitet. Den verkliga orsaken till Reillys avhopp var att han inte kände sig nöjd efter att ha läst igenom manuset.
Att hitta intervjuer med Reilly på internet är lite som att leta efter en nål i en höstack. Ändå har han medverkat i 41 filmer sedan "Casualties of war" 1989, som sagt filmer man känner till och oftast även har sett. 2002 var ett busy år för Reilly. Då medverkade han i både "The good girl" tillsammans med Jennifer Aniston, "Chicago" med Renee Zellwegger, Cathrine Zeta-Jones och Richard Gere, Martin Scorceses "Gangs of New York" och i "Timmarna" som tillsammans med idel stjärnor. Det som gjort John C. Reilly till en så välkänd skådis, samtidigt som han är en "doldis", är som sagt hans förmåga att föreställa "the Everyday man". Helt enkelt killen du personifierar dig med, han som känns lite som oss alla är till mans.