Varför blir en mystisk ö ett tråkigt ologiskt intrigträsk?

Nyfunna insikter om något man funderat över länge brukar oftast belönas med tillfredsställelse. Men när de förbyts i något som bäst kan förklaras som kulturell ilska börjar man undra vari frustrationens rötter börjat växa.

Det jag talar om är fenomenet då något som man verkligen uppskattar besudlas och förvandlas till något riktigt avslaget dåligt. Anno 2006 bombas vi varje dag med sånt som bäst skulle passa i en behållare med utarmat uran långt ner under jordens yta, släpper Smokie ett nytt The best of album blir vi inte arga utan låter det gå förbi obemärkt. Möjligtvis görs en sarkastisk kommentar i en krönika någonstans.

Men när en serie som Lost går ifrån att vara underbart mystisk och verklighetsbrytande till att bli en regelrätt misshandel av intrig börjar det klia i knogarna. Och när man som tittare nästan har investerat lika lång tid som de har spenderat på ön klarar man ändå inte att stänga av. Vilket är det stora brottet som Lost har begått då?
Jo precis samma sak som fick ö-dramat att glänsa i solen blev dess nedgång i kvalitet. I andra säsongen har de karaktärsbyggande tillbakablickarna blivit mer av en tveeggad machete vilket har sänkt tempot och framförallt intresset för vad som händer de flygplansbrutna. Efter en säsong brukar man få ett ganska bra hum om vilka personerna är och de fördjupningar som görs i de senare avsnitten blir ganska grunda magplask. När allt man vill veta är vad som händer på ön skickas man tillbaka till sentimentala sekvenser, vilket gör att man själv vill greppa ett gevär och ge sig ut i djungeln. För chansen att inte hitta en bunker så fort man tar tre steg från stranden är inte speciellt stor.

Tyvärr så verkade Prison Break följa samma skrämmande utveckling men har efter senast sedda avsnitt hämtat upp sig avsevärt.
Samma sak gäller 24. En serie som trots sin efter 5 säsonger konventionella handling har vågat ta ut svängarna och göra det som varje action-serie med längre livstid än två år blir tvungen att göra: Döda ett par välkända karaktärer. Komediseriens motsvarighet, vilket Scrubs visar blir det motsatta. Folk blir gravida.

Med en viss motsägelsefull känsla kommer jag ändå att fortsätta se dessa serier, trots de senare snedstegen fanns det en gång ett spår som man ville följa och blir man för arg får man väl ta en ”stroll down memory lane”.