VECKOKRÖNIKA #37 - Millennium & måltorka

Och Sverige slår inte Trinidad och Bongos korplag i öppningsmatchen. Illa. Bittert för alla blågula fans som rest till Tyskland. Bittert för kvällstidningarna som hajpat upp laget. Bittert för oss som ville ha en humörhöjande målfest framför televisionsapparaten. Det skulle bli en promenadseger. Det blev en pinsam måltorka. Källström skulle ha fått spela tidigare tycker alla och jag håller med. Man måste ju vara en väloljad kugge i vår klagomålskultur.

Käkade förresten familjepizza (hälften hawaii, hälften kebab) med polarna under matchen. Innan dess snackade jag med pizzabagaren om den stundande VM-premiären.
Jag: – Vi ska ju vinna den matchen.
Pizzabagaren: – Jaa, NI vinner nog.
Antar att han inte direkt viftade med svenska flaggan på nationaldagen. Kanske borde jag inte övertolka hans ordval; ”ni” istället för ”vi”, eller så svider det fortfarande sedan VI ställde till det för Italien under det där EM:et, ni minns då när vi spelade oavgjort med Danmark. I samma mästerskap gjorde Zlatan det där legendariska klackmålet. Det var annat än matchen igår det. Pizzabagaren var inte italienare nu när jag tänker efter, så den teorin spricker som en ballong intill en kaktus. Annars säger man som svensk gärna ”vi” när det går bra för laget och ”dom” när det går dåligt. Det är rätt lustigt.

Nog om fotbollsfiaskot och pizzadilemmat. Idag ser jag på mörka ”Millennium” med lysande Lance Henriksen (”Aliens”, ”Alien vs Predator”) i huvudrollen. Tjugotalet avsnitt för 199 spänn! Snacka om valuta för pengarna. ”Millennium” handlar om seriemördarprofileraren Frank Black som har gåvan/förbannelsen att se vad galna och ofta religiöst fanatiska mördare ser. Frank försöker kombinera jakten på galningar med det lugna familjelivet samtidigt som millennieskiftet närmar sig med apokalyptiska stormsteg. Mycket skitigare och djupare än vad ”Arkiv X” någonsin var. Ofta väldigt spännande. Nu ska jag återgå till min dvd-box-lycka. Härnäst blir det avsnitt sju: "Blood Relatives". So long...