De är ibland oss!

Mellan -44 och -99 spelades det in över 30 serier och filmer om muterade människor. Spindelmannen, Hulken, Captain America. De var dock bara sliriga skisser och missuppfattningar av de berömda serierna och nästan alla mötte ett dystert slut. Man kan sammanfatta de försöken som ett enda stort magplask. Men i år kan allting, precis som det har så många gånger innan, för evigt förändras. Med hjälp av demonregissören Bryan Singer, en ensamble halvkända skådisar, effekter skapade ur noll-talets superdatorer och ett otvivelaktigt välsvarat manus så ska de myter och hjältar som så länge har släpats i smutsen äntligen få återupprättelse.

Få filmintresserade har nog missat vad som är årets mest upphypade film; "X-Men". I USA har filmen skapat ett hysteriskt intresse och hypen är den största sen den som ringade in förra årets största filmjippo; "Star Wars : Episode 1". Serieförlaget Marvels utgivningar har alltid varit en stor del av serieläsandet i landet borta i väst och även i vår köttbullesolkade blå-gula mylla har mutanternas rötter slagit sig fast oväntat bra. Faktiskt bättre än de flesta skulle vilja erkänna. Medan Kalle Anka och dylika serier är för barn så riktar sig X-Men, Daredevil och Fantastiska Fyran till en lite äldre publik och innehåller faktiskt mycket mer mening än vad första anblicken antyder. Något som korta sekvenser i Ang Lee´s gnistrande "The Ice Storm" visar. Men om du läser serier i Sverige och är över 20 år så betraktas det antagligen som en aning suspekt av en del i din omgivning.

Vad är mutanter?, säger nån. Enkelt förklarat är det personer med en mycket ovanlig och speciell gen, benämnd med ett X, eller DNA som har blivit förändrat av någon anledning (radioaktivitet är ett populärt skäl). Detta ger mutanterna sina speciella förmågor vilka i sin tur skiljer ut dem från resten av oss. I filmens tredje och senaste trailer kan man se hur Singer har fokuserat på det här och öppnat det variga sår som alltid har funnits i serierna genom hatet mot de som är annorlunda och de utvaldas ensamhet och frustration. Människor viftar med plakat där det står "a dead mutant is a good mutant". Okunnigheten föder fruktan. Folk är rädda för det de inte förstår. Som alltid.

Idag har äntligen tekniken sprungit i kapp de fantasifullt färgrika scenarion som tecknare har målat upp i flera årtionden. Vi kan äntligen skapa precis vad som helst på en bioskärm. Men det viktigaste är förstås att en kille har burit och styrt upp det här, nämligen Singer. Nån som är uppväxt med serierna och har så jävla mycket talang och ambitioner att projektet faktiskt kan funka. Nån som ser fällorna och inte gör ännu en korkad actionfilm. Många andra filmer om t.ex Stålmannen, Spindelmannen, Captain America och Fantastiska Fyran är på gång och X-Mens framgång eller brist på det kommer att betyda mycket för att de ideerna ska bli verklighet.

Jag kan inte komma ihåg när jag senast hade ett sånt här brinnade intresse för vad som borde vara bara ännu en simpel film. Trailers, bilder och bokmärken flödar genom min hårddisk. Ibland drömmer jag om filmen fast allt är döljt i ett töcken när jag väl har klätt på mig. Men det är vackert och större än livet självt, det vet jag. Precis som film ska vara.

Jag inser förstås att det kan bli en gigantisk besvikelse på premiärdagen men fortsätter ändå att hoppas och surfa vidare efter nya detaljer och trådar att rycka i. Det kommer att bli himmel eller helvete. Den 2:a augusti får vi svaret.