VECKOKRÖNIKA #47 - min barndomshjälte Cobra

Har alltid älskat sciencefiction. Jag är den sortens kille som föredrar komiska och kosmiska rymdäventyr framför talande buskar och fantasyfältslag. Det har jag ”Cobra” och Tomas Bolme att tacka för.

Idag vältrar jag mig gärna i höjdare som ”Battlestar Galactica” och Alien-filmerna. Men det började med tecknade ”Cobra”. Från sju år stod det visserligen på videokassettens inbjudande baksida. Men ”Cobra” var något annorlunda och fantastiskt. Det var halvnakna tjejer i nöd. Det var hjärtskärande musik och svärande retorik. Det var kvicka kommentarer och fängslande handling. Det var en actionfylld skattjakt i den oändliga rymden efter kapten Nelsons tatuerade döttrar. Det var japansk animé långt innan ”Sailor Moon” och ”Pokémon” ens var påtänkta.

Storyn var häpnadsväckande. En till synes vanlig och ganska så fattig kille i röd dräkt satte guldkant på tillvaron med en populär fantasifilm. Filmen väckte förtryckta minnen av killens sanna identitet. Han var den ökände rymdpiraten Cobra - mannen med psykopistolen i sin vänstra arm. För fem år sedan valde han att ändra sitt utseende, radera sitt minne och börja om på ny kula efter att ha varit jagad av allt och alla. Men nu var han tillbaka i sadeln igen. Damen i rustning, även kallad Lady, var hans trogna vapendragare.

”Lady, formation C.” - Cobra

Stilen var unik. Splitscreen delad i två rutor, varierade och fantasifulla kameravinklar samt frysta stillbilder gjorde sitt. För att inte tala om den medryckande musiken som fortfarande är graverad i min lyriska fanboyhjärna. Nämnde jag att Tomas Bolme var klockren i dubbningen? Jag som annars får utslag av allt vad röstdubbning heter.

”Jag ska göra rostbiff av honom, det ska jag.” - Cobra

Det konstiga är att ”Cobra” är lika bra idag. Grymt bra! Annars brukar ju program som man älskade som barn (tänk ”MacGyver”) kännas mindre spännande idag. Men ”Cobra” är vuxen nostalgi som lätt håller tätt.

Cobras rymdskepp Sköldpaddan får Han Solos Millennium Falcon att framstå som en rostig rysk rymdstation. Och scenen när Cobra på skoj utgör sig för att vara James Bond i kampen mot två kvinnliga fängelsebödlar är bara för härlig.

Fotnot 1: De fyra Cobra-filmerna släpptes på dvd av Ozon Media men är i dagsläget rariteter.
Fotnot 2: Tecknade rymdäventyraren Cobra ska inte förväxlas med Sylvester Stallone-filmen med samma namn. Det är något helt annat.

Bäst just nu: att jag tillverkade en psykopistol av papper när jag var liten
Sämst just nu: att bara hälften av avsnitten dubbades och gavs ut i Sverige