Film och bakfylla

I går var en riktigt blöt lördagskväll. Jag, Fimpen och Palle satt och krökade hemma hos mig. Det blev en ansenlig mängd öl och ett experimenterande i fjolliga drinkar som vi aldrig skulle kunna beställa med manligheten i behåll när vi kommit ut på nattklubb. Fulla som fan åker "Appetite for destruction" på spelaren och pokerduken på bordet. Mer sprit. Whiskey. Kedjeröker och äter jordnötter som om det gällde livet.

Och så har vi spillt för sista gången den kvällen i finsoffan. Dags att åka taxi till ett hak med två dansgolv och fyra barer. Men det är lite suddigt. Kul att träffa alla som man inte sett på länge, och några jobbigt pinsamma möten med folk man helst vill glömma att man sett nakna. Dansa, dricka ett par öl till. Dansa, dansa, dansa, kebabsås på jackan, leta taxi.

Vakna med skorna på, i hallen. Krypa in i sovrummet. Ta av skorna. Vakna igen, något sticker i ögonen. Aj aj aj – släck den jävla strålkastaren för i helvete. Vem faaaan har skitit mig i munnen? Har vi katt? Nä. Å neeeej. Jag träffade mitt ex nya pojkvän och läxade upp honom. Blir ju kul att gå till jobbet imorron. Hans polare sitter ju i 6:an och kommer leva på denna anekdot hela veckan. Fuck fuck fuck. Aldrig mer. Jag lovar. Precis som jag lovade mig själv detta förra veckan. Och veckan innan dess. Nu återstår att kurera mig. Ut i köket och knapra lite paracetamol, sköljer ner med 2 liter vatten och slänger mig i soffan. Fortfarande klibbigt efter det gröna i glasen (som ligger huller om buller på det en gång så rentorkade bordet). Jag springer snabbt ut på dass och städar upp lite i de inre organen. Sträcker ut mig i den klibbigt stinkande soffan och sträcker mig efter fjärrkontrollen.

Inte ett jävla skvatt på TV som inte framkallar ångest. Ångesten måste hållas kort om jag ska klara livhanken denna förhatliga söndag. Något glättigt och fint. Inte lika kärring som drinkarna från i går. Men gärna lite finstämt och Hollywood. Vid närmre eftertanke (och just eftertanke är ju enormt lätt att falla in på i bakruset) så kan Hollywoods konformativa katalog ha sitt existensberättigande i att rädda livet på bakfulla neurotiska idioter som mig själv. Jag tittar i DVD-hyllan. JAAA! Jag hittar ”Tim Hibbins och Sasha”. Det är ju inte Hollywood, men det är snällt och fint. Tillrättalagd humor är helt rätt en bakfull söndag. Men en bit in känner jag att något inte stämmer. Bakfyllan är en stark inspitrationskälla då jag helt slutar censurera mig själv. Dessutom är jag lite kåt dagen efter. Synd att jag skickat bort min fru då. Å andra sidan hade det inneburit svårt psykiskt lidande om hon sett mig i mitt esse igår. Den utskällningen hade fått själen att skära. En skuren själ har man inte mycket nytta av när man har kåtslag dagen efter en slitig fylla. Jag får hitta en film med lite romantiska inslag i stället. ”Cicolina och hästen”…. nej, jag har ju sålt porrsamlingen till min lillebror sedan frun misstyckt. Hmmm. Vilken film har både naket och humor i en skön harmoni. ”Idioterna” av Von Trier har naket och humor… men det är ångestframkallande med vuxna människor som spelar ”spasser”. Jag sätter igång en annan gammal favoritfilm ”The Doors” som jag köpte av Fredrik på Tellusfilm när han flyttade ihop med sin tjej (och de fick dubbletter). Den är kanske inte så rolig. Och Jim Morrisons intensiva supande och knarkande är direkt tragiskt. Men Meg Ryan är så fruktansvärt snygg och sexig i denna film att jag vill att hon och jag åker tidsmaskin till slutet av 60-talet och tar LSD tillsammans och möts i en kosmisk orgasm!

Men det blev för mycket kiv och poliser och därför ångest. Jag känner kallsvetten i pannan när jag kommer att tänka på ”Tidsmaskinen” (som jag skulle åka i med Meg Ryan) – en riktig kalkonfilm som helt misslyckades med att leverera budskapet som Herbert George Wells så noga poängterar i sin roman. Men Samantha Mumba är en het chokladbrun flicka som jag gärna skulle sätta i mig… bahhh – Wells skrev ju ”Världarnas krig” också, Steven Spielberg gjorde ett riktigt bra jobb med den härom året. Den ser jag om!

Gahahahahaa, ångest! jag sitter paralyserad en stund och lyckas med nöd och näppe slå numret till den lokala leverantören av hjärtinfarkter och cola. En riktigt fet pizza med gorgonzola och fläskfilé ska sköljas ner i antidepressivt syfte utan allt för stor ansträngning. Men Tom Cruise ska inte visas på min skärm mer denna dag. Var så säker! Vad fan. Ångesten måste motas och det fort. Nu måste jag leta i lådorna längst in, där mina skamligt gömda pinsamheter ligger och stinker. ”American Pie”! Evreka. Den första filmen är ju en fullträff på baksmällan och den har allt. Stiflers mom och den ryska utbytesstudenten med superkroppen. Den en å en halvtimmen gick snabbt förbi och precis lagom till eftertexterna ringer den ovilliga pizzaleverantören på dörren. Jag bara stirrar på honom. Det var så längesedan jag ringde att jag trodde det var kört. Jag har redan satt i mig en Billys och 3 hårdkokta ägg. Jag betalar snällt och ber nästan om ursäkt innan jag vänligt stänger dörren utan att vänta på växelpengar.

Jävla satans helvetes förbannade mes. Varför spottade jag inte honom i ansiktet när han kommer så sent. Nu blir jag sur som satan och måste se något riktigt hårt och brutalt. Samtidigt är det viktigt att det inte krävs någon som helst intelligens. Jag står rådvill och tittar på titlarna i hyllan. ”First Blood” – aaahrrr, nope. ”Doberman” nä. ”Fightclub” NO WAYYYY! ”Snatch” – japp, den blir det. Oj vad rörigt med en massa karaktärer och en tät handling. Men våldet är tillfredsställande och pizzabudet slipper därigenom stryk. Då ser jag det hemska. Colan är slut. Jag är äckligt mätt och dåsig. Bakfyllan har börjat släppa och jag sätter i telefonjacket efter att noga kontrollerat så att jag inte är buggad. Kvällen ägnas nu åt ”Fear and loathing in Las Vegas” då ångestrisken drastiskt sjunkit i mitt våldsfrossande och därtill avgrundsgarvande.

Så här såg min kamp mot bakfyllan ut. Vilka filmer väljer du när bakfyllan skrämmer dig från vettet med sin närvaro? Varför väljer du dem? Skicka ett litet (eller långt) mejl med dina bidrag, så sätter jag ihop en kavalkad om ett par veckor.

Snart är det helg då försöker vi igen!