Varför ser vi bara dålig film i skolan?

Frågan om hur man får 30 kids att se en film i klassrummet, kan tyckas vara det lättaste som finns. Hur svårt kan det egentligen vara? Hitta en bra rulle, dra in teven och slå på filmen sen kan du gå och fika med kollegiet. Så skulle det kunna vara, men det är bedrövligt sällan det fungerar.

Som svensklärare och tillika filmnörd värnar jag om filmkulturen och håller panikartat fast vid film som ett fantastiskt pedagogiskt läromedel. Det gillas inte av alla och det finns också knasiga regler som säger att jag inte får visa vilken film jag vill i ett klassrum. Nu är väl sanningen snarare att speciellt vid jul och innan längre lov, skiter många lärare i reglerna som säger att endast filmer med speciellt tillstånd får visas i offentliga sammanhang som ett klassrum kan vara. Jag gör det när AV-centralen endast råkar ha inne filmer som antingen är så slutkörda att magnetremsan på VHS-bandet har börjat gulna eller att dessa filmer är av den sorten att rättigheterna reades ut på AV-centralernas årsstämma. Om det nu finns en sådan. Visst riskerar jag liv och lem genom att visa en helt vanlig köpfilm, men det är en risk jag är beredd att ta. Tydligen hände det en lärare 1987 som visade en film för sin klass och så visade det sig att en av eleverna hade en förälder som arbetade på något verk som har med filmrättigheter att göra vilket resulterade i en saftig böter på ett femsiffrigt belopp. Och allt läraren ville var att eleverna skulle få lite filmkunskap genom att visa "Gökboet".

Det finns ett fenomen som heter "skolbio". Du som går i skolan känner säkert till detta. Det innebär kort och gott att SFI (Svenska Filminstitutet) väljer ut vissa filmer som man tycker att svenska barn och ungodmar kan få sig till livs och som kanske kan lära dem ett och annat om livet, döden, det andra könet eller hur man ska behandla varandra. "Lilja 4-ever" är en typisk skolbiofilm. Klockan åtta på morgonen drar en stackars lärare med sig sina 30 finniga tonårselever till en gammal biosalong, i bästa fallet, eller en mindre lämplig biolokal där man hyrt in en andrasorteringsmaskin för filmvisning. Eleverna antingen sover, snackar eller slåss till filmen är slut. Läraren går sedan tillbaka till skolan för att bedriva en predikan om det allvarliga ämne som man just fått presenterat för sig. Inte sällan blir skolbio en flopp utan dess like.

Så när jag tar mod till mig, drar med mig favoritfilmer ur filmsamlingen med syfte att visa kidsen lite kvalitétsfilm bemöts det allt som oftast av hurra-rop och glada miner. Tjugo minuter in byts kidsens glada anleten mot plågade diton och de skruvar illavarslande på sig i trästolarna. Och så kommer den där kommentaren som en seriös filmälskande svensklärare fullkomligt hatar:
- Varför ser vi bara dålig film i skolan?
Alltid samma sak, varje gång. Jag försöker förklara det geniala i "Oh brother where art thou" och jobbar hårt för att tydliggöra kopplingarna mellan "Orpheus i underjorden" och "Moulin Rouge". Kidsen fattar ingenting och jag blir allt mer frustrerad.
- Jaha, vad ska ni se då om ni får bestämma, säger jag och försöker dölja min besvikelse över att inte filmen gick hem.
Kidsen häver ur sig titlar som "Saw","American Pie", "Boat Trip", "Shrek" och "Dirty Dancing" (hur tusan kan de ens känna till "Dirty Dancing"?). Det här ställer mig så klart i en svår sits. Jag inser att 15-åringar helt enkelt inte vet att uppskatta kvalité när de ser det.

-Jaha, så vad vi kan vi diskutera efter att ha sett "American Pie", undrar jag ärligt, för jag har ingen som helst aning.
- Knulla inte en paj, säger någon och klassen utbrister i skrattsalvor som aldrig tar slut.
Förtvivlat försöker jag få tyst på mobben.
-Hallå, vet ni varför ni aldrig kommer att få se "American pie" i skolan? Jasså inte? Av den enkla anledningen att varje vettig människa vet att man inte ska knulla en paj. Ni är här för att lära er någonting, få ny kunskap eller reflektera över ämnen som kan måhända göra er till bättre, mer bildade och klokare människor. "American Pie" är alltså inte filmen att se.

Istället fortsätter jag att visa film som man faktiskt kan bygga diskussioner på, som faktiskt kan ge tankeställare. Oftast går det inte bra utan hälften av kidsen tappar intresset efter halva filmen. Jag har dock börjat fokusera mig på de elever som faktiskt kan det här med att se en film som inte är fjantig, som inte innehåller hollywoodaction eller som utspelar sig bland kåta high school-studenter. Som tur är så finns de.

Det finns dock filmer som faktiskt går riktigt bra att visa. Min år 8 fick se, en vild chansning må hända, Michael Moores "Bowling for Columbine". Innan filmen hade vi diskuterat film och olika genrer och kom således in på dokumentärfilmen. "Bowling for Columbine" lyckades hålla i stort sett var enda fjortonåring i klassrummet fokuserad, vilket är ett mirakel i sig. De diskussioner och uppsatser som de sedan skrev var en ren fröjd att läsa. En film som "Matrix" fungerar också och om den dessutom presenteras av en överentusiastisk filmnörd som jag, kan man få en hel klass att se film med nya ögon.

Dessvärre gick inte "Love Actually" hem. Det gjorde mig besviken. Tiotalet tjejer längst fram satt dock med samma fåniga leende som jag har när jag ser den, men resten ägnar sig åt bänkklotter eller datorspelssnack. Julfilm är svårt. Jag har fortfarande inte lyckats hitta den där filmen som man kan ha som standardfilm att visa innan jullovet. "Ensam hemma" känns för barnslig. "Grinchen" för seg. Nåja, jag antar att det löser sig nästa år.

Att visa film i skolan är ändå ett sätt att få veta vilka elever som är mer mogna än andra. Så är det bara. Långt ifrån alla 15-åringar kan se det tragiska i "Philadelphia", det vackra i "Moulin Rouge", det speciella i "Oh brother where art thou". Det slår mig att film helt enkelt inte är samma sak för mig som för andra. För en del är det helt enkelt bara hjärnbefriad verksamhet, medan andra ser film som ett budskapsförmedlande verktyg. Jag tillhör såklart den senare sortens filmtittare och jag vill verligen framstå som en intellektuell filmtittare. Men visst finns det något oemotståndligt roligt i att knulla en nybakad fruktpaj...