Johan Karlssons ultimata årskrönika 2006

Tiden går fort när man har roligt. Ännu ett spännande filmår har passerat. Så här ser min topplista över sedda biofilmer ut. Kan tänka mig att ”Borat” hade kvalat in om jag hunnit se den före listans tillkomst. Here we go:


1. X-MEN III: THE LAST STAND
Joss Whedons nyare mutantbotemedelsstory blandas med Chris Claremonts klassiska Dark Phoenix-story. Skådespelarensemblen är väldigt imponerande och Brett Ratner övertygar som nytillkommen regissör. ”The Last Stand” är tänkvärd, rolig och det häftigaste kapitlet i trilogin.

2. V FÖR VENDETTA
Dystopisk framtidsskildring med John Hurt som otäck och landsfaderlig Hitler-figur. Hugo Weaving spelar statsfientliga V som bygger upp motståndsrörelsen. V är en blandning av The Shadow, Zorro och Fantomen på operan. Vasseggad och vältalig film som har många lager.

3. CASINO ROYALE
Med rafflande poker och utan osynliga bilar återupplivar Martin Campbell Bond-franchisen för andra gången. Daniel Craig är den skådis som tagit mest skit på förhand och sedan levererat massivast när det väl kom till kritan, som en pånyttfödd och sårbar James B(l)ond i pungkrossande ”Casino Royale”. Strongt.

4. OFFSIDE
Ett fotbollslag är nära att trilla ner en division. Den ofrivillige frälsaren är en avdankad fotbollsspelare från Liverpool som bemöts med stor entusiasm, röda mattan och pinsam svengelska. Inhemsk komedi som träffar mitt i krysset. Grymt bra skådespeleri av Jonas Karlsson.

5. SUPERMAN RETURNS
Årets återkomst. En värdig, väldig och vacker uppföljare som passande nog fortsätter framåt istället för att börja om på ny kula. Omslaget, där Supes svävarflyter över jorden och lyssnar, är inte lite snyggt.

6. MISSION: IMPOSSIBLE III
Tvåan snöade in sig på överdriven action, för många maskbyten och minimal karaktärsutveckling. I trean gör J.J. Abrams (”Lost”, ”Alias”) Ethan Matthew Hunt lite mer mänsklig. Philip Seymour Hoffman spelar iskallt och är filmseriens bästa skurk hittills

7. DA VINCI-KODEN
Intressant skattjakt som vänder upp och ner på kristendomen. För oss som inte orkar läsa boken. Tom Hanks är en kvalitetsstämpel, oavsett frisyr.

8. VARANNAN VECKA
Kärnfamiljens vittring är ett faktum. Felix och Måns Herngren har barnen varannan vecka och hamnar i minst sagt märkliga kärlekssituationer. Medryckande, tragikomiskt och oförutsägbart. Plus i kanten för scenen som hyllar ”The Matrix”.

9. BECK - SKARPT LÄGE
Sjuttonde Beck-filmen är skarp. Från brutal kvinnomisshandel till en brutalt rolig granne. Haber och Persbrandt är en dynamisk duo inom svensk polisfilm. Tio gånger bättre än alla halvruttna Wallanders.

10. SAW III
Skräckfilmen fokuserar på lärlingens relation till läraren och dennes metoder, vilket är en intressant infallsvinkel. Tobin Bell som den döende psykopaten Jigsaw är och förblir den bästa skräckikonen på åratal. ”Saw III” har definitivt sina stunder, men kunde ha varit smartare och förlitat sig mindre på äckeleffekter.

11. ICE AGE II
Årets datoranimerade höjdare utspelar sig på istiden. Den ihärdige gnagaren Scrat, vars livsuppgift är att få tag på sin nöt, är på god väg att bli en komisk kultfigur. Knycker gärna rampljuset från mammuten, tigern och sengångaren. Underhållande och välgjort.


* Årets delikatess: Eva Greens gestaltning av Vesper Lynd i ”Casino Royale”. En ny sorts Bond-brud, rent utav en Bond-kvinna. En vältalig bokförare utan diplom i våldsamt beteende, som genomskådar den föräldralösa mordmaskinen 007.

* Årets brutalaste scen: Borrandet i pusselbitsmördaren Jigsaws huvud i ”Saw III”. Det värsta sedan Hannibal Lecter stekte hjärna i en stekpanna.

* Årets advokatserie: ”Boston Legal”. Säsong ett på dvd pendlar mellan att vara galet rolig, moraliskt tänkvärd och genuint känslosam. James Spader och William Shatners balkongscener gillas skarpt. David E. Kelley är ett geni.

* Årets sciencefictionupplevelse: ”Battlestar Galactica” säsong ett. Nervkittlande sciencefiction av högsta klass med starka karaktärer och våghalsigt manus. ”Terminator” möter ”Starship Troopers”. Frakking wonderful!

* Årets kära återseende: ”Hipphipp! presenterar: Itzhaks Julevangelium” på dumburken. Skrattattackerna och fyndigheterna kvarstod, men man började även bry sig om karaktärerna, som fått mer kött på benen. Fast Tiffanys väninna var drygare än ett visst diskmedel.

* Årets dramakomedi: “Me and You and Everyone We Know”. En nyligen separerad skoförsäljare med två barn tänder eld på sin hand och är nära att dejta en knepig konstnär som skjutsar gamlingar. Konstnärlig, skön och filosofisk berättelse.

* Årets filmmässa: ”The Scandinavian Sci-Fi, Game & Film Convention” i Malmö. (Också den enda jag besökte.) Hannibal Lecters mask, ett spjut från ”Predator 2” och en nazistlåda från ”Indiana Jones” gick att skåda. Och så kunde man kallprata med trevliga Mira Furlan (ensamvargen Rousseau i ”Lost”) och säkra hennes autograf. Mäktigt.

* Årets komiska språkfel: Steve Martin i remaken av ”Rosa Pantern”. Hamböörgers.

* Årets kalkon: ”Storm”. Tyvärr bara en storm i ett vattenglas. Visuellt häftig, men manusmässigt skramlande tom. Svensk sciencefiction värd att ta på allvar är bara en önskedröm.

* Årets lekstuga i specialeffekter: ”Pirates of the Caribbean II: Död mans kista”. George Lucas lär nicka gillande och mysa i sin lurviga Chewbacca-soffa. Me? Not so much. Ett muterat fiskfejs till och jag spyr!

* Årets sprakande trailer: ”Spider-Man III”. Det var egentligen Sandman som mördade farbror Ben! Venoms vassa tänder närmar sig! Gwen Stacy gör entré! Nästa sommar smäller det…

Nu tar jag en paus från Tellusfilm. But I´ll be back. Som en viss tidsresande muskelbergsrobot brukar säga.

Gott nytt filmår!