Wii: En utvärdering

Vi spolar tillbaka tiden en aning, ungefär till ungefär en vecka innan Wii-releasen den åttonde december. Jag skrev en hyperpositiv artikel om mina förväntningar på Nintendos lilla vita mirakelmaskin. (Om ni inte har läst den ännu så kan det vara bra att göra det, om ni vill ha fulla specs.) Jag skrev om hur Wii en vecka från då skulle komma och frälsa mig, rocka min värld, och lysa upp min genomgråa vardag. Jag skrev att jag skulle punktmarkera releasespelen och maskinen från dag ett.

Det var sedan som någonting gick åt helvete. Det som började så bra med spel som damp ner i brevlådan, gick åt pipan då jag insåg att jag skulle behöva kämpa för mitt liv för att ens få en maskin den åttonde. Jag fick ett mail från discshop, ”du kommer tyvärr inte att kunna få din förhandsbokade maskin dag ett”. Nintendo själva hade ingen möjlighet att trolla fram en maskin, och överallt på hela nätet så var skiten sedan länge fullbokad. En liten strimma hopp kom till mig då den lokala Elgigantenbutiken meddelade att de skulle plocka in ett mycket begränsat antal enheter. Jag fyllde termosen med choklad, tog på mig en rejäl trenchcoat och trotsade det onådiga decembervädret.

Klockan fem gick jag upp på morgonen den åttonde, för att vara riktigt på den säkra sidan. Okej, jag var såklart medveten om att folk köat sedan en vecka tillbaka utanför Webhallen, STHLM. Men vafan, Gotland liksom? Hur många spelintresserade kan det möjligtvis finnas på en sådan gudsförgäten liten ö? Ganska många, visade det sig ganska kvickt då jag fick syn på den växande kön utanför Giganten. Efter fyra timmars väntan eller så, så kom en smilande anställd ut och förkunnade 1.Att detta aldrig tidigare hänt under Gotlands tusenåriga historia, 2. Det fanns -trummvirvel- TRE förbannade maskiner, så jag skulle inte få någon, HAH! Två års väntan åt helvete, tänkte jag och tänkte supa mig full och hänga mig, men skrev istället upp mig på någon löjlig väntelista, lade femhundra spänn cash i förskott, och blev ombedd att snällt vänta tills slutet av januari. Jag dog inombords.

Men så! Den 21:a december så ringde telefonen, och jag vaknade upp, bakfull och jävlig som något ämne ur någon av Mattias krönikor, redo att ge den som ringde någon slags verbal judospark i pungen. Men det var den smilande elgigantenmannen som glatt förkunnade att min Wii fanns att hämta ut. Jag drabbades av någon slags ”du-har-kommit-med-i-Idol-2006”- chock och yttrade något patetiskt i stil med; ”är det sant?” Men det kändes verkligen så. Som att jag hade vunnit en miljon, var tio år och befann mig på första dagen av ett oändligt sommarlov, dansade på en blomstrande äng, hade min älskade tätt intill mig. I min yra så cyklade jag i ett par smutsiga mjukisbyxor och en skinnjacka, bort till elektronikbutiken, och innan jag visste ordet av det så satt jag i sängen igen, fast 3000 spänn fattigare, men med en Wiimote i ena näven och nya Zelda i den andra. Ett så fånigt lyckligt leende har nog sällan skådats på mina vinterspruckna läppar.

Nutid:
Så. Nu så har jag levt ett tag med mitt Wii, spelat på som sjutton, och testat alla fräcka funktioner, och kan inte göra annat än att känna att det var tretusen väldigt välspenderade spänn. Själva maskinen är ett litet under i sig, i all sin I-pod-glänsande prakt, och är verkligen kronjuvelen i lägenheten. Man måste också prisa Nintendo för alla funktioner som maskinen inkluderar, trots att de tidigare alltid har kört väldigt hårt på att spelen ska vara viktiga, men nu så känns det som om de helt klart är inne på rätt spår. Maskinens ”operativsystem” är baserat på såkallade ”channels” som fungerar ungefär som de olika kanalerna på en tv, enhetligt med den fjärrkontroll-ish handkontrollen. Disc-channel är självklart i fokus, det är där som du spelar alla dina underbara spel. Andra kanaler som finns med redan från första början är shoppingkanalen –där du kan köpa klassiska Nintendospel som sedan laddas ner direkt till hårddisken, Forecastchannel- en slags detaljerad väderleksrapport, samt en radda andra kanaler. Mest ögonbrynshöjande är dock Internetkanalen, där du kan surfa hela jävla nätet med din Wiimote. Det är mäktigt, OCH youtube funkar! När du precis fått hem maskinen och just ska börja lira det medföljande sportspelspaketet Wii-sports, så bör du först skapa en avatar att utöva de virtuella sporterna med. Verktygen är ganska så enkla, men det går ändå hyfsat bra att skapa en hyfsat lik liten mini-Mii att ge sig ut i den stora världen med.

”Men spelen då!”, gormar du så att pepparkakssmulorna viner från din käft, ”du har skrivit en hel jävla roman om Wii utan att ens nämna spelen”. Ja, tyvärr så känns det dock som att maskinen med alla sina möjligheter känns betydligt intressantare än de spel som finns på marknaden just nu. Självklart så är det mycket häftigare att styra spelen med rörelser än med en löjlig spak, men själva spelen är egentligen samma sak vi vant oss vid fast med en främmande kontrollmetod. Det nya styrsättet leder till en inlärningskurva på samtliga spel, eftersom någonting liknande aldrig skådats. Har man kört ett fps på konsol tidigare, så har man kört alla, brukar det ju heta, men tillexempel ”Call of Duty 3” till Wii är en helt ny upplevelse. Efter ett tag så blir man riktigt skillad, och spelar minst lika bra som med två spakar eller för den sakens skull en mus. Det är ballt, men det är fortfarande samma spel som till Xbox360, och fortfarande inte mer än ett underhållande spel.

Bäst är såklart ”The Legend of Zelda:The Twilight Princess”, som är hutlöst genomarbetat, stort och vackert. Det är svårt att spela igenom spelet utan att någon gång få åtminstone en liten tår i ögat. Spelet är dock inte den Zelda-evolution vi hoppats så på, och slår inte 64-mästerverken ”Majoras Mask” eller ”Ocarina of Time”, men klassar i alla fall in lite före ”Wind Waker” i hierarkin. Dock så hade spelet fungerat lika bra på Gamecuben där det också finns tillgängligt, men ett fantastiskt spel är det ju hursomhelst.

Gemensamt har alla spelen att de ser ut som skit. Rent tekniskt då. Maskinen sägs vara kraftfull som två stycken originalkrysslådor, vilket borde ge grafik i Condemnedklass, men istället mer ser ut som tidiga PS2-spel. Dock så gör ju inte den tekniska kvalitet någon skillnad på själva spelen om estetik och design slår knockout på samma sätt som i Zelda. Dock så blir man ju lite besviken på ett spel som ”Tony Hawk: Downhill Jam” där både grafik och estetik suger stortid. Maken till osmaklig design har jag sällan skådat. Dock så är faktiskt spelet ganska så kul, perfekt att plocka upp som en paus mellan två långa Zeldasessioner. Dock är soundtracket något av det sämsta jag hört, med hemsk skate-metal-musik som får mina öron att spy och blöda, samtidigt. Jag stänger av musiken i spelets meny, och slår på någon härlig skiva av Love, Nick Drake, Eller Violent Femmes på stereon. Ett bra tips till alla er som är måna om er mentala hälsa.

”Wii Sports” bör ju också nämnas, som är en mycket bra och rolig introduktion till allt vad Wii-står för. Det är inte alltid raffinerat, men det är mycket underhållande. Dock så håller spelet inte i längden, utan mest som just en introduktion, så att bara köpa basenhetspaketet är kanske lite väl optimistiskt. Spelet nummero uno ännu är självklart ”Zelda”, och det är väl även det spelet som du riktigt bör äga till din Wii this far. Jag har även testat tidigare nämnda ”Tony Hawk:dj”, ”Call of Duty 3” och ”Marvel: Ultimate Alliance”. Det sistnämnda som trots ny häftig kontrollmetod är lika bedövande tråkigt. Jag har ännu inte haft möjlighet att testa spel som ”Rayman: Raving Rabbids”, ”Trauma Center: Second Opinion” eller ”Super Monkey Ball: Banana Blitz” som ska vara maskinens riktiga trumfkort i detta skede.

Men även om de riktiga maskinsäljarna inte har kommit ännu så är det garanterat värt att köpa en Wii nu i vilket fall, om inte på grund av kommande storspel (Mario, Metroid, Forever Blue, Super Smash Bros, Disaster, Wario Ware) så för den nyskapande maskinen och det relativt billiga priset. Likt DS så kan den verka lite gimmickartad i början, men vänta bara. Summa summarum så får Nintendo Wii samma hedervärda betyg som ”Snapphanar”, fem av fem. Nu väntar vi bara på alla spelen, så länge kan man ju alltid spela Zelda i sjuttio timmar?

För betygälskaren:
The Legend of Zelda: Twilight princess 5/5,
Wii:Sports 3/5,
Marvel: Ultimate Alliance 2/5,
Tony Hawks Downhill Jam 3/5,
Call of Duty 33/5>

ps:
Har du en (ett?) Wii och vill bli vän med mig så kan du ju skicka ett e-brev till min mail och skriva din friend-code, så skickar jag min…
:ds