Bruckheimer bara gasar och kör!

På senare år har det nästan uppkommit en ny sommartradition på bio; bolagsloggan med blixten i trädet som signalerar en ny produkt från "Jerry Bruckheimer Films". Och visst är det nu dags igen - sommarens blockbuster signerad Bruckheimer-stallet blir "Gone in 60 seconds" med svensk premiär 28/6 vars trailer nu rullar flitigt på biograferna. I rollerna finns Nicolas Cage, Angelina Jolie och Robert Duvall och för regin har Dominic Sena (Kalifornia) anlitats.

Jerry Bruckheimer är som namn relativt okänt för den stora publiken, dock kan man garantera att de allra flesta sett ett flertal av hans filmer. En armada med succéer har kantat karriären sedan mitten av 80-talet; Top Gun, Farliga sinnen, Armageddon, ConAir, The Rock, Bad Boys, Days of Thunder samt de två första Snuten i Hollywood-filmerna ligger alla under hans mantel.

Debuten som producent skedde redan 1975 med Farewell, my lovely (Sv titel: Kör hårt, Marlowe) men resten av decenniet förhöll sig relativt anonym i antalet produktioner. 1980 började det dock hända saker med American Gigolo där Richard Gere struttar runt som flashig kostymgigolo misstänkt för mord. Ingen stor film men likväl en stor succé.

Tre år senare började dock de stora stenarna rulla när Flashdance intog världen. En jättehit som också var det första lyckade samarbetet med producentkollegan Don Simpson. De två hade inlett sitt samarbete med Thief of hearts (Sv. Titel: Som en tjuv om natten) ett år tidigare, men först med Flashdance träffat guldådern. Tillsammans rullade de två kompanjonerna sedan upp en imponerande lista hits utan egentliga motgångar. Termen "high concept" blev ett begrepp på allvar och skapade mall för hur man designar publiksuccéer med enkel grundstomme. När så Simpson avled efter tunga missbruk av diverse droger 1996 fortsatte Bruckheimer på egna ben vilket visat sig vara lyckosamt.

Tittar man lite närmare på Jerry Bruckheimer som eget koncept så finns en hel del intressanta röda trådar att hitta. Denne är nämligen en av få Hollywood-producenter som lämnar tydliga personliga spår i sina produktioner och här är det tal om att regissör och manusförfattare ofta stiger åt sidan för att lämna plats. Meritlistan är full av stora succéer, de allra flesta är uppbyggda efter en likartad mall.

Nästa storprojekt är den mastondont-dyra Pearl Harbour (rekordbudget 135 miljoner dollar) regisserad av, den i dessa kretsar välkände, Michael Bay. När filmen kommer hit fram mot tidig vinter 2001 kan publiken räkna med att alla de klassiska Bruckheimer-ingredienserna kommer finnas med. Vilka är då dessa ? Hur går man till väga för att själv göra en Bruckheimer-film ?

- Börja med en stor budget. Det måste finnas utrymme för att göra stor film som ska låta högt.

- Hitta ett manus med rätt potential. Hela grundpremissen måste kunna summeras på en mening - kort och koncist.

Storyn ska behandla ett centralt tema med amerikansk betoning, i det stora hela ska det "kännas" amerikanskt med en konflikt som amerikaner ska kunna relatera till.
Självfallet även kryddat med högt tempo och sådär lagom publikfriande komik för att säkra biljettförsäljningen.

- Machostämningen är viktig, tuffa män ska göra tuffa saker.
Använd en äldre manlig mentor som den andre (och även den manlige) huvudkaraktären får gruffa med men även lära sig en del viktigt om livet från (Connery/Cage i The rock, Hackman/Washington i Rött hav, Duvall/ Cage i Days of thunder, Willis/Affleck i Armageddon, Smith/Hackman i Enemy of the state).

- Bäst är också om hjälten kan ges ett tufft machonamn som ingen kan glömma (eller väl egentligen sällan heta i verkligheten); Randall Reines, Stanley Goodspeed, Cameron Poe, Axel Foley, Pete "Maverick" Mitchell och Cole Trickle.

- För att affisch och trailer ska verka så lovande som möjligt är det bra med ett välfyllt skådespelarförråd. Om möjligt, hitta välrenommerade karaktärsskådespelare som skurkar (John Malkovich/ConAir, Ed Harris/The Rock, Jon Voight/Enemy of the state) eller mentorer (Sean Connery/The Rock, Robert Duvall/Days of thunder).

- Kvinnoroller bör finnas men de ska aldrig vara av starkare karaktär. Helst mer som dragmärke för manlige hjälten (samt attraktion för den manliga delen av publiken); Angelina Jolie, Liv Tyler, Nicole Kidman, Tea Leoni.

- Anlita en flashig men för tillfället oerfaren regissör (enkel att kontrollera) som har viss framtida potential; (Dominic Sena/Gone in 60 sec, Simon West/ConAir, Adrian Lyne/Flashdance, John N Smith/Farliga sinnen, Martin Brest/Snuten i Hollywood, David McNally/Coyote ugly)
Viktig kriterium för att få regijobbet är förmågan till att fotografera solnedgångar och regn som Bruckheimer-filmer alltid är fyllda med.

Om din utvalde regissör gör exakt som du vill - anställ honom flera gånger; Michael Bay (anlitad 3 ggr), Tony Scott (anlitad 5 ggr) och Michael Bay (anlitad 4 ggr). Detta gäller även dina leading men, har du en gång gillat någon och de har gett god intäkt - hyr dom igen; Will Smith, Gene Hackman, Nicolas Cage.

- Soundtracket måste sälja guld. Skaka fram ordentliga hits, helst insjunget av någon okänd och billigare artist. Det kommer kränga massvis av singlar (förutom om Nicolas Cage medverkar...); What a feeling, Heat is on, Show me heaven, Shy guy, Gangstas Paradise, I don't wanna miss a thing och Take my breath away.

- Alltihop måste marknadsföras ordentligt. Spektakulära trailers och stora musikvideos ska fram i ett tidigt skede.

- Klart. Vänta på biljettintäkterna.


Personligen ser jag inte Jerry Bruckheimer som en stor filmskapare. Endast ett fåtal av filmerna är riktigt bra. Vad de däremot alltid ger är god underhållning med en garanti till välgjord förnöjelse och verklighetsflykt för ett par timmar.

Ovan nämnda kärnpunkter finns tydligt uppvisade i de allra flesta produktionerna, även om små tecken av mindre förändringar synts nyligen. Enemy of the state var ett litet avbrott från normen och Coyote ugly ser ut att bli en mix av Flashdance och Cocktail. Även bjässen Pearl Harbour verkar på pappret vara en ny Titanic vilket får en att fundera då det sällan tidigare varit Bruckheimers sak att låna andras koncept.

Dock kvarstår fakta - en enkel idé som levereras stort och högt är ledorden. När detta bevisligen fungerat så bra hitintills så finns ingen anledning att oroa sig för större ändringar i framtiden. Bruckheimer kommer alltid leverera.