2007

Ärade herrar och fruar! Hundar och katter, barn och påfåglar! Det är ett nytt kalenderår, vilket innebär nya skratt, nya krossade drömmar, men främst en massa fantastiska rullar att se fram emot att få gå och se på bio. I vanlig ordning så har jag gjort ett hästjobb och sammanställt listan över de filmer som jag ser fram emot mest under det kommande året. Förmodligen så ser ni fram emot helt andra filmer än dessa, filmer som "Piraterna i Karibien 5" eller "Spindelmannens återkomst", men detta inslag brukar ändå vara ganska så älskat så därför så kör vi igen. Och som alltid så redovisar jag listan nerifrån och upp för maximal jävla spänning.
Här går vi!

19. Zodiac

Filmen "Seven" av David Fincher har en inneboende klassighet som gör den så jävla outstanding. Andra regissören har under de senare åren gjort sitt bästa för att efterapa filmen, enbart med oxskit som "Saw 1-5" som resultat. Detta har ju självklart gjort att David Fincher känt sig tvungen att gå tillbaka till genren han själv uppfann, för att visa att den har plats för fler bra filmer än just "Se7en". Filmen är baserad på den rysliga, och verkliga historien om "Zodiacmördaren", som terroriserade San Fransiscos gator med ett strypsnöre under sextio- och sjuttiotalet. Med högklassiga skådisar som Jake Gyllenhall, Mark Ruffalo och Chloe Sevigny så ser detta ut att vara ett projekt som inte kan misslyckas.

18. Invisible Waves
"Invisible Waves" är en ganska fin titel. Lite som The Kinks-låten "Permanent Waves". Det lär dessutom vara en mycket fin film. Det är Pan Ek "Jag måste gå in på IMDB och läsa namnet för att få det rätt" Ratanaruag som står bakom regin. För ett par år sedan så gjorde han den fantastiska filmen "Unniversums sista dagar" tillsammans med filmfotografiets krönte konung Christopher Doyle. Det är Doyle som plåtar denna också, så vi kan se fram emot en känslomässig och förbannat snygg film.

17. Casandras Dream
Woody Allen har gjort några riktiga mästerverk, såsom "Manhattan", "Annie Hall", "Another Woman", "Små och stora brott", men det var länge sedan nu. Under de senaste åren så har han ägnat sig åt fåniga komedier (Hollywood Ending, Småtjuvar emellan) eller dramatiskt mumbo-jumbo (Melinda och Melinda). Hans näst senaste, "Match Point" var dock överraskande bra, och visade att takterna fortfarande satt i gubben, senaste "Scoop" var också överraskande bra i både det komiska och det dramatiska. Utan att veta så mycket kan man ju hoppas på att "Casandras Dream" blir den där återupprättelsen som medierna kallat varje ny Allen-film för under de senaste tio åren.

16. Coeurs
Alain Resnais regisserade "Hiroshima Mon Amour" och "I fjol i Marienbad" som båda är någon slags defenition av skönhet för mig, och jag älskar något enormt. Trots att det var över fyrtio år sedan de filmerna kom så är faktiskt åttiofemårige Resnais ännu aktiv som regissör. "Coeurs" heter hans senaste rulle, och verkar höja sig över den spree av lite sämre filmer som Resnais spottat ur sig under de senaste åren. Filmen visades på venedigs filmfestival, och mottog blandad kritik. Vissa tyckte filmen var mycket bra, och andra tyckte att den var rent dålig. Jag hoppas att jag tillhör den första kategorin av människor.

15. Simpsons the Movie
Det har varit snack om en film baserad på den gula amerikanska familjen under en lång tid nu, så det känns nästan lite overkligt att den kommer redan i sommar. Långfilmer baserade på teveserier brukar ju ha en tendens att vara ganska avslagna, ungefär som ett utdraget avsnitt av serien ungefär. Dock så har inte "Simpsons" på något sätt visat några somhelst tecken på att vekna under sina snart arton verksamma år. Vi kan nog förvänta oss en mycket rolig film, med många skratt nog att lysa upp länge i den biosvacka som vi annars så ofta brukar uppleva under sommarmånaderna. Mycket pengar lär de tjäna på skiten också, de små lymmlarna.

14. No country for old men
Att Coenbrödernas nya filmer skulle vara garanterade en plats på sådana här listor skulle för några år sedan vara lika självklart som att Michael Bays nya inte skulle vara det. Men det var innan de gjorde crap-rullen "Intolerable Cruelety", och den inte alltför begåvade remaken av "Ladykillers". Nu har brorsorna hållt käften ett tag, och förhoppningsvis lärt sig en läxa nu när de kommer tillbaka med "No country for old men", som självklart kommer att handla om ett brott som går åt helvete. Det kanske kan verka givmilt att låta brödera receiva den hedervärda femtondeplasten, men ey, de har faktiskt gjort "Fargo", "Big Lebowski", "Barton Fink", "Oh Brother where art thou" och "Hudsucker Proxy" också. Då blir allt förlåtet.

13. Control
Ian Curtiz, sångare i bandet Joy Divison, innehar ett av de mest sorgliga livsöden jag känner till. Under sitt korta och mytomspunna liv så lyckades han skriva och framföra några av de mest energiskt mellankoliska låtar världen skådat. Vi har redan sett delar av hans liv filmatiseras i och med den mycket roliga och smarta metamockumentären "24 hour party peole", men nu ska dock göras en gång för alla och lite mer seriöst i "control". Inte nog med att filmen kommer att skildra ett mycket intressant livsöde, det som gör den mest intressant är nog ändå vem som står som regissör för spektaklet. Motherfucking Anton Corbijn! Yes allihopa, den gammle rockfotografen och musikvideoreggisören. Bara berättandet funkar så har vi nog en av årets bästa, och framförallt snyggaste, filmer att se fram emot i "Control".

12. Charlie Wilson's War
Mike Nichols. Det räcker väl egentiligen så. Med filmer som "Mandomsprovet" och "Vem är rädd för Virginia Woolf?" i bagaget så krävs det väl knappast någon motivering varför en hög placering på en lista som denna är befogad. Men ändå. Han har på senare år regisserat fantastiska "Angels in America" och den underbara "Closer", så någon down-period är gubben minsann inte inne i. Dessutom så är Philip Seymore Hoffman med, och då är det ju alltid sevärt. Inte ens tråkhelvetet Tom Hanks kan få mig att hoppas väldigt mycket på denna film.

11. Ratatouille



Som ni säkert har luskat ut redan så baserar jag den här listan mest på gamla storregissörer som kommer med nya filmer som med allra största sannolikhet kommer att bli riktigt jävla bra. Här kommer ännu en. Brad Bird slog igenom som en av de mest drivande krafterna bakom tv-undret "The Simpssons", innan han regisserade en av de allra bästa animerade filmerna någonsin, tokigt vackra "Järnjätten". Sedan så drog han till pixar och gav oss den mycket snygga och roliga superhjältepastishen "superhjältarna". Så med största sannolikhet så kommer hans nya "Ratatouille", en film om råttor, bli en jävligt bra film den också. Hoppas vi.

10. The Fountain
Darren Arnofsky är en av de senare årens mest briljanta och starkast lysande filmskapare. Han har med sina två filmer, ”Requeim fore a dream” och ”Pi”, lyckats med konststycket att skapa sin alldeles egen stil. Fejsa att hans filmer inte ser ut eller låter som någonting annat. Den smarta handlingen har också varit ett signum för Darren, som i nya ”Fountain” verkligen slår på den stora trumman. Filmen följer två killar genom flera årtusenden då de har funnit evigt liv genom en ungdomens fontän. Vad trailern beträffar så är filmen sjukt läcker och bevarar Arnofsky-estetiken på ett utmärkt sätt. Jag kan knappast bärga mig.

9. My Blueberry Nights

Det var många pajsare som var besvikna på "2046", varför kan jag inte riktigt fatta, men jag gissar att folk har vant sig och hunnit bli mätta på Wong Kar-Wais berättarteknik och historier som ofta har många likheter och paralleller till varandra. "My Blueberry Nights" kommer nog inte göra så mycket att ändra på den saken, men blir ändå någon slags nytändning då detta blir den första filmen som han gör på engelska med internationella storstjärnor. Eller vad sägs om Norah Jones, Jude Law, Tim Roth, Natalie Portman, Ed Harris och Rachel Weisz? Det vattnas redan lite i käften huh?

8. Paranoid Park

Gus Van Sant blev i och med sin Kurt Cobain-rulle "Last "jag kommer aldrig till Sverige" Days" klar med sin minimalisttrilogi som även inkluderade "Gerry" och "Elephant", så nu är det bara att börja regissera "vanliga" filmer igen. "Paranoid Park" blir någon slags skateboardrulle/kriminaldrama, vilket räcker för att göra mig lugn. En lite hårdare variant av "Lords of Dogtown" och med ett lika lysande soundtrack? Bra lär det hursomhelst bli.

7. Direktøren for det hele

Är man på något sätt intresserad av film så lär man på något sätt ha en relation till den kontroversielle mannen och hans fantastiska filmer. Han har nu tagit en kort break från sin USA-trilogi för att åka hem till Danmark igen (från Trollhättan) för att spela in en ny film enligt dogmareglerna. Det kommer att bli en rafflande, och förmodligen samhällskommenterande, komedi om ett it-företag, och Udo Kier står tyvärr INTE med på rollistan.

6. Secret Lives of Words



Jag fullkomligen älskade Isabelle Coxiets förra film "My life without me", som gjorde att Sarah Polley plötsligt blev en av mina absoluta favoritskådespelerskor. Nu är hon tillbaka med ännu ett starkt drama, och ännu en gång så är det Sarah Polley som skådespelar. Även Tim Robbins är med, vilket bådar gott. Filmen handlar om en kvinna som reser ut till en oljeplattform för att ta hand om en man som fått sitt liv förstört av svåra brännskador. Det är oklart om denna film ens är på väg till vår sida av jorden, men eftersom den förra ju gick på bio här så kan vi ju iallfall hoppas.

5. Margot at the Wedding

En film som är på post-production fast inte ens har en titel, skumt. Huromhelst så behövs ingen titel för att placera en film som denna på en välförtjänt femteplats efter förra årets superrulle "The Squid and the whale" som ju visade att Noah Baumbauch klarade av att göra egna mästerverk själv såväl som tillsammans med Wes Anderson. Men vafals tänker ni ju, filmen heter ju visst "Margot at the Wedding", ja tro det eller ej, men filmen fick en titel medan jag skrev den här texten, så jag beslöt mig för att behålla den här texten för att ge er lite perspektiv på livet. Eller nåt. John Turturro, Jack Black, och Nichol Kidman är med iallafall.

4. Funny Games

En remake!? På fjärdeeplatsen!!! Har jag gått nötter? Nej, jag mer sansad än vanligt. Det är nämligen Michael Haneke själv som står för manuset och regin i remaken på sitt livsverk "Funny Games". Och om det låter överflödigt att göra samma film igen så tror jag nog att ni får ta och se filmen och tänka igen. "Funny Games" är ingen film på vanligt manér, utan mer ett budskap eller ett statement. Eftersom tiderna ändras och världen ändras, så måste också filmen uppdateras för att skildra samhället som det ser ut idag, och få en större genomslagskraft. Om denna film skulle släppas och bli en succé, så får vi det bekräftat att världen är en ganska så mörk och otrevlig plats. Nuff said.

3. Inland Empire

David Lynch gör filmer som ingen annan. Det är en fröjd att dras in i en historia, låta hjärnan arbera som aldrig förr, tro att man har hela pusslet lagt, för att sedan få hela pusslet söndertrasat igen och börja om från scratch. Jag snackar "Lost Highway", "Mullholand Drive", "Twin Peaks" och "Eraserhead". Nya "Inland empire verkar bli minst lika svår att förstå sig på, och lika mystiskt triggande som hans tidigare filmer. Filmen är över tre timmar lång, är skjuten helt med dv-kameror och sägs vara Lynchs sista produktion. Det kan nog inte bli annat än ett modernt mästerverk skulle jag tippa.

2. I am a Cyborg, but that is OK!

Vi har Chan Wook-Park att tacka för de tre senaste årens bästa filmer, och även den bästa trilogin någonsin. Den våldsamme sydkoreanske mästerregissören är äntligen klar med sin hämndtrilogi och ger sig nu ut på nya hissnande äventyr med filmmediet. Det kommer att bli en vampyrfilm, och eventuellt en västernfilm, men nu närmast en romantisk komedi som på trailern, trots mina språkförbristningar, ser fullkomligt bedårande ut. Filmen handlar om en flicka och en pojke som möts på ett mentalsjukhus. Flickan tror att hon är en stridsrobot, och pojken tror att han kan stjäla folks själar. Det finns egentligen inga andra möjligheter än att detta blir en fantastisk film, och det känns även som ett perfekt komplement till allt våld med en vanlig feel-good-rulle. Om inte våldet letat sig in även här vill säga.

1. Du Levande
När jag träffade Roy Andersson så sades det att filmen skulle hinna bli klar till Cannesfestivalen 2005, men nu har två långa år passerat och vi har inte sett en skymt av "Du Levande". Men nu har Roy lovat. Hans sista långfilm kommer att komma i år, om inte till Cannes, så till höstens biopremiärer. Filmen kommer gå i samma fotspår som "Sånger från andra våningen", men nu är det komedi som gäller. Som en lite mer talför variant av Jacques Tati månne? Det jag har sett av filmen än så länge är faktiskt grymt roligt och grymt lovande, och med svensk films två bästa filmer i bagaget ("En kärlekshistoria", "Sånger från andra våningen") så är en förstaplats på denna lista självklar. Det är sällan en svensk film ens klarar av att vara med på mina årsbästalistor, men i år så tror jag faktiskt det är dags- dags för en gulblå segrare. Jag känner det på mig.