VECKOKRÖNIKA #59 - biobesök i Tyskland med nachos och öl

Det blir snabbt rött på tyska övergångsställen. Man hinner bara halvvägs över trots rask promenadtakt. Fantan är besk i smaken och innehåller natrium. Och det finns feta schnitzelbaguetter att köpa där man minst anar det. Mitt i all denna galenskap passade jag på att gå på bio. Ins Kino gehen, eller vad det nu heter.

Det var en fullspäckad Tysklandsresa med minimalt med sömn (på det bastuvarma nattåget) och rikligt med sevärdheter väl på plats i Berlin. Jag och min polare Anton besökte den under andra världskriget halvt sönderbombade glöm-inte-kyrkan, med tillhörande bonuskyrkor i Kaba-liknande och självlysande sciencefictionstil. Ett otäckt koncentrationsläger med stora ytor och hotfullt taggtrådsstängsel bevittnades också. För att inte nämna en exklusiv tur med lokalbuss 110 som hade en icke serviceinriktad, grinig och kissnödig chaufför. Vi hade alltså tänkt hoppa på turistbuss 110, men fick i och med förväxlingen nöja oss med att se klotter i förorten.

Dag två var mer avslappnad med en guidad tur genom Berlin ombord en dubbeldäckare med pratsjuk guide. Vi såg alltifrån nationalmonument till nudister. Guiden berättade dessutom vad tyskarna kallar George W Bush. Har ni hört det? George Trouble You, haha.

Hur som helst hade jag och Anton bestämt oss för att se en bekant film, efter att ha valt bort det tyska filmmuseet som låg alltför långt bort. Att virra bort sig i tunnelbanan hade inte varit så kul. Biofilmen blev en favorit i repris: ”Spider-Man III”. Tredje gången gillt för min del. Första gången dubbad till tyska. Till min stora förvåning störde man sig inte så mycket på att alla talade tyska. (Antagligen på grund av att man sett filmen innan och därmed inte gick miste om handlingen eller autenciteten.) Det flöt på rätt bra faktiskt, trots att man inte är någon hejare på tyska. Det som däremot fångade min uppmärksamhet var vad som skiljer ett tyskt biobesök i Berlin från ett svenskt biobesök:

1. Priset. En biobiljett kostar 7 euro (mindre än 70 kronor) för en vuxen, 5.50 euro (mindre än 55 kronor) för en ungdom. Billigare än i Sverige alltså. Tyskland har tydligen inte samma mervärdesskatt (moms) på biobesök som vi har.

2. Sittplatserna. De är inte upphöjda eller med stigande rader som de ofta är i Sverige. Sittplatserna är istället placerade på samma golvnivå under filmduken. Bekvämligheten är ungefär densamma.

3. Reklam/trailers. Hur ofta brukar man inte klaga på den eländiga reklamen hemma i Sverige? Det är ingenting mot den i Tyskland kan jag be att få tala om. Innehållsmässigt är det väl samma stuk, men längden, längden är uppåt väggarna. 30 minuter tog det innan filmen drog igång! En halvtimmes reklam (och några trailers) fick vi uthärda, varav 75 % kretsade kring deodoranter. Okej, deodorantreklamen var ganska rolig med en tjej som brast ut i knäppa läten så fort en Axe-fräsch kille gick förbi.

4. Snacks och dryck. Hemma i Sverige är biotilltuggen begränsade till popcorn, sega bilar och chips. I Tyskland kan man beställa lite allt möjligt, till exempel en glasspinne. (Hur kladdigt kan inte det bli om någon snorunge spiller på biofåtöljen?) Tyskarnas läskbägare som går under benämningen ”normal” motsvarar den största drickan i Sverige. Plus att det finns två ännu större tyska varianter. Räknar de med att biobesökarna ska ha korsat en öken just före biobesöket? Så törstig kan man omöjligt vara. Det som stack ut mest var dock följande specialmeny: nachos och en flaska öl! På en biograf. Snacka om kulturkrock.

5. Filmtitelöversättningar. Jag ger er ett komiskt exempel som låter allt annat än häftigt i mina öron: ”Die Hard 4.0” blir ”Stirb Langsam 4.0” på tyska. Stirb Langsam låter som namnet på en hostmedicin. Som tur är lär vi aldrig höra talas om ”Dö Hårt 4.0” på svenska.

Mindre bra just nu: Jack Sparrows minidjävul och miniängel på vardera axel. Tom & Jerry-varning! Och när han tappar sin egen hjärna, suck.
Bra just nu: Krabborna som förflyttar Black Pearl till havet i ”Pirates 3”. Sparrow som vänder upp och ner på sitt skepp. Att Turner och Swann äntligen får något vettigt att göra.