VECKOKRÖNIKA #60 – som en metallflisa i Megatrons röv

Det är roligt att klaga. Det är vi svenskar världsledande på. Klagar man inte på vädret så klagar man på en rutten bio- eller dvd-upplevelse. Tänkte ta tillfället i akt och klaga på rubb och stubb.

Klagomål 1: Vad är det här för ”sommar” vi har? Regn och rusk och ännu mera regn. Men nog om det, eftersom regnet motiverar extra mycket filmtittande. Och det gillar vi.

Klagomål 2: ”Transformers”. En film som trots ganska goda förutsättningar ger en sträv eftersmak när man lämnar biosalongen. Jag håller alltså inte med min Tellus-kollega Anna Keijer som satte en förvandlingsbar fyra.

I min mening är första halvan av filmen finemang: rolig, häftig och lovande (de mänskliga karaktärerna byggs upp, hotet närmar sig etc). Sedan urartar det med för snabba actionsekvenser där man inte ser vad som händer, otajmat överspel som omfattar John Turturro i kalsingar (regissören kan inte hålla tillbaka sina skådespelare), mer och mer ointressant handling och kassa Optimus Prime-klyschor.

Saknar mer kött på benen om Decepticons och hur de är organiserade, mer från plåtburkarnas hemplanet Cybertron hade inte skadat och färre karaktärer i omlopp vore önskvärt (ta till exempel den blonda analytikern som inte tillför mycket). Okej att den är snygg. Okej att den underhåller till viss del. Okej att Optimus Primes röst klingar tufft tack vare Peter Cullen. Okej att filmen har sina stunder. (Och Shia är grym som nördig och komisk leadingman. Han lär bli toppen som Indy Jr i ”Indiana Jones IV”!) Men jag sätter fasen inte ett högre betyg än en stark tvåa. För mig gick luften ur ballongen någonstans på vägen.

Varför, varför blev det så här? Det är elementärt min käre Bumblebee. Det är för att Michael Bay är en skitregissör! Kanske med undantag för ”The Rock” och ”The Island”. Men titta bara på korkade ”Bad Boys 2” där en kåkstad mejas ner utan minsta eftertanke, eller dryga och svulstiga krigsfilmen ”Pearl Harbor”. Återkommande charmlösa Bay-ingredienser: skakig action utan hjärna, otyglat överspel och högtravande musik. Blä. Och jag som trodde att Tellus-Kim var den störste Bay-hataren i redaktionen.

Kanske skenar jag iväg en aning. Jag som lekte ivrigt med Transformers-gubbar när jag var liten. Men besvikelsen hänger sig kvar och skaver som en metallflisa i Megatrons nerfrysta röv.

Det bör tilläggas att mina polare som såg ”Transan” med mig gillade den mer än vad jag gjorde. Så det är väl en… smaksak.

Klagomål 3: Då var vi framme vid den ruttna dvd-upplevelsen som jag plikttroget måste klaga på. Tänk er det hemska monstret från Alien-filmerna. Fast med större skalle. Då har ni demonhotet i b-filmen ”Pumpkinhead: Ashes to Ashes”, där Lance Henriksen får det otacksamma uppdraget att spela en karaktär som dog redan i originalfilmen (som regisserades av specialeffektsgurun Stan Winston i slutet av 80-talet). Obeskrivligt dåligt. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Henriksen förtjänar bättre roller.

Sämst just nu: Att man får en kisskod på sin biobiljett när man går på bio i Malmö. En kisskod! Slå in koden och du får privilegiet att urinera efter att ha halsat en alldeles för stor och alldeles för dyr läskbägare. Larvigt påhitt.
Bäst just nu: Trailern till Simpsons-långfilmen kan man däremot inte klaga på. ”Spider-Pig, Spider-Pig.” Och Arnie som hjärndöd president. Som jag flabbade!