VECKOKRÖNIKA #64 – superhjältarna invaderar tv-rutan

Superhjältarna började utföra hjältedåd i serietidningarnas värld. För att sedan invadera vita duken med klibbiga spindelnät och sylvassa klor. Nu är det tv-rutans tur.

Har älskat superhjältar sedan barnsben. Farsan fick alltid, även när han var hes, läsa textningen av kultiga 60-tals-tv-serien ”Batman”. Jag och mina kompisar brukade härja i kvarteret utklädda till superhjältar som Läderlappen, Spindelmannen och Fantomen. Fast inte Stålmannen. Den dräkten var ju fattig som saknade mask. Alla såg ju vem man var. Och så hade jag ett Zorro-skåp i finrummet där jag förvarade – just det – mina Zorro-prylar. En svart mask, en värja av plast och en fin slängkappa som min moster hade sytt till mig. Enda problemet var att när man knutit slängkappan runt halsen höll man på att kvävas. Det var smällar man fick ta när man bekämpade brottsligheten i Sölvesborgs lekparker.

Jag gillar superhjältar än idag. Biosommaren har bjudit på två superhjältefilmer: magnifika ”Spider-Man 3” och hyfsade uppföljaren ”Fantastic Four – Rise of the Silver Surfer”, eller Silversurfarens ris, som den skulle kunna heta på svenska. Fantastic Four har ingen hemlig identitet att skydda som nätsvingaren Spider-Man. De är inte utstötta och missförstådda som mutanterna i X-Men. Fantastic Four är kändisar, superhjältekändisar. Och nog kan det bli irriterande om man som Invisible Woman och Mr Fantastic försöker gifta sig när media är nedrans närgångna samtidigt som Tellus måste räddas från planetätaren Galactus och hans ståtlige härold Silver Surfer. Silversurfaren med sin överjordiska röst, sin skinande uppenbarelse och sitt tragiska livsöde är den starkaste karaktären i hela filmen.

Superhjältar som det är lättare att relatera till är de i tv-serien ”Heroes”. Där får vi följa vanliga människor som upptäcker att de har unika förmågor. Onödigt försenad premiär ikväll på TV4. Har plöjt igenom ett antal avsnitt och det är bara att konstatera att man är något stort på spåren. Rent av den bästa tv-serien sedan ”Lost”! Precis som ”Lost” lägger ”Heroes” krutet på en ovanlig situation, starka karaktärer och en mystisk story. Glöm tillgjorda superhjältenamn och färgglada dräkter. ”Heroes” är ofrivilliga hjältar som ser ut som vem som helst. Vi har flickan som läker av sig själv (stulet från Wolverine i X-Men), vi har politikern som kan flyga och vi har konstnären som målar den domedagsdystra framtiden när han är hög. Roligast är den japanske nörden som kan böja tid och rum. Tillsammans måste de rädda världen, förstås.

Sämst i genren: ”Catwoman” och ”Elektra” – solo superhjältinnor floppar alltid
Bäst i genren: ”Spider-Man 3” – hjärta, hjärna och hjältedåd i perfekt symbios (symbiot)