VECKOKRÖNIKA #67 – Michael Myers blodbad

Halloween. Det var där allt började. Med John Carpenters skräckinjagande rysare ”Halloween”. Ni känner väl till ”Halloween”, ”Alla helgons blodiga natt”? Annars i ett nötskal: Galen förrymd mentalpatient i vit mask lunkar efter sin syster och hugger med ruskigt vass kökskniv. Hjärnskrynklaren dr Loomis är hack i häl på sin obotlige patient. Filmen blev en succé i nådens år 1978 och Jamie Lee Curtis fick sitt stora genombrott som screamqueen. Jamies mamma Janet Leigh var förresten offer i en annan milstolpe inom skräckfilmen, Hitchcock-klassikern ”Psycho”.

”Halloween” vann och vinner mycket på att mördarens ansikte är dolt, att han rör sig så iskallt långsamt och att han aldrig yttrar ett ord. Michael Myers blodbad ackompanjeras dessutom av en odödlig musikslinga som ger ett panikslaget intryck med sitt syntiga stuk. En ondskans signaturmelodi som etsat sig fast i populärkulturen på samma vis som ledmotivet till ”Hajen”. Halloween-temat är för övrigt perfekt bakgrundsmusik till spökrundor i mörka jordkällare med röda ljusslingor i taket. Jag lovar er att paniken blir total.

Ett antal uppföljare gjordes. De flesta gick på tomgång. Åtta filmer totalt mellan åren 1978 och 2002. Bäst är ettan, tvåan och sjuan som bygger på Laurie Strodes och Michael Myers otäcka sammandrabbningar efter katt-och-råtta-principen. I ”Halloween 3” hände något mysko. Filmmakarna bytte ut mördaren Myers mot – hör och häpna – en elak leksaksmakare! Skrattretande idiotiskt. Ungefär lika genomtänkt som att byta ut en råtuff Arnold mot en skruttig brödrost i en Terminator-film. Det gör man bara inte.

I år hade en remake av "Halloween" biopremiär i USA. Bjässen Tyler Mane (Sabretooth i första ”X-Men”) spelar Myers. En Myers vars bakgrund och motiv tydligen ska förklaras mer än tidigare. Han hade en tuff barndom, okej? Allt är förlåtet.

¤ Fem dvd-skräcktips till halloween:

1. ”Halloween 1, 2 och 7” – spriiing om en kökskniv saknas!
2. Saw-trilogin – hittar du ett litet kassettband så är det kört
3. ”Alien” – i rymden kan ingen höra dig skrika när xenomorfen föds ur din bröstkorg
4. ”Hostel” – tortyrskräck när du blivit kidnappad från det sjaskiga vandrarhemmet
5. ”Pitch Black” – när det blir solförmörkelse blir det kolsvart och då blir du rädd

¤ Fem irriterande skräckfilmsattribut:

1. Syndiga tonåringar dör först, ofta (eller så gott som alltid) minimalt klädda tjejer.
2. Mördaren dör aldrig och kommer tillbaka på de mest långsökta sätt.
3. Det falska hoppa-till-ögonblicket som byggs upp med oroväckande tystnad och kulminerar i plötslig och bitande musik. Puh, det var bara en katt som välte en hylla med skramlande burkar!
4. Hjälten/hjältinnan flyr från den medvetlösa mördaren istället för att göra processen kort med den brandyxa som finns nära till hands. Med ett uppfriskande undantag för "Halloween 7 – tjugo år senare".
5. En grupp av få, uppjagade överlevare fattar det snillrika beslutet att dela upp sig och irra omkring var för sig och minimera sina chanser för överlevnad, istället för att hålla ihop.