VECKOKRÖNIKA #69 – Ed Wood: träig sopa eller kultigt geni?

Alla som är filmintresserade har säkert hört talas om löjligt framgångsrika regissörer som Alfred Hitchcock och Steven Spielberg. Namnet Edward D. Wood Jr. känner betydligt färre till. Han är kommersiellt sett raka motsatsen till nyss nämnda filmskapare.

Herr Wood, som gjorde b-filmer med stor passion och mindre trovärdig dialog, har utsetts till Hollywoods sämsta regissör någonsin. Naturligtvis finns det sumpigare filmskapare, men det är som ”världens sämsta” han i efterhand har marknadsförts för sina charmiga och ibland frustrerande lågbudgetfilmer från 1950-talet.

Tidigare i år släpptes några av dessa framvaskade guldkorn på dvd. (Se tidigare Tellus-recensioner av Fredrik Liljegren här, här och här.)

Jag och min filmkunnige kompis Anton Salvin presenterar några minirecensioner av besynnerliga Wood-filmer, samt Tim Burtons hyllningsfilm från 90-talet som passande nog heter ”Ed Wood” (se bilden ovan).


Fakta & kuriosa

* Edward D. Wood Jr. levde mellan 1924 och 1978.
* Han krigade i andra världskriget klädd i trosor och bh under uniformen.
* Slängde gärna in lösryckta arkivbilder i sina filmer.
* Spelade in porrfilmer under sista skedet av karriären.
* ”Plan 9 from Outer Space” är utsedd till världens sämsta film.
* Wood dog fattig som en kyrkråtta, men blev något av en kultfigur i modern tid.


Ed Wood (1994)

Regi: Tim Burton

Betyg: 5

Johnny Depp porträtterar Ed Wood med stor värme och entusiasm. Wood, som sällan filmar mer än en tagning per scen, debuterar med den för sin tid provocerande transvestitfilmen ”Glen or Glenda”. Filmen floppar, och det blir svårt att få ihop pengar till kommande projekt. Till sist tvingas Ed och hans bisarra följeslagare, däribland en självutnämnd spågubbe, en avdankad Dracula-skådis och en storvuxen svensk brottare, att döpa sig i en pool (!) för att baptistkyrkan ska bli nöjd och finansiera ”Plan 9 from Outer Space”. Den gränslösa vänskapen mellan Ed Wood och den heroinberoende filmlegenden Bela ’Dracula’ Lugosi är filmens styrka, vid sidan av humorn och inblicken i Hollywood-systemet. En mycket skicklig Martin Landau gestaltar ungraren Lugosi, som hatar att hamna i Boris ’Frankenstein’ Karloffs skugga. Visserligen lär filmens roliga Karloff-utbrottet vara påhittat, men det gör inget. I andra roller märks Patricia Arquette, Sarah Jessica Parker och Bill Murray. Det som skiljer ”Ed Wood” från andra Burton-filmer är verklighetsanknytningen, att den är tidstypiskt svartvit och att Danny Elfman inte gjort musiken, utan Howard Shore (”The Aviator”). ”Ed Wood” är en tragikomisk måste-se-film som har hjärtat på rätt ställe. Och Johnny Depp visar än en gång var skåpet ska stå. Man får en relation till Ed Wood och hans passion för filmskapande. Därför bör man kolla in den här rullen innan man ger sig i kast med Ed Woods egna filmer.

Johan Karlsson


Plan 9 from Outer Space (1959)

Regi: Ed Wood

Betyg: 5

Jorden attackeras av utomjordingar, som återupplivar de nyligen döda. En liten skara människor konfronterar utomjordingarna, och får veta vad de egentligen vill. Hur skulle världens sämsta film se ut? Inte så här i alla fall. Folk älskar att smutskasta Ed Woods ”Plan 9”. Visst är den tramsig, och dialogen ibland skrattretande, men jag kan inte hjälpa att tycka om den ändå. Den har en obeskrivlig charm, efter några minuter vänjer man sig vid Criswells extremt underliga berättarröst, och Bela Lugosis uppenbara stuntman. Filmens twist är mycket intressant. Ed hade ett budskap med filmen trots allt. ”Plan 9” är b-filmernas ”Casablanca”, en film med mer misstag än någon annan, men en enormt underhållande sådan. Dvd:n är särskilt värd att köpa på grund av den två timmar långa dokumentären om Ed. En helt underbar historia, där gamla skådisar intervjuas, och man får se klipp från en ofullbordad cowboyfilm.

Anton Salvin


Glen or Glenda (1953)

Regi: Ed Wood

Betyg: 2

En transvestit begår självmord. Polisen som utreder fallet vill veta mer och kontaktar en psykolog som beskriver två fall av transsexualism. I ett av fallen får man se Ed Wood i rollen som en man som trivs i kvinnokläder och våndas över om han ska berätta för sin fästmö eller inte, vilket speglade Woods eget privatliv. Långfilmsdebuten ”Glen och Glenda” är ett konstigt spektakel som hoppar hit och dit. Filmen är helt värdelös som drama. Men ser man den som ett inlägg i debatten för transvestiters existensberättigande så är den välargumenterande, vågad och långt före sin tid. Häftige Bela Lugosi är malplacerad som mystisk berättare i en film som inte har något med skräck att göra. Har man sett Tim Burtons Ed Wood skrattar man åtminstone till när en dubbelexponerad Lugosi gormar ”pull the string” samtidigt som bisonoxar (!) springer för glatta livet. Bisarrt. Som det bara kan bli i en Wood-rulle.

Johan Karlsson


Bride of the Monster (1955)

Regi: Ed Wood

Betyg: 4

Den ryske vetenskapsmannen dr Erik Vornoff utför galna experiment i hopp om att skapa en armé av atomiska supermänniskor. Han har sitt labb i ett gammalt kusligt hus i ett träsk, som vaktas av en atommuterad bläckfisk, och doktorns råstarke medhjälpare Lobo. Det är alltid lika kul att se filmen. Gamle Bela Lugosi verkar ha kul i sin roll som den typiske galne vetenskapsmannen. Loretta King och Tony McCoy är långt ifrån bra, men som Ed Wood säkert skulle ha sagt, de duger. Handlingen i filmen är så typisk för en b-film från 50-talet: en galen vetenskapsman och hans skapelse, ung hjälte räddar sin flickvän, vetenskapsmannens experiment blir hans undergång, och som Harvey B. Dunn säger på slutet ”he tampered in God’s domain”, vilket alla vetenskapsmän under 40- och 50-talet gjorde.

Anton Salvin


Jail Bait (1954)

Regi: Ed Wood

Betyg: 3

Mer sansade ”Jail Bait” bjuder på skuggor, oroväckande musik och gangsterinslag. Filmen brukar beskrivas som Ed Woods blinkning till film noir. Den godsinte dr Boris Gregor är plastikkirurg. Hans yrke understryks övertydligt i ett tidigt skede av filmen, för det kommer förstås att få betydelse för storyn. Doktorns dotter Marilyn betalar borgen för sin bror Don, som har svårt att vara laglydig. Skurken Vic Brady övertalar sedan Don Gregor att råna en teater (där en osmakligt rasistisk drift med afroamerikaner spelas upp mitt i alltihopa). En vakt som tidigare varit polis dör under kuppen och Don blir efterlyst för mord. En kasskul scen är den där en man blir ihjälskjuten, varpå hans ben visar upp de mest osannolika dödsryckningar. ”Jail Bait” är bitvis underhållande och har en klyftig vändning i slutet.

Johan Karlsson


Night of the Ghouls (1959)

Regi: Ed Wood

Betyg: 3

Dr Acula tar över dr Vornoffs gamla hus, och Tor Johnson återvänder som Lobo. Lt Bradford undersöker mystiska händelser med spöken, och fegisen Kelton från de två tidigare filmerna (”Plan 9” och ”Bride”) springer och gömmer sig som vanligt. Här lyckas Ed fånga en kuslig stämning, och en mycket bra twist i denna annars ganska tramsiga spökthriller. Filmen släpptes inte förrän någon gång på 80-talet på grund av i Ed Wood-sammanhang obligatoriska problem.

Anton Salvin