I väntan på Midgård

Få saker har haft så stor påverkan på mitt liv som J.R.R Tolkiens trilogi om Härskarringen. Jag minns det som igår, den dagen då jag med våld slet upp omslagspappret som så omsorgsfullt hade slagits runt det hårda paketet av böcker. Då visste visste jag inte att detta var början till en fascination som fortfarande håller i sig utan det var mer en frustration över att ha fått ett paket som trots sin hårdhet, inte innehöll något som lät när man skakade på det. Men jag gav den första boken i serien en chans. Och sen den andra. Och tillsist även den tredje. Sen var det
kört. Med en egenhändigt snickrad pilbåge gav jag mig ut i de bohusländska skogarna för att ensam förgöra de onda svarta ryttarna och de fula orcherna. Från tidiga morgon till sena kväll. På nätterna drömde jag mig långt, långt bort, till Midgårds vackra dalar och Lothloriens gröna
skogar. Där var jag hjälten, den starka och orädde krigaren med ett enda uppdrag: att förstöra den fruktansvärda ringen i Domedagsklyftans dödande lågor. När jag fick nys om att det också fanns en tecknad film tyvärr bara sträckte sig över de två första delarna, såg jag den om och om igen. Mina egna bilder som jag format efter flera års läsning av Sagan om Ringen, fick plötsligt liv och form. Varenda liten detalj var precis som jag hade föreställt mig. Det var som
om någon hade sett vad jag tänkte och drömde och sedan överfört det på film. Att filmen var tecknad besvärade mig inte alls. Tvärt om. Det stora samtalsämnet i skolan efter att jag introducerat trilogin till min närmaste vänner, var huruvida man någonsin skulle kunna göra en riktig film av verket. Vi var då övertygade om att det aldrig skulle gå. Det vore ett omöjligt företag och risken för att miljoner läsare över hela världen skulle bli grymt besvikna var
överhängande. Då och idag.

Ryktet om att en spelfilm på Sagan om Ringen nådde mig för ett par år sedan. Jag var väldigt skeptisk och den känslan lugnade knappast ner sig när jag fick veta vilken galning som skulle ta sig an denna gigantiska utmaning. Nog för att jag sett de flesta av Peter Jacksons filmer och skrattat mig hes, men jag fruktade att han tagit sig vatten över huvudet. En galen regissör som tidigare gjort lågbudget splatterfilmer kan aldrig vara receptet för en lyckad filmatisering av 1900-talets största mästerverk inom den moderna litteraturen. Det var för några år sedan jag
tänkte så.

Idag ligger trailern, eller teasern om man så vill, som en fast ikon på mitt skrivbord. Bara att klicka på den när jag känner mig sugen att återkalla de bilder jag bildade mig som barn. För de få sekvenser som finns med, är helt enkelt fantastiska. Allt mer börjar den tecknade Sagan om
Ringen att falla i glömska och ljust nu har jag svårt för att vänta till premiären av Peter Jacksons filmatisering av Tolkiens mästerverk. Idag är det inga som helst problem för mig att Peter Jackson tagit sig an utmaningen. Tvärt om. Det behövs en galning för att göra det. Det behövs någon som är ute efter något mer än att få kliva upp på scenen i januari för att motta en guldstatyett och hålla ett tårdrypande tacktal. Det behövs en man som kan använda sin galna fantasi för att skapa en fantasivärld så som vi aldrig sett den förr. Varken James Cameron (Titanic, Terminator 2) eller Steven Spielberg skulle klara det med deras kommersiella finkänslighet. Peter Jackson tror jag på, mer än någon annan just nu. Galningen som är tillräckligt galen för att göra film av Sagan om Ringen kommer klara det, det är jag övertygad om. Redan nu, ett år innan den tänkta premiären av den första delen, känner jag att stilla lugn. Ordet ”besvikelse” kommer jag inte att behöva ta i min mun, det vet jag redan nu. Och det känns tryggt.

Nu återstår bara att följa med i uppdateringarna om filmen och vänta på att datumet för världspremiären av den första delen i trilogin Sagan om Ringen ska nå ut i media. Då tänker jag boka min flygbiljett till öppningskvällen, packa ner en sovsäck och en termos med kaffe, för att vaka utanför biljettkassan. Allt för att äntligen få se Midgård på riktigt.

Jesper – son av Isak.