Tellus årskrönika 1999

Så har ännu ett år tagit slut, ja inte bara ett år utan ett helt årtusende. Men det skulle bli lite väl mycket om denna krönika skulle stäcka sig från kinematografen fram till nu. Så det fick bli en helt vanligt årskrönika.

1999 har kanske inte varit ett stort år för filmen men visst finns det saker som stuckit ut. Nollbudgetproduktioner som drog in mer pengar än storfilmerna, stora effektspektakel och en massa komedier. Just komedierna har varit det stora kännetecknet för 1999. Med filmer som Notting Hill, American Pie, Analysera Mera!, och Knubbigt Regn som alla blev succéer världen runt har det än en gång bevisats att folk gärna betalar för att skratta i en och en halv timme.

Det är ingen hemlighet varför det producerats så många komedier i år. Man har helt enkelt sett hur det gick för de komedier som gick upp under 1998. Förutom de ovan nämda så finns det ju en massa andra komedier och halvkomedier som Livet är Underbart, Mitt Namn är Joe och Allt om Min Mamma. Vilket kanske var ett fenomen som var vanligast bland de ickeamerikanska filmerna.

1999 var också ett år då de ickeamerikanska filmerna fick stort utrymme på biograferna. inte bara på de små konstbiograferna utan också på de stora franchisebiograferna. Något som jag själv och många andra gläds över eftersom det sprider dessa filmer till en större och välförtjänt publik. Personligen så tycker jag att många av de bästa filmerna jag sett i år inte kommer ifrån USA.

Sen i Juli hände det något som fick hela Sverige att rusa till biograferna, The Matrix kom. Med sina nyskapande effekter och sin orginella serietidningsliknande story så lockade den storpublik. Kort därefter kom ytterligare en effektspäckad film som var nästan lika framgångsrik, Mumien. Sen avslutades allt i Augusti när Star Wars - Episod 1 hade premiär. Alla tre filmerna drog in enormt mycket kosing vilket i och för sig var väntat med tanke på hur lite storfilmer som kom ut i år. Men aldrig tidigare har så många filmer som i år dragit in över etthundra miljoner dollar i USA. Ett tecken på att fler och fler börjar gå bio oftare eller är det bara så att biljettpriset gått upp?

Årets mest uppmärksamma händelse är utan tevkan The Blair Witch Project som kostade runt sextiotusen dollar men drog in ca. etthundrafemtion miljoner! Man kan vara säker på att hemsidemarknadsföring kommer bli vanligare. Redan nu kan man surfa in på sidor till filmer som har USA-premiär i sommar. Mycket pga. sin marknadsföring blev Blar Witch den mest inkomsbringande filmen någonsin om man ser till budget och vinst. Med detta i bakhuvet kan vi lätt räkna med att independentfilmer kommer få större utrymme på biograferna nästa år. Förmodligen kommer man helt enkelt inte visa de filmer som floppat i USA även om de är storfilmer och istället satsa på independent och europeisk film som kostar mindre att distribuera och drar in minst lika mycket pengar.

Något som också hört året till är besvikelser. Filmer som Star Wars, End of Days och Världen Räcker Inte Till har gett en stora förväntningar medan de visat sig vara rätt trista. Men sen har man också fått se en anselig del bra filmer, mestadels under första halvan av året då alla oscarskandidaterna fick svensk premiär. För er som vill se min personliga topp tio-lista för året så finns en länk dit nedan.

Jag måste erkänna att förhoppningarna på nästa årtusende är stora. Med filmer som X-Men i regi av Bryan Singer och med en rollista som innehåller mestadels bra skådespelare kan det väl inte gå fel? Dessutom kommer Gladiator av Ridley Scott med en trailer som får en att rysa, Mission: Impossible 2 av John Woo, två Marsfilmer - Mission to Mars och Red Planet, den senare med Carrie-Ann Moss från The Matrix. År 2000 ser ut som ett år med storfilmer som inte kommer göra en besviken.

Även om 1999 bjöd på en anselig del besvikelser och en hel del skit så fanns där ändå en del guldkorn. Någon märkbar trend har där väl inte funnits även om komedierna kommit med små mellanrum. Känns lite som likgilitghetens år, något som jag hoppas det blir ändring på i nästa årtusende. Det gör vi väl alla?