Redaktionen tycker till om 007

Ett tjugotal fullspäckade agentfilmer. Otaliga skurkar, brudar och prylar har passerat i revy. Vad har egentligen varit gräddan i James Bonds fantastiska värld? Tellus-redaktionen, med licens att tycka till, släpper härmed loss sina åsikter om 007.





Bästa Bond-låten:

Kims åsikt: Vi får bortse från det klassiska temat som spelas när Bond går i en cirkel, det är bäst. Annars så tycker jag att temat från ”Goldfinger” av John Barry har allt en Bond-låt behöver. Den är catchy, dramatisk, storslagen och viktigast av allt: Den känns verkligen 007.

Johans åsikt: Jag är också inne på en guldlåt – Tina Turners inlevelsefulla ”Golden Eye”, som i alla fall är den bästa 90-talslåten. Min absoluta favorit är oemotståndliga och spännande ”Live and Let Die”, skriven av Paul och Linda McCartney. Nya ”Another Way to Die”, från ”Quantum of Solace”, är inte så dum den heller, med en text som pekar på att Bond har svårt att lita på folk.

Patricks åsikt: Många låtar håller toppklass, men om jag ska välja en som sticker ut särskilt mycket ur Bond-synpunkt så är det väl ”Live and Let Die”. Den har ett alldeles eget actiontema i sin instrumentala del som andas väldigt mycket James Bond. Hur vackra eller storslagna de andra låtarna än är så finns det ingen som fungerar lika mycket på det sättet.

Pers åsikt: ”Goldfinger”.

Stefans åsikt: Den numera nästintill mytiska klassikern ”Goldfinger”, framförd av Shirley Bassey till filmen med samma namn är på många sätt den Bond-låt som mest basunerar ut agentdrama, spänning och naturligtvis en skurk utan dess like. Ihopvävd med det klassiska Bond-temat är den gyllene sången ett stycke Bond-historia som precis som filmen kretsar kring "the man with the golden plan", mr Auric Goldfinger själv. Låten är storslagen, rentav glänsande och står oslagen i topp för den klassiska mr Bond. Samtidigt bör den senaste låten i ordningen nämnas, välartat sjungen av Chris Cornell. Precis som ”Casino Royale” gav Bond en nystart så ger Cornell temat en välbehövlig injektion med den stolta ”You know my name”. Den är ett musikaliskt visitkort som känns både modern och klassisk. Och håll med om att titeln känns hårt kaxig.

Fredriks åsikt: Utan tvekan är det "Thunderball" med Tom Jones. Vilken röst, vilken kraft! Absolut sämst är "Die Another Day" med Madonna.

Joakims åsikt: “Live and Let Die”.

Lindas åsikt: “You only live twice" med Nancy Sinatra.

Daniels åsikt: OK, jag ska skrälla lite och troligen gå emot strömmen lite. Det kan vara lite olika faktorer, såsom att jag har hört på den ganska mycket den senaste tiden, eller att jag både gillar Soundgarden och Chris Cornell… men det är en riffig låt med en sjukt ”bondig” refräng. Japp, jag snackar om ”You know my name” med Chris Cornell.

Mattias åsikt: ”Live and Let Die (The Wings), en odödlig låt som även blev en stor hit på 90-talet med Guns n Roses försorg. Riktigt fet. Den bästa låt Macca skrivit förövrigt, hans låtar under Beatles-eran var alltid sämre än Lennons.





Bästa Bond-bruden:

Kims åsikt: Inte för att hon är svensk, ty patriotism ger jag fan inte mycket för. Jag tilldelar Maud Adams och hennes ”Octopussy” detta pris eftersom hon inte bara axlar titelrollen, utan för att hon besitter en integritet som är få Bond-brudar förunnat. Mitt hjärta bultar alltid lite extra för kvinnor som får saker gjort i denna patriarkala värld. Och vi vet ju att Bonds värld är ännu värre.

Johans åsikt: Då var vi framme vid Bond-brudarna. De brukar ju inte vara särskilt dominanta (med undantag för Xenia Onatopp i ”Golden Eye”) och har som främsta uppgift att vara ögongodis. Men en del duktiga skådespelerskor har ju medverkat i Bond-filmerna, såsom svenska Maud Adams i ”Octopussy”, karatebruden Michelle Yeoh i ”Tomorrow Never Dies” och nu senast jordnära Eva Green i ”Casino Royale”.

Patricks åsikt: Det finns en handfull brudar som känns förmer än andra. I vissa fall beror det kanhända på valet av skådis eller hur karaktären är skriven. Dock är båda dessa delar taget till en helt annan nivå när det gäller Tracy/Diana Rigg. Där finns skörhet, attityd, elegans, ömhet. Frågan är om nån annan brud alls är menad att vara en riktig person.

Pers åsikt: Isabella Scorupco... Äntligen en kvinna som tar för sig, men inte på ett fånigt och överdrivet sätt. Bubblare är Eva Green av samma anledning som ovan.

Stefans åsikt: Tyvärr så bär Bond-filmerna oftast med sig kvinnliga karaktärer som i stort sett är vandrande sexistiska ordvitsar som mer än något väntar på en engelsk agent som kan förföra dem. Med namn som Octopussy och Onatopp blir de välklädda damerna oftast travestier och känns mindre som karaktärer och mer som kuttersmycken att fästa på den engelska agentens smoking. Men den som skiljer sig från mängden (och som ständigt återkommer) är den flörtiga miss Moneypenny, den som står emot James Bonds charm mer än någon annan. Men då räknar jag inte med M. Därför blir miss Moneypenny den klart hårdaste Bond-bruden, oåtkomlig på samma sätt som Bond själv. Intressant kuriosa som bör tilläggas är att en av de skådespelerskor som gestaltat den charmiga sekreteraren i verkligheten bär namnet Samantha Bond.

Fredriks åsikt: Svårt, mycket svårt. Jag gillade verkligen Michelle Yeoh som Wai Lin i "Tomorrow Never Dies", likväl är jag svag för det gamla gardet med Honey Ryder och Pussy Galore i spetsen. Hade vi frågat Bond själv hade svaret kommit snabbt: Tracy Di Vicenzo. Herregud, karln gifte sig ju med henne!

Joakims åsikt: Maud Adams.

Lindas åsikt: Tja, får slå ett slag för våra svenskor och säga Britt Ekland som Mary Goodnight.

Daniels åsikt: Med risk att låta tråkig och väldigt klassisk så Maud Adams i "Octopussy" från 1983. Motivering är väl överflödig då hon är Bond-bruden personifierad. Många konkurrerar dock och Britt Ekland och Isabella Scorupco är inne och touchar på ett omnämnande (även om det inte räcker att vara svensk för att få min röst).

Mattias åsikt: Isabella Scorupco (eller hur fan det nu stavas). För att hon är ursnygg och ovanligt cool i den lite fadda skaran av fotomodellbrudar. Hon sticker ut.





Bästa Bond-skurken:

Kims åsikt: Francisco Scaramanga, känn på det namnet lite i käften. Förutom sitt rakbladsvassa namn så har han tre bröstvårtor, en gyllene pistol, en livvakt som heter Nick Nack, och han behöver bara ETT skott för att döda vår agent. Även fast han inte gör det.

Johans åsikt: Jaws är den bästa Bond-skurken. Ni vet, den brutala men ändå charmiga stålkäften som fick vara med i två filmer, ”Älskade spion” och rymdfåniga ”Moonraker”. Han var visserligen bara en underhuggare. Bästa huvudskurken? Kommer faktiskt inte på någon favorit på rak arm.

Patricks åsikt: Blofeld såklart. Tänk på att det behövdes en hel drös filmer innan kan kunde övervinnas, och ändå dök han upp igen i en inofficiell film.

Pers åsikt: Oddjob för hans hattrick och medverkan i den korrumperade golfrundan.

Stefans åsikt: Många män har haft samma plan, ta över världen eller alternativt förstöra den. Bond stoppar dem alltid och de går ofta gruvliga öden till mötes tillsammans med en passande one-liner. Bonds ärkefiende Blofeld har överlevt många gånger men det är en seglivad jätte som står obesegrad som bästa Bond-skurk. Jaws är på samma gång obehaglig och komisk, med galna reaktioner då han överlever den ena katastrofen efter den andra och med en röst som inte är av denna världen blir Richard Kiel den mest minnesvärda Bond-skurken.

Fredriks åsikt: Oj oj oj... Först och främst får jag motvilligt räkna bort klassiker som Oddjob och Jaws då de mer är hantlangare än skurkar. Kvar finns storheter som Fransisco Scaramanga, Auric Goldfinger och många fler. Men det måste ofrånkomligt bli Ernst Stavro Blofeld, gärna i Donald Pleasences tappning ("You Only Live Twice") som så uppenbart är den fysiska förebilden för dr Evil i Austin Powers-filmerna.

Joakims åsikt: Blofeld.

Lindas åsikt: Hm, ja jag säger väl Jaws som säkert så många andra.

Daniels åsikt: Står mellan Jaws (Richard Kiel) och Oddjob. Jaws, för att han bara är så stor, äcklig och skräckinjagande och Oddjobb för att han är otroligt störig, säger inte mycket och kryper in på skinnet med sin lite halvlöjligt livsfarliga hatt.

Mattias åsikt: Max von Sydow. För att Max är bäst, vad han än tar sig för.





Bästa prylen:

Kims åsikt: Jag kan inte stå emot frestelsen att ge ett oseriöst svar på denna fråga. Den osynliga bilen är min favorit bland Bonds alla ”gadgets”. Förutom sina over-the-top-kvaliteter så är dess fysiska omöjlighet en av anledningarna till att jag älskar den så. Att den i filmen framstår som någorlunda värdelös rör mig inte ryggen.

Johans åsikt: Bästa prylen då? Sämsta är lättare: Avskyr verkligen den osynliga töntbilen i ”Die Another Day”, som blev Pierce Brosnans sista Bond-film. Bilen var too much. Varför tror ni Q inte är med i ”Casino” och ”Quantum”? Bilens fel. Jag älskar däremot den gamla Roger Moore-tidens finurliga klockor. De var magnetiska, häftiga och kunde skjuta giftpilar och explodera! Och dessutom visa tiden.

Patricks åsikt: Den första Aston Martin, med katapultstol, rökridå, vattenspruta osv. Ingen annan pryl har haft lika mycket impact i den film/de filmer som den varit med i. Den silvergrå bilen har t.o.m. återanvänts i senare Bond-filmer plus i filmer utanför Bond-serien.

Stefans åsikt: Jag slutar aldrig förundras över hur ofta Bond lyckas få med sig precis rätt utrustning på rätt uppdrag och därför blir katapultstolen i ”Goldfinger” en tydlig symbol för alla Bond-prylar. Ärligt, vem behöver en katapult i passagerarsätet på sin bil?

Fredriks åsikt:Lätt, den utsökt vackra och finessrika Aston Martin DB5 som Bond kör i "Goldfinger", "Thunderball", "Golden Eye", "Tomorrow Never Dies" och (nästan) "Casino Royale".

Lindas åsikt: En specialutrustad Aston Martin från "Golden Eye" månne.

Daniels åsikt: Älskade klockan som med en vridning kunde dra till sig saker då den blev magnetisk. Kommer inte ihåg exakt vilken film, men är ganska övertygad om att det var med Roger Moore i huvudrollen. Drömde länge om att någon dag kunna ha en sån klocka (varför vet jag inte riktigt då den inte fyller någon jättefunktion, men coolt är det).

Mattias åsikt: Bilen i ”Goldfinger”. Eller möjligtvis Oddjobs hatt... men om det är Bonds prylar måste det vara den silverfärgade Aston Martin han körde i ”Goldfinger”.





Bästa 007:

Kims åsikt: Många kanske förväntar sig att jag ska svara Connery på denna, men det tänker jag tvärt inte! Jag anser, och har alltid ansett att Roger Moore är den främste Bond. En vuxen människa (och ett barn också) borde förstå att fenomenet James Bond gör bäst i att inte ta sig själv på för stort allvar. Förutom att bjuda på en lekfullhet många saknar så är Moore den överlägset mest gentlemannamässiga upplagan av agenten. James Bond ska främst vara underhållande, och det är just var Roger Moore är.

Johans åsikt: Jag trodde aldrig jag skulle säga det: Jag håller fullständigt med pretto-Kim! Bästa Bond-skådespelaren är förstås Roger Moore med sin charm, humor och polerade råhet. Han har varit min favorit-007 sedan barndomen. Då lånade jag frekvent Bond-kassetter med Roger Moore från den gamla Shell-macken i Sölvesborg. Andraplatsen reserveras åt Daniel Craig, om han fortsätter i samma stil som i ”Casino Royale”.

Patricks åsikt: Egentligen kan ingen slå Connery, men jag har under hela min tid som Bond-fan alltid hållit Roger Moore som nummer ett. Precis som de attribut som tillskrivs honom, var han elegant och hade glimten i ögat. Men man glömmer lätt bort att han från och till visade upp en tuffare sida och en viss hänsynslös attityd. Visserligen inte lika råbarkad som Connery. Men Connery behövde inte heller konfrontera känsliga ställningstaganden i samma utsträckning som Roger fick göra.

Pers åsikt: Daniel Craig. Han har charm, fysisk styrka och en komplex karaktär som även visar upp känslor. Det här är en bra, mörk och levande James Bond. Bubblare är Timothy Dalton som gjorde Bond mer mörk och tystlåten, men med glimten i ögat i rätt scener och sekvenser.

Stefans åsikt: Sean Connery. Punkt slut. Inget snack om saken.

Fredriks åsikt: Sean Connery, givetvis. Sedan kommer faktiskt Daniel Craig in på en andraplats, tätt följd av Brosnan (synd bara att hans filmer var skit, undantaget "Golden Eye").

Joakims åsikt: Sean Connery.

Lindas åsikt: Lätt Roger Moore.

Daniels åsikt: Daniel Craig har faktiskt växt och ligger och nosar på en topplacering här. Men för mig är Roger Moore kungen av Bonds med Sean Connery tät, tätt efter.

Mattias åsikt: Roger Moore, för att han är så skinntorr och kul – nästan en parodi på sig själv. Han gör Bond till något komiskt.




Bästa Bond-filmen:

Kims åsikt: Nu ska jag åter passa på att spela min redaktionella roll som kärringen mot strömmen. Jag tänker nu på fullaste allvar hävda att ”Casino Royale” är den bästa Bond-filmen. Alltså inte den nya med Daniel Craig, för den har jag inte ens sett, utan den gamla parodin med Peter Sellers från ’67. Inte för att den är speciellt jättebra, men det tycker jag aldrig en Bond-film har varit, utan för att den är just underhållande. Den är snygg och estetiskt tilltalande och har Deborah Kerr, Woody Allen, Jean-Paul Belmondo och Orson Welles. Riktigt härlig musik av Bacharach har den som grädde på moset. Allt en riktigt bra Bondare behöver med andra ord!

Johans åsikt: Skojar du? Att inte ha sett nya ”Casino Royale” (2006) vore för det första lika dumt som att inte ha sett ”Batman Begins” – det vill säga en fräsch nystart som tar sin huvudkaraktär på större allvar. För det andra skulle jag hellre se tretton Steven Seagal-actionfilmer på raken än att se om parodi-trams-hopkoket som utgör ”Casino Royale” (1967). Angående bästa Bond-film så säger jag ”Live and Let Die”, Roger Moores Bond-debut.

Patricks åsikt: Man kan tycka hur bra man vill om serietidningsaktiga Bond-filmer och hur underhållande de är med sin fantasifullhet gällande prylar, skurkar, brudar och story. När det gäller den bästa filmen så återfinns den i lägret bland de seriösa i serien. Den jag håller högst är ”OHMSS” (”On Her Majesty's Secret Service”) för den trollbinder mig från början till slut utan att vara fylld med actionsväng. Den har istället en handling som utvecklas och man känner verkligen för karaktären James Bond på ett helt annat sätt här än vad man gör i de andra filmerna. Och sedan är den snyggt filmad, och alla miljöer är perfekta (inredningen på kasinot i början är det lyxigaste jag sett i en Bond-film). Bond har otroligt snygga och speciella kläder i denna film. Och skådespelarna är castade med eftertanke, och de är helt magnifika.

Pers åsikt: ”Casino Royale”. Äntligen lever Bond och visar upp ett brett känsloregister, samt en råhet och tuffhet som behövs. Intensivt, kul, välspelat, spännande och känslosamt. Bubblare är ”Goldfinger” för att den satte standarden för Connerys klassiska Bond och är oemotståndligt rolig på sina ställen.

Stefans åsikt: I sann spionanda gör sig ”From Russia with Love” (”Agent 007 ser rött”) bättre än någon annan Bond-film. I kalla krigets skugga får 007 se sig hotad av Spectre samtidigt som de politiska spänningarna gör sig synliga under agentens jakt genom efterkrigstidens Europa. Med en överraskande inledning, stenhårda skurkar och sluga Bond-prylar gör ”From Russia with Love” Bond-myten i stort sett fullkomlig.

Fredriks åsikt: "On Her Majesty´s Secret Service" är den i mitt tycke bästa filmen, med ett djup som de andra saknar. George Lazenby var inte den bästa Bond, men långt ifrån så dålig som ryktet vill säga. "Casino Royale" var den nytändning som serien behövde, en habil och underhållande film. Den absolut sämsta Bond-filmen är "Moonraker" där allt gick överstyr.

Joakims åsikt: “From Russia with Love”.

Lindas åsikt: "You Only Live Twice".

Daniels åsikt: “Live and Let Die”. Motivering: Roger Moore I sitt esse… grym Bond-låt (en av de bättre), testosteron, klassisk Bond, lagom och genuint grym!

Mattias åsikt: ”Mannen med den gyllene pistolen”. En tät historia för en gångs skull, inte bara attiraljer och snygga brudar. En film man inte somnar till trots att man sett den 23 gånger.


Fredrik avrundar med det roligaste replikskiftet som är mellan Bond och en yppig flicka vid spelbordet i "Diamonds Are Forever":

Flicka: – Hi, I'm Plenty.
Bond, sneglandes ner i urringningen:
– But of course you are.
Flicka: – Plenty O'Toole.
Bond: – Named after your father perhaps?


Vi i redaktionen som tyckte till om 007: Kim Ekberg, Johan Karlsson, Patrick Sjöberg, Per Wahlgren, Stefan Björnlund, Joakim Pedersen, Linda Kante, Mattias Svensson och våra allsmäktiga hövdingar och chefredaktörer Fredrik Liljegren och Daniel Johansson.