Tack till nazisterna för landsortsbiografen

Sjöbonazisten i Hasse och Tages sketch är inte av slumpen av denna börd. Under perioden mellan världskrigen var Sjöbo med omnejd ett starkt nazistfäste och Svenska nationalsocialistiska partiet hade sitt första möte på Sjöbo Gästis 1933 (byggt i början av 1900-talet med slottet Versailles som förebild). Frontfiguren för denna politiska ideologi, och tillika förebild för Hasse och Tages karaktär, var tysken Adam Kehlmeier som med sin fru invandrade efter första världskriget. Från 1934 hängde svastikan högt över marken för att inte antinazister skulle riva ner den från det hus där biografen Flora kom att etableras samma år som Hitler invaderade Europa. Detta till trots är Flora en stolt juvel i Sjöbos folksjäl med sitt viktiga uppdrag att sprida kultur till den österlenska bondebygden i form av både teater och film.

När jag kliver in i foajén möts jag av en stark doft av tjära och en lite sliten träinredning. En stor skylt med hotfulla uttalanden om piratfilmning i biografen skvallrar om att här värnar man upphovsrätt och naturligtvis den egna publiken som säkert har glesnat sedan Internetrevolutionen och piratebay gav oss de senaste filmerna till och med innan de gick upp på biodukarna. Efter den mysiga foajén stiger jag in i en medelstor salong med nya fina biograffåtöljer. Här har rustats med ny duk och nytt ljudsystem. Av grundaren för biografen syns spår utav att han var marmorhandlare i inredningen och det är riktigt gediget och känslan av att vara lyckligt lottad för att man har en förening som med eldsjälars kraft driver detta kulturella forum ideellt infinner sig när man sjunker ned i en riktigt bekväm stol. Det enda som man inte är riktigt nöjd med är ventilationen som kunde varit något bättre, men man får inte vara kräsen, utan faktiskt tacksam att det alls finns en teatersalong i byn.

Med Sjöbos lite drygt 7000 invånare och en historia som både är otäck och tragiskt oförtjänt kan man vara glad åt att kulturlivet med hjälp av entusiaster hålls levande. Vem trodde det när Sven-Olle Olsson drev igenom att kommunen inte skulle ta emot flyktingar för precis 20 år sedan eller när Nazisterna etablerade sig för 75 år sedan i den lågutbildade men förmögna befolkningen i den 500 år gamla bondbygden. Intelligens har väl aldrig varit bundsförvant med antidemokratiska ideologier, men är det inte lite underligt ändå att både Adam Kehlmeier, marmorhandlaren som byggde biografen 1939 och Fürern Adolf var invandrare i de länder där de verkade för att stoppa eller begränsa invandringen?

På Floras repertoar kan man denna höst se nya James Bondfilmen, ”Rallybrudar”, ”High School Musical 3” och ”Mamma Mu och Kråkan”. Dessutom har filmföreningen CineSkåne ett utbud av dokumentärer, kortfilmer och smala långfilmer från Skåne som är värd alla applåder. Utöver detta filmutbud kommer det en del teaterföreställningar på Flora däribland ”Vem är rädd för Virgina Wolff?” och ”Fröken Julie”

Det är med skräckblandad förtjusning, lite vördnad över livet och den samhälleliga utvecklingen sedan 30- och 40-talen och med en stor portion av den moderna 1900-talshistoriens vingslag som jag reser mig ur en biofåtölj och tar samma väg som de sydskånska nazisterna gjorde efter att ha sett propagandefilm då, för 75 år sedan. Nog för att det sitter i väggarna, men jag tycker att det är i perspektivet av vilka människor som också sett filmen med mig denna höstafton som gör det hela fantastiskt. Det är definitivt inte några renrasiga arier, blonda och blåögda... Det mångkulturella samhället lever och frodas där vi minst kunde ana och Flora biografen är en stark bidragande faktor som förmedlare och samlingspunkt.