Stockholms Filmfestival 2008, sammanfattning

Lika snabbt som Filmfestivalen drog igång så är den nu alltså över. I denna text har jag tänkt sammanfatta det som inte blev sagt, och skriva lite om de filmer jag ännu inte hunnit skriva om.

Bronshästen för bästa film gick i år till filmen ”Frozen River” av regissören Courtney Hunt. Rättmätig vinnare av regipriset var Steve McQueens lysande svältdrama Hunger, som kanske var festivalens allra högsta punkt. Ruben Östlunds De Ofrivilliga skopade även hem ännu ett antal priser, exempelvis det åtråvärda publikpriset som vi fått rösta på efter varje film i dagarna tio.

Andra höjdpunkter som stod utan pris, men väl bör uppmärksammas var exempelvis Måns Månssons väldigt ”Don’t Look Back”-doftande dokumentärfilm ”Hr Landshövding” som både var rolig och filosofisk utöver människans överflödighet. Tidigare nämnda The Wrestler, som inte ens kunde vinna något pris, var som alla säkert redan förstått sanslöst bra. ”Johnny Mad Dog” var en liten festivalpärla om Afrikanska barnsoldater, med välriktad skärpa och relevans.

Visionären Wong Kar-Wais återsläppta ”Ashes of Time” var precis lika spretig och svårhanterlig som originalfilmen, trots stödhjul i form av tillagd berättarröst. Doyles foto var redan vid denna tid mycket utsökt och ståtligt, men med lite väl stor förkärlek till ultrarapid.

Takeshi Kitanos ”Achilles and the Tortoise” var precis vad man väntat sig, knasig men uddlös. Atom Egoyans Adoration på tok för överbelastad. ”Home” med favoriterna Huppert och Gourmet var både intressant och välspelad, men kändes inledningsvis lite för knasig för att man skulle ta samhällskritiken på allvar. ”Gomorra” var ett planlöst och ofokuserat spektakel utan tyngd eller djup, som till och med får förklara det som inte gick fram i filmen med en avslutande faktatext. ”Wild Combination” om Arthur Russel var en välgjord och intressant dokumentär om en musiker som många förmodligen missat.

Sammanfattningsvis tycker jag att 2008 har varit ett lysande år för Stockholms Filmfestival. har funnits många höjdpunkter, och säkert ännu fler som jag inte har en aning om, bland de 170 filmer som haft premiär i dagarna. Jag tackar och bockar för att jag fått vara er man på fält, och ser fram emot en lika sprudlande folkfest nästa år. Film är bäst på bio, och bio är bäst på festival! Tack även till alla ni som har gått och sett film film film, som gör denna företeelse möjlig.