VECKOKRÖNIKA #97 – årskrönika 2008: tv

2009 närmar sig med stormsteg. Det börjar bli dags att sammanfatta tv-året som gått, så smått; både kalkon och jackpott. Allt ifrån fattiga säsongsavslutningar och sentimental smörja, till sarkastiska kockar och tuff Terminator-action.

* Årets still going strong: “Lost”. Håller fortfarande intresset uppe. Vart sjutton tog ön vägen?

* Årets bästa övergång från långfilm till tv: ”Terminator: The Sarah Connor Chronicles”, som spinner vidare på tiden efter ”T2”. Mor och son-relationen är extra intressant. Och de målmedvetna mördarmaskinerna från framtiden tröttnar man aldrig på. Glädjande nog gör Lena Headey huvudrollen lika bra som Linda Hamilton gjorde i långfilmerna.

* Årets syskonduo: Monsterjägarna Dean och Sam Winchester i ”Supernatural”. Särskilt när de utsätter varandra för practical jokes.

* Årets sciencefictionkaraktär: Dr McKay (David Hewlett) från ”Stargate: Atlantis”. Den hypokondriske, egocentriske och geniale gnällspiken är lätt roligast i Pegasusgalaxen.

* Årets sämsta säsongsavslutning: ”Heroes” säsong 2. Begrava Adam levande? Fattigt. Låta skjuten-rätt-i-ögat-farsan Noah återförenas med dottern Claire på direkten? Fattigt. Offra Niki och Nathan bara för att deras karaktärer fått mindre att göra? Fattigt. Skärpning till säsong 3, tack.

* Årets talkshow: ”The Ellen DeGeneres Show”. Underhållande och idérikt med den lesbiske ståuppkomikern som inledningsdansar i studion, leker fåniga lekar med publiken och ”trakasserar” George Clooney. Kul. Riktigt kul.

* Årets tv-kock: Gordon Ramsey. Love him! Den svärande kocken är skoningslöst ärlig när han läxar upp konkurshotade amatörer i restaurangbranschen. Roligast var nog: 1) Amatörkocken som hade för krångliga menyer med hundratals kombinationer! 2) Amatörkocken som hade högklassiga pizzaugnar, men likväl värmde pizzorna i mikron!

* Årets sentimentala smörja: ”Extreme Home Makeover” med megafongapande Ty Pennington. Dödssjuka barn och haltande amerikanska Irak-soldater får skräddarsydda lyxkåkar som de sedan inte har råd att bo kvar i.

* Årets waste of talent: Harald Treutiger. När jag var liten var den sävlige Treutiger kungen av underhållningstv med ”24 karat” och liknande SVT-program. Nu har han reducerats till en bifigur i ett tröttsamt lottoprogram. Kunde inte TV4 ha slutit cirkeln och låtit Treutiger leda ”Expedition: Robinson” igen? Hade varit ett bättre val än Linda Isaksson.

* Årets snälla-byt-programledare: ”Allsång på Skansen”. Lundins intervjuer var urtråkiga och stressiga. Det en gång så hemtrevliga programmet har tappat sin själ.

* Årets genombrott: Björn Gustafsson i ”Melodifestivalen”, ”Parlamentet” och ”Morgonsoffan”. Carina Berg-sången är redan en klassiker.

* Årets mest uttjatade ord i tv-rutan: ”Livskamrat”. Nämndes stup i kvarten av den irriterande speakern i dejtingprogrammet ”Ensam mamma söker”. Dessutom fanns det ingen garanti för att hitta en sådan. Hade inte ordet ”sommarragg” passat bättre?

* Årets trevligaste trio: Nya Idol-juryn. Vem saknar egentligen de gamla surpupporna? Inte jag i alla fall.

* Årets tv-parodi: ”Morgonsoffan” med David Batra och Petra Mede som soffsittande programledare. Bäst var alltid lika mesrolige Johan Glans som den misslyckade lokalreportern som intervjuade asiater utan tolk och filmade sin egen lunch (”exotisk” pizza).

Gott nytt tv-år i förskott!