Kim Ekbergs årskrönika 2008

2008 kom att bli ett filmår att vara stolt över. Svenska biobesökare har kunnat stifta och återstifta bekantskap med intressanta regissörer och deras filmer med ursprung från hela vår glob. Vår lokala Svenska filmproduktion har också glänst extra mycket, både hemmavid, och på festivaler runtom i världen, vilket är nog anledning att vara lite extra glad då det nya året nalkas. Våra filmfestivaler har hållit en mycket hög klass, Göteborg, Stockholm, Norrköping och framförallt Lund hade riktiga kanonår. Så det är med stort hopp om en ljusare framtid jag nu summerar det gångna året, och allt vad det inneburit för mig personligen, i denna traditionsenliga årskrönika. Jag passar även på att tillönska er alla en God jul och ett riktigt gott nytt år, och hoppas att jag kunnat bistå med någon slags hjälp i era respektive expeditioner i filmdjungeln. Vi ses 2009!

Topp 5, årets filmer
De filmer som har haft premiär i år, och glimrat allra mest i biomörkret. Jag hävdar inte att jag har tagit del av alla, och tror mycket väl att en film som ”Lornas tystnad” skulle ha goda chanser att putta ner någon av dessa från listan, men det kan inte hjälpas!

5. ”Paranoid Park”
Det är främst det visuella och formmässiga som övertygar i Gus van Sants senaste undergroundrulle. ”Paranoid Park” är ett formmässigt underverk som garanterat kommer att sopa dig av banan. Dessutom så är det en finstämd skildring av skateboardkulturen som jag inte tror någon kan bli missnöjd av. De moraliska frågeställningarna ger filmen ett djup och en extra krydda. Även om det stundtals lyser Bela Tarr så är denna förkovring av tidigare bildspråk väl välkommet.

Läs Recensionen!

”4. De Ofrivilliga”



Att Ruben Östlunds filmskapande skulle växa som en liten blomma, det förstod jag redan efter att ha sett långfilmsdebuten ”Gittarrmongot” för ett par år sedan. Att han skull mogna med denna takt och övertygelse var dock inte förutspått. I ”De Ofrivilliga” visar han upp en förståelse för berättarteknik, formspråk och verkligt intressant tematik. Denna film om gruppens inverkan på den enskilde individen är inte bara den bästa Svenska filmen detta år, utan även den fjärde bästa totalt. Med ens gör sig Östlund till en av Sveriges absolut intressantaste verksamma regissörer.

Läs Recensionen!

3. “No Country for Old Men”
Denna våldsamma pärla var en av den duo filmer av Coenbröderna som släpptes på svensk bio detta år (Den andra var komplikationsfesten ”Burn After Reading”), och också överlägset den bästa. I denna kaliber har inte de makabra bröderna varit på flera år. Det som gör denna film till en sådan pärla är främst den höga spänningskvot den besitter. Hela filmen sitter man på spänn, vilket det ständigt överraskande manuset är en solklar faktor till. Våldsskildringen är också utav världsklass, aldrig distanserande eller förskönande, utan brutalt och rent smärtsamt att bevittna.

Läs Recensionen!

2. “Margot at the Wedding”


Noah Baumbach fortsätter i samma goda form efter sin lovordade ”The Squid and the Whale”. Riktigt samma fina mottagande har inte ”Margot at the Wedding” fått, vilket kan skyllas på dess kanske för intrikata karaktärsstudie för folk att insupa. Men klarar man av en film av psykologisk tyngd gjord av en lyhörd och precis hand, så är ”Margot at the Wedding” kanske det bästa man kan se just nu. Samtliga skådespelare i filmen är helt fantastiska, och bjuder alla på rollkaraktärer med både bra och dåliga sidor. Filmen är precis som livet självt, så när som på en notoriskt vanvettigt grannfamilj.

Läs Recensionen!

1. “There Will Be Blood”


Allt som görs i ”There Will be Blood” görs fullt ut. Det tas inga genvägar eller görs några kompromisser. Det finns ingen lycka eller drag av försoning i denna film, alla känslor är lika svarta som den olja man så själviskt vill åt. Denna studie i människosläktets mörkaste är lika fascinerande som den är otäck. Det frossad i girighet, egocentricitet, maktlystenhet och falskhet. Ändå så är detta en film som lyser upp vardagsmörkret, en film så välgjord att man myser när man ser den. Allt i Paul Thomas Andersons unisont älskade mästervärk känns äkta, känslorna, maktspelet och omgivningarna. Filmen är ganska traditionell i sitt hantverk, men också fullkomligt egen. Saker får ta sin tid, bildberättandet är självlysande, och våldet motbjudande på ett lysande sätt. På alla fronter är skådespeleriet i filmen magiskt, och dryga tre timmar bara flyger förbi. Detta är ett storskaligt mästerverk att se om och om igen, och kommer med all säkerhet gå till filmhistorien. Allt man önskat att ”Days of Heaven” var, är ”There Will Be Blood”.

Läs Recensionen!

Övriga kategorier.

Årets dokumentärfilm: “Hr Landshövding”

Från ingenstans kom Måns Månssons „Hr Landshövding“ och visade oss på ett djupt underhållande sätt vad våra skattepengar (om än delvis) går till. Inte bara är detta en krönika över ett ålderdomligt ämbete som fortfarande är i bruk, men även en vacker och skör iakttagelse av människans flyktighet. Med sitt grovkorniga svartvita foto fångar Månsson en bit av människan vi inte sett på länge.

Årets animerade: “WALL-E”



"Wall-E" är inte helt och hållet lyckad, utan lider av en hel del svagheter framåt sitt crescendo. Men upptakten är fullkomligt makalös, och gör allena detta till årets bästa animerade rulle. Det är kärleken den lilla skrotsamlande plåtlådan hyser till roboten Eve som gör denna film så vacker och ironiskt nog levande. Sitt fåniga slut till trots så är ”WALL-E” med sitt miljöbudskap en film med hjärtat på rätta stället, för alla åldrar att ta del av.

Årets dvd: “Berlin Alexanderplatz”
Med denna majestätiska lyxlåda så råddes det effektivt bot på den Fassbindertorka Sverige i åratal lidit. Denna femton timmar långa teveserie är lika aktuell nu som någonsin, och framförallt lika sprudlande fantastisk. Tv som ”Berlin Alexanderplatz” har aldrig skapats varken förr eller senare, så detta är en box som borde finnas i var mans vitrinskåp.

Årets kulturgärning: Studio S Entertainment



Det vore skam på torra land att inte på ett eller annat sätt tacka det trevliga lilla företaget Studio S Entertainment för de tidigare otillgängliga kvalitetsfilmer de släppt lös på den Svenska marknaden. ”This Sporting Life”, ”Odd man Out”, ”Tjuven i Bagdad”, ”Deep Red”, ”Under the Volcano” och ”Det brinner min sköna” är bara ett par av det växande numret fantastiska filmer på deras repertoar. Och till nästa år är redan en räcka förstklassiga filmer utannonserade, och den till en början tveksamma omslagsdesignen har gått och blivit riktigt sirlig. Äntligen händer det någonting på vår Svenska dvd-front!

Årets videospel: ”GTA IV”
Det fanns egentligen aldrig någon riktig utmanare till denna storskaliga digitala sandlåda. Även om spelet led av ett par brister, och var snäppet för långt, så erbjöd det en svindlande bredd och variation. Manuset var välskrivet, samhällskritiskt och dess arketyper till karaktärer lätta att hata eller tycka om. Aldrig tidigare har en stad målats upp så levande i detta digitala medium.

Årets musikalbum: Frida Hyvönen – Silence is Wild

Frida Hyvönens senaste "Silence is Wild" rockade väldigt mycket fett. Frida Hyvönen är en av mina absoluta favoritartister ever, och jag är mycket glad att hon är nu verksam. Först var jag rädd att den skulle vara lite för poppig och inte lika allmängiltig som tidigare alster, och jag hade rätt, men likväl var resultatet omistligt. Mycket välskrivna och roliga och välformulerade texter och en vacker bitterhet utöver kärlekens inte vara.

Årets tv: “Boston Tea Party”
Denna avdelning av årskrönikan är reserverad för antingen Filip och Fredrik eller Anders och Måns, då det är ungefär det enda jag använder min tv till att se. Julkalendern ska ha kudos den med för att vara så rolig och nytänkande, men det är ändå ”Boston Tea Party” som drar det längsta strået. Med sin mix av underhållning och folkbildning lyckas denna show med någonting sällan ens public service lyckas förmedla i kunskapsväg. Dessutom bjöds det på en hel del nyskapande reportage som med råge utklassar Fredrik Strages fjompiga youtubeögonblick som mottog stora journalistpriset.

Ta gärna kontakt med mig på mejladressen nedan och snacka om det passerade året. Annars ses vi nästa år. Väl mött!