VECKOKRÖNIKA #99 – lovande biofilmer 2009

Nytt år, nya storfilmer. Här presenteras tio underhållande löften på biohimlen 2009. I slutet av året kommer en krönika som följer upp om filmerna levde upp till hajpen eller inte. Häng med nu bland starfighters, mutanter och mördarmaskiner...

10. Änglar & demoner (Ron Howard)
Den symbolkunnige professor Langdon (Tom Hanks) ställs mot den uråldriga och mystiska gruppen Illuminati som vill spränga Vatikanen i tusen bitar. Uppföljaren till ”Da Vinci-koden” utlovar fler mysterier och stor spänning. Och ryktet säger att Langdon på allmän begäran bytt frisyr.

9. Watchmen (Zack Snyder)
Färgstark superhjältegruppsfilm som utspelar sig 1985 i en värld där superhjältar är en del av samhället. En före detta superhjälte blir mördad, vilket blir startskottet för en utredning som får upp vittringen på en konspiration. Filmen bygger på en hyllad serieroman av Alan Moore och regisseras av mannen bakom den blodiga mastodontfilmen ”300”.

8. GSI – Gruppen för Särskilda Insatser (Anders Nilsson)
Nilssons genomtänkta och uppskakande Johan Falk-trilogi består av ”Noll tolerans”, ”Livvakterna” och ”Den tredje vågen”. I min mening Sveriges bästa polisfilmer, eftersom den frustrerade polisen Falk (Jakob Eklund) konfronterar en ny slags kriminalitet som är svår att komma åt. I fyran, ”GSI”, lämnar Falk sin familj och jobbet på Europol i Haag och flyttar hem till Göteborg. Hans nya kollega spelas av ”Parlamentets” lustigkurre Mikael Tornving.

7. Kenny Begins - se bilden (Carl Åstrand & Mats Lindberg)
Svensk, barnvänlig sciencefiction med Johan Rheborg som inkompetent galaxhjälte på uppdrag på jorden. Kenny Starfighters lillebror, Lenny, spelas för övrigt av publikfavoriten Björn Gustafsson. Är långfilmen hälften så kul, kultig och galen som tv-serien så blir det succé.

6. Saw VI (Kevin Greutert)
Saw-filmerna håller faktiskt ännu. Jag blir knäpp om jag inte får veta vad som finns i Jigsaws låda! Slår vad om att exfrun är insyltad på något sätt. Efter sexan är det väl dags för ”Saw 0”?

5. G.I. Joe: Rise of Cobra (Stephen Sommers)
Min barndoms häftigaste leksaksgubbar, Action Force, blir långfilm. Ondingarna i Cobra ställs mot militärerna i G.I. Joe. Enda flopprisken ligger i om Van Helsing-regissören Sommers pumpar in för mycket specialeffekter. Let´s hope not.

4. Star Trek (J.J. Abrams)
”Star Trek” behöver inte vara stelt. Det ska J.J Abrams bevisa i ett påkostat rymdäventyr med yngre upplagor av Kirk och hans långörade vän Spock. Kan bli den bästa Trek-filmen sedan ”First Contact”.

3. Terminator: Salvation (Joseph McGinty)
”Terminator 4” utspelar sig i början av den mörka framtid som hjältarna så länge försökt förhindra. Guvernören Arnold Schwarzenegger och hans klassiska brytning är inte med längre, men Batman-skådisen Christian Bale spelar åtminstone en äldre upplaga av frihetskämpen John Connor. Att duktiga Bryce Dallas Howard (Gwen Stacy i ”Spider-Man 3”) spelar fru Connor är ännu ett plus i kanten. Hård framtidsaction med livsfarliga mördarmaskiner måste man ge en chans på bio.

2. X-Men Origins: Wolverine (Gavin Hood)
Efterlängtad ursprungsberättelse som utspelar sig före de populära X-Men-filmerna. Hur såg Wolvies uppväxt ut och vem/vilka utsatte honom för experiment? Australiensaren Hugh Jackman återkommer i rollen som mutanten med de vassa klorna och den välbehövliga läkefaktorn. Andra populära mutanter dyker också upp – som den franske kortuppladdaren Gambit och glappkäften Deadpool. Kan bli sommarens främsta popcornfilm.

1. Avatar (James Cameron)
Camerons första spelfilm sedan ”Titanic” utspelar sig i rymden och Sigourney Weaver är med på ett hörn (jämte Michelle Rodriguez och Sam Worthington)! Hur upphetsande är inte det för en kille som rankar ”Aliens” (James Cameron, 1986) som alla tiders bästa film? Det är stort. Riktigt stort. Biopremiären i december känns alldeles för långt borta.


Karlssons kassaste: ”Quantum of Solace” – en långvarig besvikelse. Blä!
Karlssons klockrenaste: ”Yes Man” – Jim Carreys bästa komedi på länge är en livsbejakande kärlekshistoria. Roligaste scenen? Red Bull-sekvensen.

Johan Karlsson

Kommentarer