TELLUSPROFILER #2 - Kim Ekberg

En av Tellusfilms flitigaste och trognaste skribenter heter Kim Ekberg och är 19 muskulösa vårar. Kim drar mer åt prettofilmshållet, medan jag själv är mainstreamfilmens förkämpe på sajten. Vi förenas dock i vår gemensamma Michael Bay-allergi – regissören som tycker om när det smäller, upprepade gånger.

Kim Ekberg: Ja, vi är sannerligen yin och yang du och jag. Eller ska vi säga Turner och Hooch?
Johan Karlsson: I så fall får du vara jycken, så är jag Tom Hanks rollfigur.


¤ Vi inleder med basfaktan:

Fullständigt namn: Kim Erland Alexander Ekberg, men inget av namnen är hugget i sten.
Ålder: Oj, detta är en av mina djupast bevarade hemligheter. När jag började skriva för Tellus, och skrev patetiska texter om "Kill Bill" och "Scarface" så var jag ständigt livrädd att min identitet skulle undanröjas. I takt med att åren gick lärde jag mig dock leva sida vid sida med skräcken, och nu kan man väl äntligen säga att jag har levt ikapp mitt skenande intellekt. Så, nitton taniga höstar.
Yrke: Reporter.
Utbildning: Jag skulle gärna svara att jag är en sann autodidakt, men det vore att försköna saker och ting. Jag har faktiskt tagit en och annan 101-kurs i filmskapande och filmvetande, om det nu gjort mig något klokare.
Intressen: Jag hänger mycket på cinemateket, lyssnar på musikaliska ståtverk och läser goda böcker över en kopp te. Eller får min kopp te över mina goda böcker om det vill sig riktigt illa. På fritiden ägnar jag mig åt mitt eldiga äktenskap, lagar god mat, eller tar det bara chill.
Favoritfilmskapare: Robert Bresson, Jacques Tati, Wes Anderson, Miklós Jancsó, Hiroshi Teshigahara och Michael Haneke. För att nämna några. De läsare som hänger med i min sällan förekommande serie regissörsporträtt vet snart var jag har mina sympatier. Även om det är min padawan Johannes som lånar pennan så får den serien stå för våra kollektiva sympatier.
Favoritskådisar: Isabelle Huppert, Kurt Raab, John Cazale, Lauren Bacall och Omar Sharif.
Favoritfilmer i urval: "Djävulen Förmodligen", "Kanonfotografen", "Bjudningen", "Playtime", "Varför löper Herr. R Amok?"
Sämsta filmen jag recenserat: "Sin City", tveklöst. Tekniskt håller den, men jag kan inte låta bli att ta åt mig av dess hemska könsroller.
Ser fram emot: Just nu ser jag fram mycket emot Von Triers "Antichrist" mycket. Jarmushs "Limits of Control" lär säkert bli något i hästväg. Att jag längtar efter "The Fantastic Mr Fox" något hutlöst lär väl knappast någon undgått.
Udda talang: Jag är dessvärre tämligen talanglös. Min Andrea säger att jag är bra på att vispa skummjölk till latten, men jag tror bara det är ett billigt trick för att slippa trötta ut sina egna delikata handleder.


Johan Karlsson: Visst har du också Michael Bay-allergi? Hur kommer det sig?
Kim Ekberg: Han är skit, kort och gott.
Johan Karlsson: Eh, okej. Det är alltid roligt när man får igång ett intellektuellt samtal om film!

JK: Men vi går vidare i utfrågningen. Hur länge har du skrivit för Tellusfilm och hur hittade du hit från första början?
KE: 2004 skrev jag min första trevande recension om inte mitt hästminne sviker mig. Innan dess var jag en trogen läsare av sidan, trots dess skeva inriktning på superhjältefilmer. Jag såg en mission framför mig: att frälsa hela internet med mitt tyckande, och vara finsmakarnas okrönte skyddsängel. Sedan dess har jag ständigt varit orsak för kontrovers.
JK: Kom igen, Kimpa. Man kan aldrig skriva för mycket om superhjältefilmer! De är i ropet och underhåller, samtidigt som de ofta har lager av djup – som en lök.

JK: Skulle du beskriva dig själv som vän av svårbegriplig konstfilm (prettofilm)?
KE: Nej, men jag vet att jag ofta tvingas ta på mig en sådan roll. Det är väl min lott i samhället helt enkelt. Jag tror absolut att jag besitter en smak relativ lik övriga svenska filmrecensenters. Är man en stor konnässör av film tror jag att smaken strömlinjeformas på detta sätt vare sig man vill det eller inte. Man ser vad filmer gör bra, och dåligt – men man ser även igenom klyshor och billiga grepp. Tack vare att mitt referensverk är aningen mer utökat än medelsvensson kan jag därför begripa saker som för någon annan inte är lika insatt verkar som någonting svårbegripligt. En klassisk myt är ju att filmer som får bra betyg i tidningarna är filmer som är konstiga och obegripliga. Exempelvis en fransk svartvit film om en talande häger. Så är det inte, även om en viss exotism självklart uppskattas här såväl som någon annanstans. Jag vill säga att jag mest uppskattar filmer som är "rena" och inte kräver förkunskaper. Tyvärr tenderar dessa filmer att avfärdas som långsamma, tack vare den snabba och konstlade rytm som sedan filmens gryning mer och mer kommit att standardisera. Även filmen är en del av vårt sjuka konsumtionssamhälle, och jag tycker att det är tråkigt att vi låter storbolagen få rätt varje gång de försöker förutse vilka filmer som kommer att dra in storkovan. Jag vet inte hur detta besvarar din fråga, men du kan ju redigera bort hälften så att det passar.

JK: Vad kännetecknar en bra film i huvudet på Kim Ekberg?
KE: Jag uppskattar filmer som får mig att känna någonting (touché!). Om man så vill så kan man säga att det är pretentiösa filmer som inte bara vill underhålla för stunden, utan faktiskt vill förmedla någonting. Fassbinder sa en gång att den verkligt omoraliska filmen är den med ett lyckligt slut, och att han ser det som en tjänst att visa upp det hemska så att människor kan se det och ändra på sina verkliga liv. Det tycker jag låter ganska så sunt. Sedan så gillar jag inte heller saker som är helt passé, har någonting gjorts bra en gång ser jag gärna att man testar någonting nytt.
JK: Olyckliga slut är ju inte helt kalas för åskådaren som betalt en dyr biobiljett. Själv vill jag ha verklighetsflykt och underhållning när jag ser en film, vilket inte alltid utesluter ett visst djup.

JK: Under fliken “redaktionen” beskriver du dig själv som “skribent, recensent, humanist”. Vad menar du med humanist i det här fallet?
KE: Dels så tror jag att det var för att skämta till det lite angående mina högtravande ambitioner. Sedan så tror jag ändå att det ändå ligger någonting i det.

JK: Lite självdistans är ju aldrig fel. Nästa fråga: Vad tycker du om intertextualitet (filmreferenser) i filmer?
KE: Eftersom jag är ett stort fan av Wes Anderson så kan jag ju knappast säga att jag ogillar detta fenomen. Det kan kännas bra att då och då få en liten morot för att man sett sådana kopiösa mängder film. Jag tycker ändå att man ska vara försiktig med hur man ägnar sig åt detta, då man bör skapa filmer som alla kan ta till sig, snarare än en liten intellektuell elit. En som ägnar sig åt överdrivet insnöad intertextualitet är ju den gamle gode Godard, vars filmer nuförtiden knappast lär vara fullt begripliga för någon annan än honom själv.

JK: Du gav hyllade ”The Wrestler” en fyra i betyg. Filmen blev som bekant Mickey Rourkes stora comeback (om man bortser från ”Sin City”). Tror du Rourke gör rätt i att tacka ja till en skurkroll i ”Iron Man 2” (om ryktet nu är sant)?
KE: Jag märker att du försöker sätta mig på plats genom att rabbla superhjältefilmer, men du ska inte glömma min uråldriga artikel som hette just "Superhjältar". Eller, det kanske är bäst att vi glömmer den ändå. Men för att svara på din fråga: Jag tycker att Rourke är en i mångt och mycket lysande aktör, och om han ska göra uppföljaren till "Iron Man" beror väl på vad hans syften med sitt yrkesval är. Är det att tjäna pengar så är det nog det rätta att göra, men några fler golden globes lär nog knappast rulla ner i fickan.

JK: Vad har herr Ekberg för framtidsplaner?
KE: Jag har börjat leva i nuet tack vare ett illavarslande tarot-kort. Närmast ska jag spela ut "Resident Evil 5", vara försökssubjekt (eller kanske objekt) för ett hemligt experiment, och förhoppningsvis ta en tripp till Gotland för att hjälpa min gode vän Jonatan Lyrefelt med en kommande dokumentärfilm.

JK: Vilken film såg du senast på bio och vad tyckte du om den?
KE: Jag kom just hem från Cinematekets visning av "Ficktjuven", en fullkomligt fantastisk film. Se den Fejsis (anspelar på intervjuarens mejladress) – och lär!
JK: Själv föredrar jag den neorealistiska klassikern ”Cykeltjuven”, men tack för tipset!


¤ Till sist, några snabba:

Steven Spielberg eller Ingmar Bergman

Bio eller dvd

Nils-Petter Sundgren eller Emma Gray Munthe

Spagettiwestern eller sushiwestern

Jim Carrey eller Adam Sandler

Jönssonligan eller Maria Larssons eviga ögonblick