TELLUSKRÖNIKA #1 – Tänk om Edward Furlong hade fått lite bättre roller (del 1 av 2)

Tidigt 90-tal. James Cameron skulle göra uppföljaren till sin 80-talssuccé. Arnold Schwarzenegger och Linda Hamilton var på det klara med att reprisera sina roller. Handlingen flyttades fram flera år och därför skulle John Connor ha en bärande del i filmen. Men vem skulle gestalta honom?

Barnskådespelare var vid den här tiden inte riktigt samma sak som idag. Få av dessa hade gjort avtryck genom flera filmer i rad. Det var ganska sällsynt med karriär inom det gebitet. Det gällde att hitta rätt till "Terminator 2" (1991). Man råkade på Edward Furlong på en ungdomsgård och bjöd in honom till audition. Och ja, han fick ju vara med i filmen som vi vet. Frågan är vilken annan skådespelare som filmdebuterat i ett lika grandiost sammanhang? Så ung – och ingen som helst roll innan.

Ganska snart stod det klart att detta var ingen vanlig Hollywoodgrabb. Han hoppade inte på andra produktioner av samma format strax därefter. Inte heller började han synas i disneyfilmer eller high school-komedier. Furlong blev istället något av en indieskådis. Vi såg honom som Jeff Bridges son i "American Heart" (1992) och senare mot Meryl Streep och Liam Neeson i "Before and After" (1996).

Det var något speciellt med hans sätt att vara på film. Man kände igen en återkommande särprägel på agerandet, med miner och betoning. "Falling out of character" hävdar en del om Furlong. Men vilken skådespelare har inte ett personligt sätt att närma sig karaktärerna? Själv anser jag att de med konstnärligt yrke som dödar sina älsklingar tappar själva essensen i sitt skapande. Oavsett om det gäller att stå framför kameran eller sitta bakom och ge sina visioner fysiskt liv.

I valet av roller kan man hitta en röd tråd när det gäller Edward Furlong. Som tonårspojken med den icke bästa av hemförhållanden, har vi sett honom ett flertal gånger. Men det fungerar bra för honom, han gör det med en ytterst personlig närvaro. Att jämföra Furlong med andra skådespelare som gärna återvänder till samma fack är inte fullt accepterat att göra. Speciellt inte om det handlar om vissa italiensk-ättade storheter kända för gangsterepos. Sådana bryter ju ny mark och sätter standard för Hollywoodaktörer.

Men om vi djupdyker i Furlongs kännetecken och applicerar på andra sammanhang, kan man urskönja ett och annat oväntat. Även filmer med sådana skådespelarnamn som accepterats i större skala passar in på Furlong-mallen. För nog finns det andra roller han skulle ha kunnat spela. Det tror jag mycket väl. Som den diktande franske ynglingen Arthur Rimbaud till exempel, hade Furlong kunnat skimra. Karaktären skildrades på film i "Total Eclipse" (1995). Detta poesigeni ville ju bryta ner gamla barriärer och gjorde detta upproriskt. Låter som en passande rollfigur med andra ord. Fast är det svårt att föreställa sig någon annan än Leonardo DiCaprio i rollen? Det beror på hur långt man kan tänka sig alternativa händelseutvecklingar. Men också på hur fastnaglat en skådespelares porträtt av ett människoöde är i publikens uppfattning.

Jared Leto och karaktären Harry Goldfarb i "Requiem for a Dream" (2000) är nog sedd som en omöjlig separation. Men att ersätta med Edward Furlong i detta verk av Darren Aronofsky, vars historia är så gripande och stark att livet inte riktigt blir sig likt efteråt?! Möjligheten finns att med rätt rollval bakåt så skulle Furlongs status framåt kunna närma sig Pacinos och De Niros...

Fortsättning följer i en kommande TELLUSKRÖNIKA.