TELLUSPROFILER #4 – Adam Löppe

Nu är det dags för ännu ett porträtt av en duktig medarbetare. Han komponerar egen pianoklingande filmmusik. Han känner till Musse Piggs mörka förflutna. Och han har snackat med Amanda Tapping från ”Stargate SG-1”. Adam Löppe är näste Tellusskribent som synas i sömmarna.


¤ Basfakta:

Fullständigt namn: Carl Adam Olof Lõppe (med korrekt estniskt õ).
Ålder: Ännu 29 i alla fall.
Yrke: Sökt jobb en lång tid, lett till småjobb inom service. Snart journaliststuderande i Kalix.
Utbildning: Oj, har prövat det mesta. Läste bl.a. turism på college i USA, ett tag ville jag bli ambulanssjukvårdare, pluggade till fritidsledare och har hoppat på språkutbildningar hit och dit. Alltid blivit rastlös.
Intressen: Verkligen allt, född nyfiken, finns det ett hål i väggen så kollar jag in, men film förstsås, komponering, världsläget, resor och rymden för att nämna några stora.
Favoritfilmskapare: Robert Zemeckis, Tim Burton, Night Shyamalan.
Några favoritskådisar: För många att nämna, men en salig blandning; Anthony Hopkins, Christopher Walken, Rob Schneider, Christina Ricci, Ryan Gosling, Jenna Malone.
Några favoritfilmer:Några hatobjekt: ”Dude, where is my car?” kommer jag nog aldrig att se igen.
En film som jag längtar efter: Ridley Scott filmar just nu en ny version av Robin Hood, med Russell Crowe i huvudrollen. Jag tror att detta kommer bli hur bra som helst. Jag älskar historia, och det är en klar favoritgenre. Förhoppningsvis leder Scotts engagemang i filmen till en mörkare historia än vad vi är vana vid. Men det kvittar hur många nya filmer med den grönklädde hjälten som släpps, filmen från 1991 kommer alltid att ha en speciell plats i mitt bibliotek.


¤ Själva intervjun:

Johan Karlsson: Hur hittade du till Tellusfilm, Adam?
Adam Löppe: Jag ska ju utbilda mig till journalist med början i höst och behöver all praktik jag kan få. Det är viktigt för mig att kunna skriva om precis allt, oavsett genrer och stil. Nyhetsåtergivning är en del, och filmrecensering en annan. Jag såg efter ett besök på Tellusfilm att de sökte skribenter, jag var inte sen med att haka på.

JK: Har du skrivit om film i något annat sammanhang?
AL: Inte så mycket mer än att jag varit aktiv i filmforum på nätet, är en gröngöling på området, men är nöjd med min insats så här långt. Att sitta med penna framför filmen är något jag alltid gjort dock. Det kommer alltid något värt att skriva ner.

JK: Några andra skribenterfarenheter ?
AL: Har varit krönikör för den numera nerlagda Boråsblaskan Stripez och arbetat som skribent för Halmstad VIP.

JK: Vilka tre filmgenrer är dina absoluta favoriter?
AL: Det kan tyckas underligt att Rob Schneider poppar upp bland mina favoriter, men förutom drama så älskar jag komedi, och där är ansiktsuttryck och minspel halva grejen. Schneider får mig att skratta och det är allt som räknas. En sista genre får sägas vara rymdfilmer, men inte bara scifi utan the real deal, som t.ex. ”The right stuff” om rymdkapplöpningen.

JK: Nyligen skrev du en krönika om vågade Betty Boop och spenatälskaren Popeye (se TELLUSKRÖNIKA #3). Vad är det som tilltalar dig med de klassiska animerade figurerna?
AL: Många unga idag kanske inte bryr sig så mycket om de tecknade stjärnornas föregångare, tycker kanske det är tråkigt och ”fult”. Det är synd, om det nu är så. Betty Boop och andra karaktärer från 30-talet känns som hantverk och ”Steamboat Willie” bör man ha sett. Det är en del av historien.

JK: Berätta lite om ”Steamboat Willie” och varför man ska ha sett den.
AL: "Steamboat Willie" är Disneys första ljudfilm med Mickey Mouse i huvudrollen. Det är dock inte den första kortfilmen med Mickey i huvudrollen, han fanns även med i "Plane Crazy" och "The gallopin Gaucho". Något som är kul med de här gamla filmerna är att Mickey har en helt annan karaktär än vad vi är vana vid att se idag. I "The galloppin Gaucho" både dricker och röker han, i "Steamboat Willie" följde en rad kritik mot hans hanterande av djuren i filmen. Bland annat snurrar han en katt i svansen i takt med musiken och spelar säckpipa med hjälp av en stackars gås. Idag ska allt vara så korrekt och Mickey Mouse är inte en skugga av hans forna jag. Mycket humor utlovas.

JK: Vad tycker du om nutidens datoranimerade figurer? Gillar du ”Shrek”, ”Ice Age” och liknande?
AL: Jag dyrkar dem! Det är otroligt spännande att se hur långt man kan gå i att återskapa en verklighet utan att gå över gränsen och fortfarande stanna på den animerade sidan. Det är skicklighet på hög nivå, men jag tycker att man skulle varva med lite mer klassiskt tecknad design, för att hålla traditionen vid liv. Dock är det skillnad på kvalitet, jag tyckte inte alls om ”Hoodwinked”, alldeles för mycket fake-känsla. Framstegen inom datoranimation idag har gjort att man ställer om sina krav än vid sedvanligt tecknat, då man köper någon miss här och där.

JK: Du gav krigsdramat ”Miraklet vid St. Anna” en svag fyra i betyg. Vilka andra filmer av regissören Spike Lee gillar du – och varför?
AL: Nu ska jag ta på mig dumstruten och säga att jag inte sett någon annan film med honom. Men efter ”Miraklet vid St. Anna” så vill jag absolut gå vidare med hans verk. Näst på tur blir ”25th hour” som fått bra kritik, jag blev genast nyfiken.

JK: Läste att du jämförde en av dina recensionsfilmer med dysfunktionella-familjen-filmen ”Gilbert Grape”. Vad tycker du om ”GG” och Lasse Hallströms andra filmer (om du nu sett någon annan film av honom)?
AL: Åh den är så fin! Ett klart filmköp att ha i samlingen. Hallströms berättarteknik ger en svensk-känsla på något sätt som jag inte kan förklara. Ett djup med karaktärer, var och en omsvept i sin historia. ”The Cider House Rules”, älskar den, ”The Shipping News”, dito. Nu när jag tänker på det så har han verkligen lyckats få mig intresserad av varenda karaktär i de filmer jag sett av honom. Då jag sitter och övar komponering väljer jag ut filmer att spela längs med för att få rätta känslan, Lasse Hallströms filmer florerar på tv:n allt som oftast.

JK: Vad komponerar du för slags musik Adam? Kan du länka till ett smakprov? Har din musik används i något filmsammanhang?
AL: Nu är jag så otroligt petig med min musik, så jag har inte komponerat sedan minst ett år tillbaks. Anledningen är att jag håller på och ta steget från endast pianokomponering till ett riktigt bra ljudbibliotek med företaget East Wests mjukvaror och musikprogrammet Logic Studio. Detta är inhandlat och jag väntar bara på att införskaffa en Imac, sedan kan jag börja producera. Tyvärr har krisen slagit till hårt och utan jobb, inga pengar har jag således vägrat att spela in mer innan jag kan gå vidare. Men jag tänker långsiktigt. Däremot finns det mycket kvar av mina gamla alster. Ta en titt här. Musiken är enkelt uppbyggd, och ska vara det också. Alan Silvestri (”G.I. Joe: The Rise of Cobra”, ”Night at the Museum: Battle of the Smithsonian”) är min förebild. Otroligt vacker musik. Min musik har än så länge endast använts i amatörsammanhang världen över, men ett gäng som är på språng är Crazy Pictures, ett glatt gäng som jag är övertygad kommer gå långt. Där fick jag stå på scen och ta emot blommor på deras premiärvisning av "Änglakraft" på Mjölbys bio.

JK: Vilken recension som du skrivit på Tellusfilm är du mest nöjd med?
AL: Min första faktiskt, jag recenserade filmen ”Botched”, en mycket teatralisk film, vilket i sig krävde en smått teatralisk beskrivning. Jag skrattade gott under den lilla recensionen.

JK: Vilken biopremiär ser du mest fram emot i sommar?
AL: Inte någon särskild faktiskt, i varje fall har jag inte den där otåliga känslan i kroppen vid en första anblick av utbudet. Men jag skrattar av Jack Black, och hans ”Year One” ska jag hålla ett öga på någon regnig sommardag.

JK: True. Black är alltid kul. Vad handlar ”Year One” om?
AL: Jack Black spelar en slöfock till samlare under just år 1 som tillsammans med sin kamrat drar bort från gruppen. Tillsammans upptäcker de genom sin vandring karaktärer och händelser från det gamla testamentet. Filmen ska tydligen ha en viss agnostisk vinkel, och med Jack Blacks tidigare prestationer så har jag höga förväntningar på filmen. Den ska visst ha skapat viss kontrovers, något som inte är ovanligt när man driver med religion på olika sätt.

JK: Slutligen, några skojiga meriter inom filmvärlden som du kan stoltsera med?
AL: Jag kan väl bara nämna att jag lyckades klämma in mig på inspelningen av ”Stargate SG-1” när de filmade i Vancouver harbour med en senare lunch med filmteamet. Såg tyvärr inte allas vår MacGyver (Richard Dean Anderson), men pratade med Amanda Tapping (som spelade Samantha Carter), och jag tror fasen hon flirtade med mig.

JK: Häftigt. Berätta mer! Vad gjorde du i Vancouver? Vad för slags scener spelades in? Vad sa fröken Tapping mer i detalj?
AL: Jag har släkt i Vancouver och har besökt stan ganska många gånger. Det är för övrigt en av mina absoluta favoritstäder i världen. En släkting arbetar på filmbolaget som producerar just ”Stargate SG-1”, inom garderoben för alla skådespelare och frågade helt enkelt om jag ville besöka inspelningen en dag. Så det var inte så att jag stod och köade för att få kunna komma in, så hardcore är jag inte. Det jag kommer ihåg var att scenen handlade om en sorts pris/orderutdelning i en stor lokal med massor av statister i uniform. Christopher Judge och Amanda Tapping stod på en trappa där medaljer delades ut. Amanda Tapping var en glad kvinna som man kunde prata med som med vem som helst. Hon verkar väldigt jordnära. Det var mest lite alldagligt prat om vem jag var och så vidare. Men hon var väldigt glad och intresserad, inte alls så att karriären stigit henne över huvudet.


¤ Några snabba:

Steven Spielberg eller Ingmar Bergman

Bio eller dvd

Stargate SG-1 eller Stargate: Atlantis

Nils-Petter Sundgren eller Emma Gray Munthe

Terminator 4 eller Transformers 2

Jim Carrey eller Adam Sandler