TELLUSKRÖNIKA #4 - Ändrade filmvanor

Jag har alltid varit enormt filmintresserad och slukat mängder av film. När jag bloggade som flitigast för ett antal år sedan (på den tiden när det kallades för Reload eller Dagbok på nätet) hade jag en stående punkt kallad ”Dagens film”. De dagar där den punkten inte innehöll en eller flera filmer var minst sagt lätträknade då livet som singel tillät mig att ta ett filmmaraton närhelst andan föll på.

Men vad var det då som hände? Vad kan ha medfört att min filmkonsumtion minskat så drastiskt? För flera av mina likasinnade vänner kom vändpunkten när de skaffade varaktiga förhållanden, blev sambos och gifte sig med tjejer med en filmsamling innhållandes max 2-3 filmer och där ”Pretty Woman” och ”Dirty Dancing” alltid ingick. Jag hade otrolig tur när jag fann min kvinna. Visst, i hennes samling fanns dessa två titlar med, men där fanns också Bava, Fulci och Argento samt en komplett Friday the 13th-samling. Man bara måste älska en sådan kvinna!

Vi började dejta och ägnade massor av tid åt att se på film, både hemma och på bio. Med tiden flyttade jag från östkusten till västkusten, vi blev sambos och kunde ägna ännu mer tid åt detta gemensamma intresse. Det blev filmmaraton både hemma och på bio (”Sagan om Ringen”-trilogin på Palladium var en upplevelse – till och med de sköna sätena där kunde ge en träsmak efter så många timmar) och den nu gemensamma filmsamlingen växte och växte, trots att vi gjort oss av med 50-60 dubletter.

Så vad var då vår vändpunkt? Vad kan ha hänt i våra liv som gjorde att vi inte längre gick på bio ett par gånger i månaden och såg film var och varannan dag hemma? Vår lilla dotter, född för drygt 13 månader sedan.

Ni minns säkert sommaren 2008, det var ju inte så länge sedan. Det var en otrolig biosommar, med titlar som ”Iron Man”, ”The Incredible Hulk”, ”The Dark Knight”, ”Sex and the City”, ”Quantum of Solace”, ”Indiana Jones” och mycket, mycket mer. Visst såg vi dessa filmer... ett halvår senare, på DVD. Ett sådant kanonår biomässigt och jag kom iväg till biografer ynka två gånger. Första gången i februari (tror jag) för att se ”Cloverfield” och en gång på hösten för att se ”U23D”. That’s it!

Det blev aldrig läge att gå på bio med en liten bebis hemma som ska ammas varannan timme och sova däremellan. Men hemma då säger ni, ni kan väl fortfarande se på DVD? Visst, men glöm bort alla maraton. Glöm bort alla double-features. Glöm bort att se en enda film i sträck. Jag har under året som gått vant mig vid att se en film i tiominuters-intervaller, med en och samma film uppdelad på två och ibland tre kvällar. Pausknappen är nästan helt utsliten på fjärrkontrollen!

Nu är dottern som sagt 13 månader gammal och mycket har hänt. Jag och frun kan komma iväg till bion någon gång ibland om vi får barnvakt (ingen av oss har föräldrarna i samma stad tyvärr) och någon enstaka gång händer det att vi kan se en hel film hemma. Om dottern somnar ordentligt till 20:00 finns det ändå massor kvar att göra innan man kan slå sig till ro i soffan. Det ska plockas undan leksaker, diskas flaskor och ev ätas lite sen middag. Sedan finns det inget som talar emot en riktigt bra film. Eller? Hade man inte varit så trött så...

Ja, allt har verkligen förändrats. Från flera biobesök i månaden till några enstaka per år, från masslukande av film hemma till kanske en film i veckan. Från att köpa en massa action och thrillers till Pingu och Fåret Shaun...

Saknar jag mina gamla filmvanor? Absolut! Skulle jag vilja byta tillbaka? Aldrig i livet! Min dotter är mitt allt, och det kan varken Scorsese, Tarantino eller Bergman ändra på. Dessutom är Pingu riktigt kul...