Ramstedts Topp 10 2010

Enligt en oskriven lag får årsbästalistor inte innehålla saker som inte visats på svenska biografer eller fått en svensk biografdistribution. Bonnier-familjen är förmodligen nöjda med det, men listorna tjänar inte så mycket på det. De flesta filmerna som visas på landets biografer är regisserade av vita män. För den som är intresserad har jag kompilerat en lista med mina 25 bästa filmer från 2010 (med både odistribuerat och distribuerat) på min blogg, förhoppningsvis finns det fler kvinnor och fler som inte härstammar från västerlandet på den listan. Men nu tillbaka till denna lista. Som vanligt har jag varit dålig på att se svensk, dokumentär och kortfilm. Men det är så det är, och det är bara att svälja. Förhoppningsvis bättrar jag mig till nästa år, men förmodligen gör jag det inte.


10. "Polis, Adjektiv" av Corneliu Porumbiu
Den första scenen där huvudkaraktären följer efter den misstänkta sätter både stämning och tempo på ett sätt som tar de flesta av dagens regissörer minst 30 minuter. Och "dialektikscenen" är riktigt, riktigt grym, i all dess hemska och roliga absurditet.

9. "Toy Story 3" av Lee Unkrich
Så mörk att man knappt kan se de färgglada figurerna. Tror dessutom att den rosalila björnen Lotso kan vara den bästa ondingen Pixar någonsin skrivit.



8. "Unstoppable" av Tony Scott
Adrenalinet skjuter i höjden i Scotts senaste film. Här lämnar han den estetik han jobbat fram i filmer som "Domino" och "Man on Fire", men han är återigen på ett tåg, och skärmkultur är som vanligt i fokus. Förmodligen den bäst klippta filmen på denna lista.

7. "The Fantastic Mr. Fox" av Wes Anderson
Andersons filmatisering lyckas både vara sann mot Dahls historia och väldigt personlig. Samma tematik som hans andra filmer. Och lika rolig, snygg och mysig.

6. "Adventureland" av Gregg Mottola
Den ena av två filmer på denna lista som inte visades på biograf. Mottola placerar Jesse Eisenberg och Kristen Stewart på en nöjespark och behöver egentligen inte göra så mycket mer. En nostalgisk och naken återberättelse av en hemsk men fin sommar. Det var länge sedan jag tyckte att inåkningar från halvbild till närbild vid dramatiska ögonblick inte kändes fåniga.

5. "La Danse" av Frederick Wiseman
Wiseman gör en två timmar och trettio minuter lång dokumentär om balettdansare som repeterar. Emellanåt etsar sig dansarnas rörelser fast och man kan känna hur deras muskler värker. Men när allt klaffar verkar det vara värt besväret. Är dock osäker på om jag vågar se Wisemans senaste film, "Boxing Gym". Lär göra ont.




4. "Ghost Writer" av Roman Polanski
Tät och galet underhållande thriller. Pierce Brosnan är briljant som Tony Blair. Men Polanskis film är också väldigt personlig, och den film som på alla sätt ligger närmast hans bästa filmer.

3. "Shutter Island" av Martin Scorsese
Scorsese visar att den klassiska Hollywood-filmen är långt ifrån död. Och DiCaprio gör förmodligen sin bästa roll någonsin, ja han är bättre här än som Howard Hughes.

2. "White Material" av Claire Denis
Claire Denis gör sin kanske kyligaste film med "White Material". Men också sin bästa film under 2000-talet. Huppert lyser som arvtagerska till koffeinkolonianist som gör allt för att inte överge familjens ägor. Trots skakig kamera känns Denis/Agnes Godards bilder som huggna i sten. Och Denis detaljrikedom är slående. Som om Bresson haft ett lika stort intresse för symbolfyllda objekt som Douglas Sirk hade.



1. "The Limits of Control" av Jim Jarmusch
Året bästa film fick inte ens visas på svenska biografer. Jag hade turen att se den på Stockholm Filmfestival 2009, och det är på den stora duken denna film hör hemma. Förmodligen mer än filmerna på denna lista. Jarmuschs senaste är en underhållande trip, med både humor, ironi och en grym skådespelarensemble. Visst, man kan kritisera den och säga att det bara är några gamla vänner som fixat stålar och dragit till Spanien för att spela in en film, men så arbetade även Howard Hawks, and he's a wild man, so bug off!