SFF11: Festivaldagbok #4

Joe Swanberg rör sig i "Uncle Kent" mot en något mer konventionell typ av observationskomik. En något mer realistisk (som i att inte så mycket händer på duken) får stå i skymundan för en komik baserad på pinsamma situationer. Förmodligen beror detta på att "Uncle Kent" behandlar en man med 40-årskris istället för de något yngre människorna han brukar filma. "There's something really pathetic about dating when you're forty" säger Kent. Och patetiska situationer uppkommer vid ett flertal tillfällen. Dessa må vara roliga, men de kanske står i vägen för Swanbergs verkliga kvaliteter som filmare. Att hitta det intressanta i det mest banala.

"Uncle Kent" blev den sista filmen jag såg (i sin helhet) under denna festival. Jag var tvungen att (smått ograciöst) utrymma Bio Victor under söndagens visning av "The Yellow Sea" eftersom filmkopians upplösning var så låg att jag inte var säker på vad som hände på duken. Tydligen hade den högupplösta kopian av filmen inte några engelska undertexter så de fick visa en kopia med den minimala storleken 2 gigabyte. Att se en film på 2 GB på en liten TV kan vara okej, men upplåst på Sveriges största biografduk är under all kritik. Jag hoppas att alla närvarande slutade att vara närvarande och krävde pengarna tillbaka.

Att filmer visas digitalt har varit den största skillnaden från förra festivalen. Visserligen visades det mycket digitalt även förra året, men inte i samma utsträckning som detta år. Detta har sina för -och nackdelar. Det är billigare (vilket dock inte resulterar i billigare biljetter) men bildkvaliteten blir dock sämre. Detta är knappt märkbart på mindre dukar som exempelvis Zitas, men på Bio Victor kan det i vissa fall bli smått bedrövligt. Och att man visar en film som Kaurismäkis "Le Havre" digitalt är bedrövligt (för att inte säga omoraliskt) oavsett storlek på duk. Förhoppningsvis kanske festivalen nästa år skriver i vilket format deras filmer visas på. Om inte lär jag gå ännu mindre än vad jag gjort i år. Och med dessa framåtblickande rader avslutar jag denna festivaldagbok.

Stefan Ramstedt

Kommentarer