Stefan Ramstedts årskrönika 2011

10. "Transformers: Dark of the Moon"/Michael Bay
Denna film kan ses som en tveksam historieomskrivning med agendan att sälja leksaker, eller som den formalistiskt intressanta filmen med datoranimerat krom i oerhört vackra koreografier som den också är.

9. "Upp med Händerna"/Romain Goupil
Från ingenstans dök denna visuellt smått trista film. Men dess skildring av barnet och dess dom gör filmen oerhört stark, och dessutom politiskt viktig.

8. "Enter the Void"/Gaspar Noé
Visuellt trist är det sista man kan kalla Gaspar Noes episka dödsskildring. Om man kan leva med Noés högtravande idiotism så är denna film en mustig resa mellan olika dimensioner i ett Tokyo helt upplyst av neon. "Enter the Void" är en film som likt Bays bör upplevas på stor duk.

7. "Medan Åren Går"/Mike Leigh
Småskaligt och väldigt enkelt. Leigh strukturerar sin film efter något av Ozu, och lyckas dessutom med konststycket att göra en skildring av människan som skulle göra Ozu stolt.

6. "Farbror Boonmee som Minns sina Tidigare Liv"/Apichatpong Weerasethakul
Ännu en film om det som komma skall. Kan det ha något med tiden vi lever i att göra månntro? Allt som fångas i Weerasethakuls kamera blir otroligt vackert, till och med urinläckage, eller tidelag, för den delen.

5. "Möte i Toscana"/Abbas Kiarostami
Kiarostami utnyttjar vartenda litet skrymsle i Toscanas trånga gator, för att rama in en strålande Juliette Binoche och en minst lika strålande William Schimell. Antonioni hade varit stolt.

4. "Essential Killing"/Jerzy Skolomiwski (DVD)
Vansinnesresa nummer två på denna lista. Men i Skolimowskis film finns inga neonljus. Vincent Gallo får klara sig med ljuset från solen och månen, samt lasern från de pistoler som riktas mot honom. Otroligt stark, om än politiskt ambivalent.

3. "This is not a Film"/Jafar Panahi
Förutom att denna film ens blev gjord och dessutom visad, så ligger dess styrka i (själv?)porträttet av Panahi. En filmare som Panahi, som håller i kameran, oavsett handlingens konsekvenser, behövs dock inte bara i Iran, utan runt om i hela världen.

2. "Mannen från Le Havre"/Aki Kaurismäki
Kaurismäki gör sin mest klassicistiska och politiska film någonsin. Och därmed också sin bästa. Slutbilden på det blommande trädet hör till filmhistoriens allra vackraste bilder.

1. "The Tree of Life"/Terrence Malick
Man kan separera filmerna på denna lista i tre kategorier. De som skildrar det som var, det som är, och det som kommer. Men Malicks film skildrar alla dessa segment. Ett mästerverk i ordets sanna bemärkelse.