VECKOKRÖNIKA #102 – Presidenter i nöd (men ingen faller ner död)

Det är många amerikanska presidenter som hamnar i klistret just nu. Och Vita huset ockuperas åt höger och vänster. I alla fall på bio.

Först var det Jonathan Pryce som spelade fängslad amerikansk president i actionuppföljaren G.I. Joe: Retaliation. Hans karaktär var ersatt av bedragaren och imitatören Zartan (Arnold ”Mumien” Vosloo). Det dröjde inte länge innan skurkarna i terroristorganisationen Cobra tog över Vita huset och hissade sin röda flagga. Men militärerna räddade dagen till sist.

Sedan var det president Ellis (William Sadler) som fångades av den bombhotande terroristen Mandarin (Ben Kingsley) i Iron Man 3. Presidenten fick agera ”damen i nöd” upphängd i kedjor, iklädd järnmannendräkt i patriotiska färger. Men superhjältarna räddade förstås dagen. (Även om Mandarin inte var en lika stereotyp bov som man först kunde tro.)

Det tredje exemplet kommer från Olympus has fallen. En (lite väl) rå actionfilm där koreanska terrorister demolerade Vita huset och tillfångatog president Benjamin Asher (Aaron Eckhart). Förbrytarna försökte tvinga ur honom hemliga koder. En av presidentens livvakter, Gerald ”This is Sparta” Butler, lekte Rambo i skuggorna. Hur det slutade? Alldeles för lyckligt: Den siste actionhjälten räddade dagen.

Är det här en produkt av samtidens oro över att ännu en massiv terroristattack ska inträffa i USA? För då går det bara inte att presidenten likvideras på bio. Det är viktigt för moralen och patriotismen att de amerikanska hjältarna segrar. Hur omöjliga oddsen än må vara.

Endimensionella actionpresidenter på bio i all ära. Men tv-presidenterna har mer djup och får flera avsnitt på sig att debattera vårbudgeten och fatta svåra beslut. Tacka vet jag sköna president Bartlet (Martin Sheen) som under sju säsonger diskuterade välfärd och miljöfrågor i hyperfart i Vita huset (1999-2006). Och mörkhyade president Palmer (Dennis Haysbert) i actionthrillerserien 24 (2001-2010) var inte så dum han heller. Kanske banade han vägen för tanken att en amerikansk president inte tvunget måste vara en gammal gråhårig vit gubbe.