VECKOKRÖNIKA #105 – Bates Motel håller hög Psycho-nivå

Det är senaste tv-trenden. Att filmgalningarna flyttar till tv-rutan. I tv-serier som utspelar sig före filmerna. Den kostymklädde kannibalen Hannibal Lecter (Mads Mikkelsen) har fått en egen tv-serie. Där utreder han brott tillsammans med en labil FBI-agent med psykiska problem. Tröttnade lite på halvflummiga Hannibal efter några avsnitt, men serien kanske förtjänar en andra chans. Senaste tillskottet i genren är hur som helst tv-aktuella Bates Motel.

Hitchcock-klassikern Psycho (1960) handlar som bekant om galningen Norman Bates. Norman var sjukligt besatt av sin mamma och mördade stackars hotellgäster med en extremt vass kökskniv. Den svartvita knivscenen med duschdraperiet känner ju alla till. Den var chockerande och skrämmande för sin tid och musiken hade en nyckelroll. Mycket mer stilfullt än nutidens makabra Saw-blodbad.

Den nya tv-serien utspelar sig i nutid. En tonårig, tanig Norman Bates (Freddie Highmore) flyttar till en ny stad och börjar på ny kula med avtrubbade morsan Norma (Vera Farmiga). Mor och son, som har en ganska osund relation, köper ett gammalt motell som de ska renovera och få fart på. Under en gammal heltäckningsmatta hittar Norman en skum skissbok som tyder på att det finns fler psykfall i staden. Mamma Norma blir angripen i pilotavsnittet. Ett riktigt ruggigt första avsnitt som inte sparar på krutet. Man tycker till och med synd om den dysfunktionella familjen Bates. Det tragiska är att Norman inledningsvis tycks ha någon slags vänlighet och godhet i sig, men den lär ju suddas ut fortare än kvickt.

I avsnitt två knackar Normans strulige halvbror på dörren. Den ene brorsan försöker ha ihjäl den andre med en köttklubba. Norman och hans nya tjejkompis blir jagade i skogen. Och stadens nitiske sheriff (Richard Alpert i Lost) frågar ut mamma Bates om ett plötsligt försvinnande i trakten. Mer vill jag inte avslöja. En sak är säker: Bates Motel kan inte anklagas för att vara en tråkig eller händelselös tv-serie. Tvärt om. Skådespelarinsatserna är dessutom lysande och mångbottnade.

Det bästa med att titta på en rysare på SVT är att kanalen är 100% reklamfri. Halleluja! Det är värt tv-avgiften bara det. Atmosfären hålls intakt när den rafflande berättelsen i Bates Motel aldrig någonsin styckas sönder av ständiga reklamavbrott. Sänds på sena tisdagskvällar nu i sommar.