VECKOKRÖNIKA #115 - Netflix är ett måste

Jag och älsklingen tittar inte särskilt mycket på tv längre. Samtidigt plöjer vi lagligt fler tv-serier än någonsin. Hur går den ekvationen ihop? Svaret är den smidiga streamingtjänsten Netflix.

Hanna och jag har kopplat den svinbilliga tjänsten (79 kr i månaden) till vår Wii-spelkonsol, med hjälp av vårt trådlösa nätverk. På tv:n kan vi därmed klicka oss fram i en djungel av superbra tv-serier (och en del långfilmer). Helt utan reklamavbrott!

Netflix bästa funktion är att man slipper hålla reda på hur långt man kommit i senast sedda avsnitt. Tjänsten sparar exakt var du befinner dig i en episod, och vilken säsong. Så det är bara att pausa mitt i ett avsnitt och fortsätta när helst du önskar. Det är skönt att slippa hålla reda på vilken dvd-skiva man är på i en fysisk tv-serie-box. Mycket smidigare att klicka sig fram digitalt med en fjärrkontroll.

Netflix i Sverige har kanske inte alla de STORA tv-serierna och deras färskaste avsnitt. USA-utbudet lär vara mer generöst. Men det finns fortfarande pärlor att upptäcka. Tillsammans har Hanna och jag plöjt igenom flera säsonger av den brittiska scifiserien Dr Who och dess spinoff Torchwood.

Nu senast har vi börjat kolla på den nedlagda detektivserien Veronica Mars tre säsonger. I väntan på den Kickstarter-finansierade Veronica Mars-långfilmen som går upp på bio nästa år. Breaking Bad är ett beroendeframkallande knarkdrama som man inte heller får missa. Men det är min egen tv-serie. Medan Hanna plöjer klassiska Bones-avsnitt på egen hand.

Som grädde på moset producerar Netflix originalserier som inte sänds någon annanstans. Till exempel har vi övernaturliga Hemlock Grove som är som en skum blandning av Twin Peaks och True Blood. Den annorlunda fängelseserien Orange Is the New Black är inte dum den heller. Och återupplivade Arrested Development är fortfarande en skruvad humorserie med invecklad familjeintrig.