Bra ljud & bild hemma - omöjligt... eller?

I mina recensioner gapar jag ofta över hur maffigt ljudet låter eller hur välseparerad och knivskarp bilden är. Jag kan göra detta för jag är stolt ägare till ett övre mellanklass-system som är optimerad såväl för bild som ljud hemma i vardagsrummet. Faktum är att rummet är möblerat efter hemmabiosystemet och vältrimmat.

För närvarande har mina surt förvärvade finanser tagit sig form i följande system:
Receiver Sony STR-DB930
DVD Sony DVP-S570D
Högtalare Sony SA-VE705
TV Sony KP-48V85 48”

Som sagt så är detta ett övre mellanklass-system som penningamässigt motsvarar ett system som en del hemmabiofantaster redan har hemma eller som det lönar sig att skaffa om man vill bli en icke-fanatisk hemabioägare, men vill uppskatta en bra A/V upplevelse. De verkliga fanatikerna, jag känner några, har satsat 4-5 gånger mera i sina system än jag och lyckas trots detta skramla fram ett, i mitt tycke, sämre ljud i sina atrium. Och så finns de de fanatikerna som har ett bättre system (och jag är INTE avundsjuk, Lasse!).

Hur skall man nu göra för att få där hemma ett ljud som karesserar ägarens öron och ögon samt imponerar på den tillfällige turisten? Jo, till att börja med måste man förstå sig på fenomenet ljud och bild. Vi koncentrerar oss på ljud.

Rent teoretiskt är ljud en organiserad rörelse av molekyler som förorsakas av vibrationer originerat i en massa. Att man sedan hör något beror på förändringar (tryck, partikelrörelse, partikelrörelsehastighet) som dessa vibrationer orsakar i örat och som förvandlas till ett sinnesintryck p.g.a hjärnans märkliga funktioner.

OK! Det var dumt. Förenklat: Man hör saker och det man hör har sitt ursprung i något [högtalare]. Nu kan var och en plocka fram en högtalare och koppla ihop den med något ljudgenererande system och undra varför det inte låter bra... eller varför det gör det.

I hemmabiovärlden är just denna ihopkopplingsprocedur en viktig fråga och bestämmer i slutändan om du kan imponera med ditt system eller bara göra dig löjlig. Att ställa in och att förstå sig på de olika ljudformaten tar vi hjälp av dataföretagaren Håkan Markström, som samlat ihop ett utmärkt utbud av fakta och vet hur man får fram bra ljud och som vänligen låtit mig använda hans enorma kunskap och texter i nämnda ämne. Stort tack Håkan!

Först och främst tar vi en titt på olika surroundsystem.

Dolby Surround
Dolby Surround är en variant av Dolby Stereo som används till biofilmer. Alla system som innehåller ordet Dolby är utvecklade av Dolby Laboratories. Dolby Surround är ett analogt system. Det som skiljer Dolby Surround från Dolby Stereo är att brusreduceringen är borttagen i Dolby Surround. Surroundljudets 4 kanaler lagras på filmens eller videons stereokanaler. Utan stereo-TV eller stereovideo kan man alltså inte få någon Dolby surround effekt. Matrisen består av mittkanal fram, höger och vänster kanal, samt bak surround kanal. Matrisen lagras på stereokanalerna så att mitt fram spelas in på båda kanaler förhöjd med 1,4 decibel, höger och vänster kanal spelas in som vanligt, bakkanalen spelas in i motfas på stereokanalerna sänkt med 1,4 decibel. Den första film som spelades in med denna teknik var A Star Is Born, 1976.

Dolby Digital (AC-3)
Dolby Digital är ett digital system som arbetar med bitreduktion. Bitreduktion används för att minska antalet bitar som måste överföras och lagras. Det finns olika system för att bitreducera. Alla system fungerar så att det tar bort bitar i den digitala signalen som vi inte kan höra. Dolby Digital arbetar med samplingsfrekvenserna 32, 44.1 och 48 kHz med bithastigheter upp till 640 kb/s (kilobit/sekund). Man kan lagra mono, stereo, matrix surround och 5.1 kanaler.
System med fem hel separata kanaler plus en subbaskanal brukar betecknas som 5.1 system. En monokanal ger 32 kb/s, stereo 192 kb/s och 5.1 kanaler 384 kb/s. Flera av dagens surroundförstärkare har avkodning för Dolby Digital. Dolby Digital är den vanligaste kodningen på DVD skivor.
Innan ens en majoritet av konsumenterna har skaffat sig en DVD-spelare så kommer ett nytt Dolby Digital, nämligen Dolby Digital EX. Dolby Digital EX är ett 6.1 system. Man har höger fram, vänster fram, mitt fram, vänster bak, höger bak, mitt bak och subbaskanal. Dolby kommer dock inte att stå för systemet till konsumenterna utan det kommer istället THX. Konsumentversionen kommer troligen att heta THX Surround EX. Lexicon har redan en produkt som klarar denna standard.

MPEG2
MPEG-2 är utvecklat i Europa av Philips. MPEG-2 är ett bitreducerande system. MPEG-2 finns i två versioner MPEG-2 BC som har sampelfrekvenserna 16, 22.05 och 24 KHz och 32 till 256 kbit/s (Layer I) och från 8 till 160 kbit/s (Layer II & Layer III). MPEG-2 BC klarar upp till 5.1 kanaler. MPEG-2 AAC är den senaste versionen och klarar 1 till 48 kanaler och samplingsfrekvenser från 8 till 96 kHz. Bithastigheten är från 8 kbit/s för monokanal och upp till 160 kbit/s/kanal för högsta kvalitén. Man beslutade först att Europa skulle ha MPEG-2 men en omröstning mellan tillverkarna gav mer eller mindre dödsstöten för MPEG-2. Av alla tillverkare var det bara Philips och Sony som röstade för MPEG-2. Idag är det bara Philips som har en A/V förstärkare med inbyggd MPEG-2 dekoder.

DTS
DTS (Digital Theater Systems) är utvecklat av DTS Technology LLC i USA. DTS är bitreducerande system men använder annan algoritm än Dolby Digital och MPEG-2 vilket reducerar bitströmmen mindre och ger därför högre kvalité. DTS är ett 5.1 system. På vanlig CD används bithastigheten 706 kb/s, på DVD 384 kb/s. Att den är lägre på DVD beror på att man har måstat anpassa sig till Dolby Digital och MPEG-2:s bithastighet. Jurassic Park var den första film som använde sig av DTS.

********************************

Efter att man stirrat sig blind på olika ljudformat som tävlar om utrymme på DVD-skivans konvolut, så kommer man oundvikligen att undra över bokstavskombinationen

THX

THX är en standard utvecklad av Lucasfilm. THX är ett TILLÄGG till Dolby Stereo för biografer och Dolby Surround och Dolby Digital för hemmabruk. Bakgrunden till standarden var att Lucasfilm inte tyckte att biografernas ljudsystem motsvarade vad de ville när nu Stjärnornas krig trilogin (1977) hade fått Dolby surround. Man upptäckte att vissa biografer använde 40 år gamla förstärkare för att åstadkomma surroundljudet. George Lucas anlitade då Tomlinson Holman 1980 för att undersöka hur man kunde få bättre biografljud. Man satte då upp vissa specifikationer som biograferna måste leva upp till när det gäller akustiken i biografen, systemets utformning samt kvalitén på utrustningen och hur den ska installeras. Den första installationen gjordes i Lucasfilms biograf för ljudmixning. En del lösningar var så bra att de patenterades.
Den första THX biografen öppnade 1983 samtidigt som Jedins återkomst hade premiär.
1985 satte man upp en anläggning för hemmabruk baserad på den i biograferna och jämförde ljudet mellan den och THX biografens. Till deras förvåning lät hemmaanläggningen sämre än biografens.
Eftersom biograffilm ljudsätts för att passa i biograflokaler så behövdes det några extra kretsar i hemmaanläggningen för att det skulle låta lika som i biografen.
Dessa kretsar plus specifikationer hur effektförstärkarna och högtalarna skulle konstrueras bildade basen för THX certifiering för hemmaanläggningar.
Det finns två THX standard idag, Select och Ultra, där den senare har hårdare specifikationer än den första.

******************************
Då vi nu förstår vilka ljudformat vi måste tåla, så är det på tiden att titta på den utrustning som levererar ljudet. Vi börjar med att kolla på

Olika surroundförstärkare

Det finns idag A/V surroundförstärkare från flera tillverkare. Alla surroundförstärkare och förförstärkare har avkodare för Dolby Surround. De bättre har även avkodare för Dolby Digital och en del även för DTS. Dessutom har de bättre ingångar för 5.1 kanaler för externa dekodrar vilket gör att man kan köpa dekodrar som inte finns inbyggda, t.ex. MPEG-2 dekoder. De A/V förstärkare som har Dolby Digital och DTS dekordrar ska ha samma uteffekt på alla fem kanaler.

Dolby surround

Rena Dolby surround förstärkare har ofta samma effekt till höger, vänster och mitthögtalarna. Till bakhögtalarna har de mindre effekt. Detta beror på att till de två bakhögtalarna kommer bakkanalen från Dolby surround. Två högtalare ger alltså en kanal medan de andra kommer till en högtalare. I stort sett alla Dolby surround förstärkare har en separat subbasutgång. De dyrare kan ha två subbasutgångar. dessa subbasutgångar är tänkta för aktiva högtalare.

Digitala surroundförstärkare

Digitala surroundförstärkare ska ha samma effekt till alla fem kanalerna. Till de digitala flerkanalsystemen som de ofta har, hör Dolby Digital och DTS. En del har även Mpeg2. Alla digitala surroundsystem är idag femkanaliga. Eftersom de är digitala sker ingen överhörning mellan kanalerna och därför får man 5 helt likvärdiga kanaler som alltså ska behandlas lika. Träffar ni på någon digital surroundförstärkare med olika effekt på kanalerna så köp inte den. Detta kan förekomma bland billigare förstärkare.

****************************
Att dra nytta av den fina surroundförstärkaren behövs även ett antal andra apparater. Vi börjar med att repetera allt vi kan om

DVD (Digital Versatile Disc)
Nu har både DVD-spelare och DVD skivor sett dagens ljus. Även DVD-brännare till datorer finns nu att köpa.

Det finns flera saker att tänka på när man ska köpa DVD-spelare. De billigaste sättet är att köpa en DVD-spelare till datorn. Nackdelen är att man då måste ha igång datorn för att spela upp DVD skivorna. DVD-spelare kan spela av både DVD skivor och CD skivor. För att kunna spela av CD-R, alltså brända CD skivar, så måste DVD-spelaren ha två lasrar.

I dag finns det flera DVD-spelare som klara både DVD, Video-CD, CD, CD-R och CD-RW. Gemensamt för alla dessa är att de har två lasrar, en för DVD och en för alla CD varianter. Att tänka på om du tänker göra dig av med CD spelaren när du köper DVD spelare.
Idag är det bara filmer som finns på DVD detta trots att ljudstandaren för DVD är spikad. DVD spelare klara av olika ljudfiler med olika samplingsfrekvenser. Vanligt är att de klarar av allt upp till 96 kHz och 20 bitars upplösning. De har dock kommit de som klarar 192 kHz och 24 bitar. 24 bitar ger dock en dynamik på 144 dB (decibel) som de flesta anläggning inte klarar av. 20 bitar ger 120 dB och 16 bitar (CD standard) 96 dB.

Det finns DVD spelare med och utan dekodrar. Saknar den Dolby Digital dekoder måste den finnas i A/V förstärkaren eller som separat låda. Har man dekordrar i A/V förstärkaren kan man köpa DVD spelare utan dekodrar. De är billigare än de som har dekodrar.
Själva DVD skivan kan max rymma 17 GB. Då använder man skivans bägge sidor i två lager på var sida. En vanlig CD rymmer 650 MB. En DVD skiva kan alltså rymma drygt 26 CD skivor. Den stora lagringskapaciteten gör att det ryms filmer och att man kan lagra stora ljudfiler med hög sampling (96 kHz, 24 bitar). DVD skivor som har både A och B sida måste vändas för att spela B sidan.
************************

Nu när vi kopplat ihop vår anläggning så undrar vi varför vi inte hör ett smack. Kan bero på att vi inte kommit ihåg att prata om högtalare, eller hur?

Dolby surround högtalare

I mitten har man en magnetiskt avskärmad högtalare som man placerar över eller under TV:n beroende på plats. Alla högtalare som placeras vid TV:n måste vara magnetiskt avskärmade annars påverkas bilden. Till höger och vänster kanal kan man antigen ha stora högtalare som då tar hand om basen eller små högtalare om man har subbas. Dessa tre högtalare vänster, höger och mitt bör sitta i samma höjd och klinga så lika som möjligt. Bakhögtalarna ska sprida ljudet så bra som möjligt. Dessa gör då ofta som trekantiga högtalare med element i högtalarna som är kopplade i motfas. Högtalarna ska placeras på väggarna så att ljudet reflekteras så bra som möjligt.

Subbas

De flesta surroundanläggningar har subbasutgång. Subbasar återger ljud under 200 Hz. Subbasar kan vara svåra att ställa in. Låga frekvenser kan ge stående vågor vilket märks om man går omkring i rummet. På en plats i rummet hörs nästan ingen bas men flyttar man sig lite hörs kraftig bas. På aktiva subbasar kan man ställa in volym, brytfrekvens och fas. Volym justerar man med hjälp av ett svepljud 20-20000 Hz (finns på testskivor), med samma svep ställer man in brytfrekvensen. Brytfrekvensens säger under vilken frekvens subbasen ska förstärka. Om man t.ex. ställer in brytfrekvensen 150 Hz som kommer endast frekvenser under 150 Hz att förstärkas. Med fasen justerar man så att man får rätt volym där man normal sitter och lyssnar.

Dolby Digital och MPEG2
När det gäller högtalare till de Dolby Digital och MPEG2 som har 5 separata kanaler och en subbas kanal så råder de delade meningar om vilka högtalare man ska ha bak. En del tycker att de som används till Dolby surround duger medan andra hävdar att man ska ha samma högtalare som man har till höger och vänster kanal.

Spela in högtalarna!
Något som få är medvetna om annat än de mest ljudintresserade är att högtalare måste spelas in. D.v.s. högtalarna låter bättre ju mer de används. Man kan skynda på inspelningsprocessen om man spelar högt och länge vilket för de flesta är ganska problematiskt om man ska behålla grannsämjan. Man kan minska på ljudvolymen genom att placera två högtalare mot varandra där man har vänt på ena högtalarens anslutningar. Högtalarna kommer då att spela i motfas och släcker ut varandras ljud. Ljudet måste vara i mono och inte i stereo.

Högtalarfabrikat
De finns idag gott om högtalare för surroundsystem från olika tillverkare. De flesta högtalartillverkare har en eller flera surround högtalarsystem.
Vilket högtalarsystem du än väljer, ha som tumregel detta: Billigt & bra existerar inte! Satsa hellre på bra högtalare än på en svindyr DVD-spelare eller ett TV-stativ för 10 000 SEK. Det lönar sig i längden, för bra högtalare tål att behållas i flera år än resten av anläggningen.

************************

Och så behöver vi bild!

TV

Första gången man ser en film med Dolby surround så upptäcker man att TV har "krympt". Ljudet är maffigt som på bio men TV är lika stor som den alltid har varit. Med tiden vänjer man sig vid ljudet och TV:ns storlek men det kan inte nog betonas att man bör ha så stor TV som man har råd med. Minst 28" TV.

Bilden i en TV byggs upp av linjer och när bilden skapas visas varannan linje och sedan de resterande linjerna vilket innebär att en hel bild visas 25 gånger i sekunden men TV flimmerfrekvens är 50 Hz. Med 100 Hz teknik där varje bild visas två gånger minskas flimret i TV. Dessa TV apparater har ett digital minne för att lagra bilden så att den ska kunna visas igen som gör att många apparaten har andra finesser som t.ex. att frysa bilden där det digitala minnet utnyttjas.
TV finns idag med katodrör (vanligast) och som projektions-TV. Både rör och projektions TV finns i utförandet 4:3 och 16:9. 4:3 anger förhållandet mellan bredd och höjd på bilden, 16:9 är alltså bredare än 4:3. Bildens storlek anges i tum och mäts på diagonalen. Detta gör att Widescreen-TV (16:9) måste har ett bildrör som är större än 4:3 TV för att få samma höjd på bilden. Att tänka på när Widescreen TV ska visa vanlig TV med svarta kanter.
Idag finns det ganska gott om olika typer av TV apparater i olika prisklasser.

Vanlig TV

En vanlig TV har förhållande 4:3 på bilden och bildrör. TV apparater med bildrör finns med storlek upp till ca 33".

Widescreen-TV

Widescreen-TV (med förhållandet 16:9) har kommit på de sista åren. Då det mesta som sänds i TV är för vanligt 4:3 format så har det flesta tillverkare av Widescreen-TV lagt olika tekniker för att bredda en 4:3 bild till 16:9 utan alltför besvärande effekter. Olika tillverkare har olika lösningar på problemet. Det vanligaste är att påverka bilden minst i mitten och sedan mer i kanterna , istället för att bredda hela bilden. Idag sänds en hel del som widescreen. Köper man en widescreen videokassett så har filmen svara kanter upptill och nedtill, precis som flera filmer sänd i TV.

Projektions-TV
I denna TV är det en videoprojektor som sitter i TV och visar bilden på en matt skiva. Med denna teknik kan man göra stora TV apparater, över 40 tum. Finns både i 4:3 och 16:9 format. Eftersom man använder en videoprojektor för att alstra bilden, stående på högkant, så blir TV trots sin storlek inte särskilt djup som stora rör-TV:ar blir. Sony har en 46 tums TV som är 51 cm djup. Projektions-TV är dock inte problemfri. Den blir ljussvagare än en vanligt TV, ofta är den oskarpare än en vanligt TV då det är svårt att justera in videoprojektor. Mattskivan gör dessutom att man inte kan titta alltför snett på bilden för att få fullgod bild. Det är också vanligt att man får ljusstarkare bild på mitten och att hörnen är mörkare. Med olika tekniker har tillverkarna försökt att minimera dessa problem, men trots det så är ingen projektions-TV lika skarp och ljusstark som en vanlig TV.

Stereo-TV

För att få suroundeffekter från TV måste den vara en stereo-TV. Har inte TV stereo så måste någon annan apparat i systemet ha stereomottagare t.ex. videobandspelaren, satellit mottagaren m.m.

Att titta på TV
En fel som många gör är att titta på TV i alltför mörk rum. En (rör) TV är 5 gånger ljusstarkare än en bilden på en biograf, vilket syns på att TV går att se på i fullt dagsljus. Att visa film i dagsljus är omöjligt.

Videoprojektor
Vill man biokänsla så kan man använda en videoprojektor. Man kan få stora bilder, flera meter om den är ljustark nog. Det är ovanligt att folk har videoprojektorer då dessa är mycket dyra och är enbart för att visa video. Projektorn saknar TV mottagare.

***********************
Nu kan vi allt om allt. Om du inte redan köpt dig en anläggning eller funderar på att byta upp dig, så kan du väl tänka på följande förslag och åsikter inför ett av ditt livs mest kostsamma köp.