Doldisen alla känner igen...

Brad Dourif. Ringer det några klockor när du hör det namnet? Antagligen inte, men oroa dig inte för det. Titta på bilden, tagen från ”Alien: Resurrection”. Nu känner du väl igen honom. Det är ju han som har varit med överallt men som man aldrig kommer ihåg namnet på, han som alltid spelar galen vetenskapsman eller psykopat i allmänhet.

Typecasting, att fastna i ett fack, är ett öde som drabbat många skådespelare, inte minst Brad Dourif. Han gjorde sin filmdebut som mentalpatient, den stammande Billy Babbit i ”Gökboet” 1975, en roll som förutom publikens och kritikernas hyllningar också gav honom en Golden Globe och en Oscarnominering. 1978 hade han en biroll i filmen ”The Eyes of Laura Mars”, där han spelade allmänt skum mot bl. a Faye Dunaway och Tommy Lee Jones. Efter ett par små roller i några tv-filmer återvände han till den stora duken i John Hustons ”Wise Blood”.

I ”Wise Blood” visar Dourif verkligen vad han går för. Han spelar Hazel Motes, en aningen störd och fanatiskt religiös krigsveteran som återvänder till den amerikanska södern för att försöka starta ett nytt liv. Dourif har senare sagt att rollen som Motes var ytterst påfrestande; ”Den figuren var verkligen knäpp. Han var alltid på gränsen, så jag var också på gränsen. Han sög verkligen musten ur mig… Vad han ville var att se bortom sin kropp, han ville se bortom sitt sinne, han ville se bortom var han var – han torterade sig själv för att kunna komma till någon sorts insikt.”

Efter ”Wise Blood” hade Dourif oturen att vara med i tre av de allra största flopparna någonsin: ”Heaven’s Gate”, ”Ragtime” och ”Dune”. Dourif har bekräftat vad många har trott om ”Dune”, att man hittade på historien under inspelningens gång. Det var första gången som han arbetade med David Lynch, mannen bakom filmer som ”Eraserhead”, ”Blue Velvet”, ”Wild at Heart” och tv-serien ”Twin Peaks”, och han passade som gjuten in i Lynchs ideal. I Frank Herberts bok var Piter De Vries, mannen som Dourif spelar, inte alls så galen som i filmen, men som vi alla vet så blir allt rejält skruvat när David Lynch kommer i närheten.

Det var just efter ”Dune” som typecastingen på allvar drabbade Dourif. Han spelade med i mängder av skräckfilmer som t ex ”Fatal Beauty”, ”Den Onda Dockan” 1-4 (han gör Chuckys röst), ”Spontaneous Combustion”, ”Exorcisten III”, ”Stephen Kings Graveyard Shift”, ”Body Parts”, ”Critters IV”, ”Trauma” mm mm. I de flesta filmerna har han små roller, alltid som psykopat. Kanske är det David Lynchs fel att Dourif hamnade i psykopatfacket, det var ju trots allt efter ”Dune” som det hände… I vilket fall som helst gav Lynch honom rollen som Raymond i ”Blue Velvet” och erbjöd honom en roll i tv-serien ”Twin Peaks”. Tyvärr var Dourif bunden av ett filmkontrakt och kunde inte tacka ja.

Dourif har fortsatt med små, men oftast väldigt intensiva inhopp, både på bio och på tv. Senast såg vi honom som den galne vetenskapsmannen i ”Alien: Resurrection” och komedin ”Senseless”, och den som var riktigt snabb kände igen honom som bensinmacksföreståndaren i ”Urban Legends”. Han har fortsatt med att ge röst åt dockan Chucky i ”Den Onda Dockan”-filmerna, där en ny episod kommer under nästa år.

Jag, och många med mig, hoppas bara att Hollywood tar sitt förnuft till fånga och ger Brad Dourif en rejäl huvudroll där han verkligen får visa att han inte är någon ”filmstjärna”, utan en riktig skådespelare!

Filmer i urval:
”Gökboet”, 1975
”Eyes of Laura Mars”, 1978
”Wise Blood”, 1979
”Heaven’s Gate”, 1980
”Dune”, 1984
”Blue Velvet”, 1986
”Mississippi brinner”, 1988
”Den Onda Dockan”, 1988
”Exorcisten III”, 1990
”Jungle Fever”, 1991
”Body Parts”, 1991
”Color of Night”, 1994
”Alien: Resurrection”, 1997
”Nightwatch”, 1998
”Urban Legends”, 1998
”Prophecy III”, 1999