Ronny - gentleman och en bad guy

Så tog jag mod till mig och stegade fram till denne gigant i ordets rätta bemärkelse. Jag hade noterat att han fanns på festivalen och jag hade varit på några presskonferenser och pressvisningar med honom. Fast aldrig riktigt fört någon konversation. Men jag tror han hälsade på mig så sent som igår, fast då blev jag så generad att jag tittade bort. Men idag så kom han emot mig med en kopp rykande kaffe och en ostfralla med tomat, sallad och små linfrön ovanpå. Då fanns det liksom ingen utväg än att fråga om han hade tid några minuter. Hans uppmuntrade svar fick mig att plötsligt tappa fattningen och tur nog hade jag förberett mig på att detta kunde hända. Så vi satte oss vid ett bord, jag Jesper och han Ronny Svensson och började snacka om allt mellan himmel och jord. Nästan.

-Hur många tror du egentligen serverar frukost på sängen till sin fru, varje morgon? Inte många, men jag gör det och har alltid gjort det! Träffade du min son förresten?
Jag minner mig om att jag såg en blond liten grabb iförd stålmansdräkt häromdagen och skrattar och nickar. Han hade visst gjort succé på festivalen och pappa Ronny ser mäkta stolt ut när han pratar om honom. Ronny är klart förvånad och samtidigt ganska rörd över att vara kändis. Speciellt här på Umeå Filmfestival.
-Det är fjärde gången jag är här och i år är det extra roligt. I år har man ju en ny grej som man kallar för Blickpunkt där man låter publiken få möta människor ur filmbranschen, allt ifrån regissörer och kameramän. Och det känns väldigt roligt att jag har fått uppdraget att vara samtalsledare för dessa tillställningar, måste jag säga. Umeå Filmfestival är trots allt den bästa filmfestivalen i Sverige. Både Stockholm och Göteborg bleknar i jämförelse med Umeå och årets upplaga är helt enormt bra. Det som är så skönt med sådana här tillställningar som Umeå Filmfestival är att man kan röra sig ganska så fritt. I andra sammanhang är det så himla mycket skitsnack bakom ryggen på folk och det blir gärna ”klubben för inbördes beundran”. Sen att Umeå är en bra stad för filmfestivaler är inget snack om saken. Allt är koncentrerat på ett ställe, Folkets Hus och det är fruktansvärt bra.

Nyligen gick Ronny från Kanal 5 till den nya digital-TV kanalen V2H där han arbetar som programchef. Anledningarna till att sluta på Kanal 5 är många och han är försiktig när han ger dem.
-Det var ofta bra på Kanal 5, speciellt under en tid då jag hade väldigt mycket fria händer. Under en tid kunde vi visa bra filmer mellan tio och femton gånger i veckan! Men sen började det gå ner på en fyra till sex stycken och så började man med alla dessa jävla dokusåpor. Så när Richard Gramfors på V2H undrade om jag vill arbeta hos dem så var det bara att packa väska och dra. V2H är ett helt nytt koncept som arbetar med digital-TV. Du ska som kund hos oss kunna se nästan vilken sorts film som helst, när du vill på dygnet. Inga tider att passa och det tror vi är något som kommer gå hem stenhårt i stugorna.

Naturligtvis måste man bara fråga en filmmogul som Ronny vilken som är den bästa filmen i världen. Eftersom han hela tiden nämner olika filmer så faller frågan bort av sig själv och jag får svaret ändå. Världens bästa film genom tiderna är enligt Ronny ”Vi som älskar varandra” från 1974. Den kan han se när som helst och var som helst, hur många gånger som helst och han tröttnar aldrig. Men vad är det enligt Ronny som gör en film riktigt bra?
-Tänk dig att du är ensam hemma. Du äter en god middag, dricker ett gott vin. Sen häller du upp ångande varmt vatten i badkaret och så hoppar du i, med din favoritmusik på stereon, och bara njuter. Så är det med en bra film. Det ska kännas njutningsfullt i hela kroppen, det ska kännas i ryggraden nr du ser den. Då vet du att en film är riktigt, riktigt bra. Men sen finns det ju filmer som får mig att må rent ut sagt jävligt illa. ”Reine och Mimmi i fjällen” är en sådan film. Allvarligt, jag mådde fruktansvärt illa efter att ha sett den.
Men annars så pratar han om bra film hela tiden. Ofta nämns filmer som ”Magnolia”, ”Happiness!” och ”American Beauty” och han påpekar också att det finns ett problem med att vara gift med en kvinna som inte har samma filmsmak.
-Man har liksom ingen att diskutera filmen med, som du och jag gör nu eller som man kan göra med alla här på festivalen.

Han tittar sig runt omkring, nickar till hälsning mot någon som passerar oss och ler stort. Jag tänker att en man som denne måste ha rest världen över, besökt många festivaler och träffat många kändisar. När jag ber honom berätta om ett möte han minns alldeles extra, tvekar han inte en sekund och svaret är något förvånande.
-Tom Cruise!! Alltså den mannen är så jäkla underbar att prata med, mycket humor och fantastiskt ödmjuk. Andra som jag minns är till exempel Billy Crystal och Tim Burton. Men ibland träffar man riktiga puckon också.

En sådan här man är som gjord för en roll som en bad guy, helt enkelt. Han ser ganska så tuff ut, storvuxen och anstränger han sig lite skulle han säkert kunna skrämma vilket barn som helst under 10 år, bara genom en grimas. Och han har faktiskt spelat in en film där han spelat just en ”bad guy”.
-Jag träffade Brian Yuzna på en festival en gång och han kom fram och frågade om jag inte vill vara med i hans kommande film. Vad svarar man på sånt? En av mina favoritregissörer frågar mig om jag vill spela mot skådisar jag drömt om att få träffa? Så jag har några scener i Yuznas nya film ”Faust”, som har visas på Stockholm Filmfestival senare i höst. Skitläckert!

Mitt intryck av Ronny är att han är en snäll ”bad guy” som bara vill alla väl. Han älskar film och proklamerar gärna för att alla i hela världen skall köpa sig en DVD spelare. I kafét på andra våningen Umeå Folkets Hus står det tre montrar med filmkepsar. Alla är Ronnys och han berättar med förvåning att paketet med kepsar minsann vägde 8 kg(!) när han vägde in dem. Men har lika många till hemma. Strax innan vi skakar hand och tackar varandra för en trevlig intervju kommer en journalist från Västerbottens-Kuriren och ger honom ytterligare fem kepsar. Det är i sådana lägen man önskar man hade mer än ett hemmagjort och hemmaklippt visitkort att ge bort.