Må kraften vara med er... igen

Hösten 1982 rådde stor "Star Wars" feber i Sverige. Snart skulle del tre, "Jedins Återkomst" komma på bio. I leksaksaffärerna trängdes actionfigurer föreställande Chewbacca, Han Solo och alla de andra med rymdskepp i alla möjliga former. Man kunde köpa tröjor, kepsar och pyjamasar med "Star Wars" tryck. Marknadsföringen var enastående.

Men som nioåring var inte leksakerna det som lockade mest. Nej, det faktum att biografen Aveny i centrala Norrköping visade de första två filmerna och att pappa hade lovat att ta med mig dit för att få se dem för första gången var den absoluta drömmen. Det var en bioupplevelse som ännu idag inte har matchats av någon film.

Aveny var en storslagen biograf. En stor foajé inredd med marmor och massvis med speglar gav ett otroligt lyxigt intryck. Man kom in, betalade sin biljett och gick till godiskiosken för att köpa lakritsremmar. Medan man väntade på insläppet gick man runt och tittade på alla filmplanscher som satt snyggt uppsatta i glas och ram. När man märkte att det strax var dags för insläpp sprang man fram för att kunna ta en så bra plats som möjligt, platsbiljetter fanns inte utan det var först till kvarn som gällde.

Så satt man där, nio år och imponerades av den farlige men tuffe Darth Vaders entré. "Tänk om man hade en sådan dräkt, vad kompisarna skulle bli avundsjuka… Och tänk om man hade en egen robot som R2-D2, vad kul det vore! Och i morgon ska pappa och jag gå och se "Rymdimperiet slår tillbaka", vilken schysst pappa man har!!"

Det var en kväll jag aldrig kommer att glömma. Jag minns hur det blev ett väldigt liv i salongen halvvägs in i filmen, då det var dags för projektor två att gå igång. Någon hade glömt att ladda rätt rulle i projektorn så helt plötsligt fick man se Luke Skywalker hängandes upp och ner med en liten grön snubbe bredvid sig. "Men hallå, det här är ju fel film ju!!" Det ordnades snabbt upp och de sura minerna försvann snabbt.

Nu är det 1999, och man väntar nästan lika ivrigt på att "Episod 1" ska få premiär. Men jag måste erkänna att jag är väldigt skeptisk. Visst, jag älskar fortfarande de första tre filmerna och jag vill se mer, men det känns ändå lite fel. I de första filmerna användes med några få undantag helt okända skådespelare, som man inte förknippade med andra rollkaraktärer de gjort tidigare.

I "Episod 1" är det idel bekanta ansikten; Liam Neeson, Samuel L. Jackson, Ewan McGregor, Natalie Portman m fl. Jag tycker det känns lite konstigt att se Oskar Schindler stå och veva med en ljussabel, men det kanske bara är jag...

Det alltmer flitiga användandet av dataanimerade effekter oroar mig också, och det gäller inte enbart den här filmen. Det verkar som om Hollywood över huvudtaget känner att de måste visa att allt går att göra med datorernas hjälp och därmed överger de "gamla goda" effekterna med mekanik o dyl. Jag kan räkna upp hur många exempel som helst på sk "Storfilmer" som skulle ha vunnit på att använda mekaniska effekter i stället för dataanimerade, men jag tänker bara nämna ett: Kommer ni ihåg krokodilerna i Schwarzeneggers "Eraser"? Jag behöver knappast säga mer…

Hur som helst, jag är säker på att den nya "Star Wars" trilogin kommer att göra succé. Bara namnet lockar miljontals besökare världen över. Vem vet, vi kanske ses i foajén…