Recension - Blu-ray/DVD

- Heureka!

Hela George A. Romeros fantastiska dödstrilogi finns äntligen i en svensk dvd-utgåva, och som jag har längtat. Det här är nästan för bra för att vara sant. Eller, är det verkligen sant. Vänta ett par sekunder så ska jag gå till filmhyllan och se efter…

Ja, det är sant. ”Night of the living dead”, “Dawn of the dead” och ”Day of the dead” finns äntligen samlade i en gedigen box. Jag vet inte hur jag ska tackla det här riktigt, jag vet inte hur superlativen ska räcka till för en lång recension. Jag börjar med att säga att alla filmerna i boxen är bland mina absoluta favoritfilmer, prydligt hoppackade i en och samma box. Priset är hur billigt som helst, 299 spänn för fyra skivor med monstermagi i sin ädlaste form. Det här är banne mig det självklaraste dvd-köpet i mannaminne. Så ge er iväg till närmaste välsorterade filmbutik, och köp. Gå hem, skruva upp ljudet på högsta volym, och njut av några timmars zombienostalgi. Det är så här zombies ska vara, långsamma och grymtande, inte ilsnabba och rytande.

Den första filmen på boxen är som sagt Night of the Living dead, Romeros första rendezvous med monsterfilmsgenren. Tidigare hade han sysslat med specialeffektspackade reklamfilmer, men nu var det alltså dags att pröva vingarna i hans första spelfilm. Filmen handlar om en brokig skara människor som samlas på en övergiven bondgård för att tillsammans stå emot hotet från levande döda. I och med Night of the living dead så omdefinierade Romero en genre som låg i tillfällig dvala. Vid det tillfället så var zombiefilmer ingenting annat än en poänglös subgenre, innehållandes alldeles för många inälvor och hjärnfragment än det är hälsosamt. Romero tillade substans till genren, och med sin svartvita stilövning så intog han tronen för zombiefilmsskapare, en tron han skulle komma att sitta på i trettio år.

Tio år senare kom Dawn of the dead, en ganska lång tid i filmsammanhang. Filmen handlar om människor som lyckats inta ett köpcentrum. Filmen är ännu råare och slaffsigare än sin föregångare, men det är inte splattret som gör denna dödstrilogi sevärd. George A Romero har en osviklig känsla för samhällskritik, och det är sällan zombierna (zombiesarna? Fredrik Lindström, Hjälp mig!) som ställer till med det största besväret, utan den mänskliga faktorn. Dawn of the Dead kan inte på något sätt jämföras med trilogins första del, det är två helt olika filmer. Men ska jag välja ut en favorit utav filmerna så får det nog bli Dawn of the Dead. Världens bästa zombiefilm, någonsin.

Till sist så fullbordades trilogin i och med Day of the Dead, vilken kan utses som något av familjens svarta får. Filmen är inte dålig på något sätt, tvärtom, men jämfört med de två tidigare delarna så är den uddlös. Hursomhelst så är det i Day of the Dead som George A Romero tar samhällskritiken till sin spets. Bara några få människor finns kvar i kampen mot zombies, men istället för att samarbeta mot den gemensamma fienden så fejder människorna mot varandra. Apokalyptisk, träffsäkert och alldeles underbart.

Trilogy of the dead boxen är ruskigt komplett, utöver de tre filmerna så följer en hel drös intressant bonusmaterial med. Reklamfilmer, radioreklamer, två intressanta dokumentärfilmer och mycket mer. Som grädde på moset så får man även en fjärde film på köpet, Zombi, Dario Argentos version av Dawn of the dead. Omklippt, och med många nya scener. Jag rekommenderar hjärtligt Trilogy of the Dead till alla, är det någon box jag skulle vilja se i allas filmsamlingar så vore det denna. Eller, i nästan allas. För innan jag avslutar mina lovord så vill jag bara varna för det magstarka våldet i Romeros filmer. Ingen under femton år bör se detta, och även äldre personer kan bli skrämda av det chockerade innehållet. Men, så ska ju inte en zombiefilm vara en vandring i parken heller.


Fotnot: Här har jag lite plats över för lite roligt kuriosa om filmerna. Det är nämligen så att Tom Savini som skötte sminkningen i Dawn of the dead på senare år extraknäckt som aktör. Det är han som spelar den sköna rockaren ”Sex Machine” i den Tarantinoskrivna vampyrrullen ”From dusk till Dawn”.

Att fundera över: Har ordet Dawn i båda filmtitlarna något sammanhang, eller är det bara ett sammanträffande?

Kim Ekberg