Recension - Blu-ray/DVD

“Who should I sleep with, Terry? Women like you? Your age? My age? I don't. You know why? 'Cause younger women are *nice*. You take them out, and they're actually grateful.”

Mike Binders rollkaraktär Shep Goodman uttalar här en helt fantastisk replik. En replik lika ärlig som han själv.
Det finns ingenting som är falskt i ’The Upside of Anger’.

Terry Wolfmeyer har precis blivit lämnad av sin man, som tagit sin kos och stuckit till Karlstad i Sverige med sin svenska sekreterare.
Så nu står hon där, med sina fyra tonårsdöttrar i en förort till Detroit, och vet varken ut eller in.
Hela hennes värld har blivit så totalt omkastad och nedbruten. Och som det första steget mot total utbrändhet så tar hon till flaskan och lever på sin mans tomttillgångar.
Hennes fyra döttrar Andy, Popeye, Hadley och Emily står i bakgrunden och skriker inombords när de ser sin mor gå ner i träsket.

Man kan ana en totalt sönderriven idyll framför sina ögon om det inte vore för den före detta baseballstjärnan Denny Davies, som numera livnär sig på att vara programledare i radio och att dricka Budweiser på sin fritid.
Han känner familjen genom Terrys man Grey och blir en bitvis nyanserad ljuspunkt i livet hos familjen Wolfmeyer.

Mänsklig kärlek på vita duken brukar rätt så ofta kännas omänsklig. Men om motsatsen någon gång ska bevisas så är The Upside of Anger ett klockrent exempel.
Den varken romantiseras eller nyanseras. Den är bara där och den är äkta. Människor är trasiga och att se dem utvecklas med hjälp av varandra är så otroligt vackert.

Joan Allen, denna helt fenomenala aktris, gör ett sjuhelvetes bra jobb som den alkoholiserade modern Terry. Hon har varit en av de där s.k. gömda skatterna i filmvärlden, men efter fenomenala insatser i filmer som The Contender och Pleasantville så är det numera bara att inse att hon är helt suverän. Hon besitter sådana kvalitéer som står sig i klass med Meryl Streep.
Det finns en scen då hon kommer på sin dotter Andy i samma säng som Shep och man ser hennes värld återigen falla ihop på bara 3 sekunder. En helt fenomenal scen som representerar hela filmen på ett ärligt sätt.
Kevin Costners karaktär Denny Davies är motpolen till Terry. Trots att även han befinner sig i alkoholens förlorade land, så står han för något ärligt, positivt och stabilt.
Costner gör en mycket bra insats, han är duktig på att spela halvtrasiga och virriga personer och denna roll är nog hans mest ärliga sedan DMV.

Jag kan ana att Oscarjuryn kommer att iakta Allen och Costner noga inför nästa års utdelningar. Det vore inte mer än rätt.

De fyra döttrarna har alla fyra blivit berikade med duktiga skådespelare. Där Evan Rachel Wood står ut mest. Och även om det inte framgår i filmen så tror jag att det är ur hennes ögon hela historien berättas.
Och Erika Christensen, vilken karisma, vilken blick. Nog för att hennes insats är en frisk fläkt i ett ungdomligt agerande, men denna unga kvinna har en lika förförisk blick som Marilyn Monroe och ett lika vackert leende som Rita Hayworth.

Mike Binder har gjort en av de mest stabila historierna om vackert mänskligt förfall på flera år.
När ’When a man loves a woman’ blev för mycket av det mesta så står sig denna som en intelligent, varm, dramatisk, rolig och vacker film.

Gustaf Molin