Recension - Blu-ray/DVD

Mats Brådstedt, Expressens gedigna filmrecensent, menar att Hanks övertydliga allvarsamma rollprestation gränsar till parodi i Da Vinci Koden. Han kan inte ha mer fel.
Jag gillar Mats, han är en av Sveriges få duktiga och intressanta filmrecensenter. Det är han, Göran och Fredrik som fångar mitt intresse (Everdahl och Sahlin, that is).
Men här har Mats fel, fel och åter fel.
Ron Howards förstahandsval som Langdon var Bill Paxton. Men Bill kunde helt enkelt inte på grund av schemakrock.
Länge var då Russell Crowe favorittippad. Men det blev slutligen Tom Hanks som tog hem rollen. Och det valet skriver jag mer än gärna under på. För Hanks är en av Amerikas absolut mest sevärda aktörer. Kan inte tänka mig någon som har mer pondus och bättre karaktärsdrag.
Och rollen som Robert Langdon passar Hanks som handen i handsken.
Och där har Mats fel. Han gränsar ALDRIG över till parodi.

Att Dan Brown ligger etta på topplistor över hela världen kan nog inte ha passerat någon revy. Inte heller att Da Vinci Koden orsakat rabalder i de flesta religiösa samfund.
Jag har inte läst Da Vinci Koden. Men jag har läst om den. Det har inte kunnat undgå mig.
Men det är filmen jag recenserar och inte boken.
Det är lite intressant hur folk resonerar. Ser de en film som är baserad på en bok de aldrig hört talas om så går det hur bra som helst. Men kommer det en som är baserad på en, för de känd bok, så går det utmärkt att vara pretentiös och fälla sarkastiska kommentarer.

Men för att återgå till filmen, som fått ett ganska ljummet mottagande, i alla fall av svenska recensenter, så måste jag påpeka att den är värd betydligt mer än så.
Ron Howard sköter hantverket riktigt bra och på sina ställen fruktansvärt bra.
Det kan te sig lite klent i biljakten, som är slarvigt gjord och dåligt klippt. Men i övrigt är den habil genom två och en halv timme.

Dan Brown hade redan Jean Reno i åtanke som polischefen när han skrev boken. Det märks. Han är en karaktär som känns solklar när han befinner sig i första bildrutan. Och Audrey Tautou får för en gångs skull en roll som inte är naiv och sprängfull av flickdrömmar. Att hon bryter på lite halvdålig engelska klagar många över till min stora förvåning. Jag anser att hon gör en mycket fin prestation.
Paul Bettany likaså. Vissa scener gör ont att se på och alla bildrutor med hans medverkan gav mig kalla kårar. Och Ian McKellen gör sin bästa rollprestation sedan Apt. Pupil. Magnifikt!

Det jag älskade mest med denna film är att den är berättat på ett helt underbart sätt som får mig att minnas hur det var förr.
Historien börjar direkt och efter 15 min är det så sjukt spännande att jag knappt kan sitta still i stolen. Och det blir inte mindre spännande när Howard lägger in en högre växel efter en timma och det fullkomligt ramlar in Dan Brown-baserade fakta till oss i publiken.
Det fick mig att tänka på Indiana Jones & det sista korståget. Den underbara Spielbergfilmen där Indy ska leta på den helige Graal. I den filmen är det just en bägare. I denna film är det något annat. Vad det är tänker jag inte avslöja. Men likheterna finns där. Fakta blandas med myter och bildar en så spännande dramaturgiskt korrekt film.
Att Howard ibland förlitar sig på ett lite väl stadigt filmskapade är inget negativt. Hans torrhet blir ofta hans klarhet. Det märks i flera av hans tidigare filmer, som A Beautiful mind, Cocoon och inte minst Apollo 13 som nästan känns som ett uppslagsverk mer än som en film.
Det är fantastiska filmer och Da Vinci Koden kan utan problem läggas till på den listan.

Lyssna inte på den negativa feedbacken denna film fått i Sverige.
Da Vinci Koden är helt underbar. Den rekommenderas varmt!

Gustaf Molin