Recension - Blu-ray/DVD

På Oscarsgalan 2000 så snodde hon statyetten framför ögonen på Anette Bening. Hade Anettes karriärkvinna Carolyn Burnham tagit hem statyetten så hade American Beauty fått Royal straight flush. (Bästa film, regi, manlig huvudroll, kvinnlig huvudroll och manus). Något som bara skett 3 gånger sedan 1929 (Det hände en natt, Gökboet och När lammen tystnar).
Bening var värdig statyetten, men en annan fruktansvärt bra insats i filmen Boys don’t cry satte stopp för det. Hilary Swank var snäppet bättre.

I år var det en liknande händelse. Anette Bening var nominerad för bästa kvinnliga huvudroll i ’Being Julia’ i regi av István Szabó.
Men återigen var hennes spöke Hilary Swank där, nominerad för bästa kvinnliga huvudroll. För ett boxningsdrama jag nu ska recensera. Och även fast jag ännu inte har sett Szabós nya film så känns Swanks Oscar som handen i handsken.

Det finns bara ett ord att säga om Million Dollar Baby och det är: Mästerverk.

I Clint Eastwoods nya film får vi ta del av tre människors lilla vardag.
Frankie, som är en gammal mer eller mindre legendarisk boxningscoach, hans gamla kompanjon, partner och hjälpreda Eddie som sköter om Frankies boxningsgym och den slitna servitrisen Maggie som ser boxningen som sin enda ljuspunkt i livet.
Maggie dyrkar Frankie och har bestämt sig för att slå igenom med honom som coach.

Frankie finner det absurt. Att träna en kvinna är något han aldrig ställts inför tidigare och det finns många bra tränare som tränar kvinnliga boxare därute.
Det räcker inte för målmedvetna Maggie. Hon står stadigt på sin grund att få Frankie att ta sig an henne.

Morgan Freeman, som gestaltar Eddie, är även våran berättarröst, likt The Shawshank Redemption (Nyckeln till frihet) så blir han även våran inre röst. Hans biroll blir filmens ledande tråd och jag är minst lika imponerad av hans förhållning till enkelheten som jag är till Maggies hårdträning och kärlek till sporten.

Och det är nästan filmens absolut största styrka: Enkelheten.
Att stora professionella skådespelare som Clint och Morgan gestaltar så simpla och vanliga människor är underbart att se. Deras mänskliga brister är filmens stora triumf.
Att Frankie lär sig gaeliska och misstar sig att kombinera det med skottland är en sådan sak och att Frankie och Eddie kan gå från att diskutera boxning till Eddies hål i strumporna är en annan.

Million Dollar Baby är kanske den varmaste och mest jordnära filmen ni kan se. Dess enkelhet är otroligt vacker. Och Hillary Swank gör en väldigt trovärd insats som Maggie och Morgan Freeman står sig som amerikansk films absolut bästa aktör. Han står stabilt på det redan så starka manuset av Paul Haggis.

Eastwoods 25:e film som regissör är också hans bästa. Det var först efter Bird (1988) som jag blev imponerad av hans regiarbete. Sedan dess har han regisserat flera helt suveräna filmer: De Skoningslösa, A Perfect world, Broarna i Madison County, Midnatt i ondskans och godhetens trädgård och Mystic River. Men det är Million Dollar Baby som sätter den högsta ribban.

Detta är inte en boxningsfilm utan det är en film om boxare. Det tappar sig aldrig ens för en sekund. Det är en själslig upplevelse och jag fann mig själv i tårar på slutet.
Det är inte ofta.

Gustaf Molin