Recension - Blu-ray/DVD

Minns ni när Arnold Schwarzenegger fick jobba på ett dagis undercover för att komma åt en elak knarklangare?
Ja, jag tror nog väldigt få (Arnold-fans?) lyckats undgå Dagissnuten. Och liksom andra Arnoldkomedier så kommer de mesta skratten när den gamla actionhjälten ska uttala ett lite klurigt engelskt ord snarare än att filmen verkligen är rolig.
Vin Diesel talar utmärkt engelska. Och är tufft rakad på huvudet, istället för Arnolds nästan skräckinjagande Österrikiska frisyr.
Och här har den tuffa Vin sprungit på sitt livs tuffaste uppdrag i sin karriär som Navy Seal-agent.
Han ska ta hand om en avliden affärsmans barn när änkan tvingas åka och hämta mannens dokument. Ett uppdrag som självklart drar ut på sig.
Och barnen gillar inte Vin Diesels karaktär Shane Wolf (till en början självklart).

Nej detta håller inte.
Undvik detta till varje pris.
Och inte på grund av Vin Diesel.
Han är faktiskt helt okej. Han får onödigt mycket kritik av recensenter, något jag finner obefogat. Han är stenhård i xXx, Knockaround guys, Boiler room och Saving private ryan, dessutom har han en stil jag finner rätt trevlig.
Problemet är regissören Adam Shankmans problem med humorn.
En gång fick han mig att skratta och det var när en anka(?) kommer in och biter Vin Diesel i örat. Det var rätt oväntat måste jag säga.
Okej, en gång till, och det var på teaterscenen när teaterregissören ramlar in i sin egen dekor.
Men allt däremellan och då menar jag ALLT är totalt poänglöst och går i upptrampade spår som redan var tråkiga i Ensam hemma-filmerna.
Att Shankman tidigare varit koreograf till några av 90-talets sämre filmer finner jag inte oväntat, men Boogie Nights? Att ha den på sin meritlista. Imponerande.
Sluta regissera!

Gilmore girls-fans behöver inte heller hyra denna film. Lauren Graham är totalt menlös här. Och hur i Hildurs namn kunde Brad Garrett ställa upp i denna sörja?
Garrett är tveklöst en av Amerikas roligaste människor och man kan ju tycka att en roll som en sadistisk gymnastiklärare skulle passa karln som handen i handsken, men det blir bara löjligt och poänglöst.

Gustaf Molin