Recension - Blu-ray/DVD

Det fanns en gång en tanke hos mig, en spekulation om att allt Kevin Smith var inblandat i skulle ha en poäng, även en mening. Jo, även den totalt intetsägande Mallrats var faktiskt rätt så rolig, på ett nihilistiskt sätt om inte annat. Men i det stora hela så var Clerks, Chasing Amy och Dogma tre av de mest sevärda komedierna under 90-talets framväxt. De representerade alla tre sina respektive historier med hjärta, hjärna och lungor. Men även den mest klara dagen får sin natt. När vi skrev tjugohundratalet så skrev Kevin Smith den totalt poänglösa Jay & Silent Bob strikes back, en film som fick den ännu mer poänglösa översättningen ”Stjärnor utan hjärnor”. Den filmen fick mig att dela ut stora bomben och försöka se det hela som en engångsföreteelse, en händelse som inte ens Smith borde vara glad över i sitt CV. I en tid framöver ville jag inte veta av vare sig Jay eller hans tysta kamrat Bob och det verkade inte Smith heller vilja göra. Detta ledde honom till att göra ytterligare ett dravel till film, dock med lite mer hjärta. Jersey Girl floppade och trots en hyfsat bra Ben Affleck så nåde filmen inte ens till uthyrarnas 10 i topp.
Efter detta gör Smith mig glad och lycklig när han berättar att Clerks 2 äntligen är satt i rörelse. I några dagar ser jag ljuset igen, men det var kortvarigt. Den första besvikelsen får jag när det berättas att filmen ska vara i färg. Men jag hoppades och drömde lite om att Smith faktiskt skulle lyckas i alla fall. Rosario Dawson var ju ändå med (även om hon borde hålla sig till att göra filmer med Edward Burns).

I det stora hela så har Dante nu börjat jobba på en väldigt osympatisk snabbmatsresturang efter att Quick Stop bokstavligt talat gått upp i rök. Självklart befinner sig Randal i samma kök och nu står inte ens en vägg emellan deras vänskap (?).

Det någon borde berätta för Kevin Smith är att hans fans inte är 12 år och knappt könsmogna. Eller numera kanske de är det, men en gång i tiden var hans fans nördar, pålästa humorister och galna seriefreaks. Clerks 2 innehåller bara vagt referenser som påminner om oss vad Smith brukar kunna leverera, resten är ett frenetiskt ordrunkande av värsta slag. Skämten är slag under bältet under hela filmen och jag undrar om ens Randal borde kunna få ur sig så pass löjligt inkonsekventa repliker som på sin höjd tilltalar hormonstinna tonåringar.

Att bränna ner Quick Stop var den dummaste idén Smith kommit fram med sedan han fick för sig att göra film efter Dogma. Men som vanligt så hoppas jag på en återkomst av den en gång så underbara Kevin Smith. Han var ju trots allt mannen hela dagen under ett par års tid.

Och jag som inte ens skulle vara här idag

Gustaf Molin