Recension - Blu-ray/DVD

Ni tänker; ”Hm, jag undrar vad ”Heights” är för en film”?
Det tänkte jag när den damp ner i brevlådan. Jag hade visserligen snubblat över den under Norrköpings förträffliga filmfestival förra året, utan att egentligen lägga den på minnet.
”Heights” handlar om ett antal vitt skilda människor, som under en het sommardag i New York får sina liv ofrivilligt sammanflätade. Ni tänker ”Short Cuts”. Ni tänker ”Magnolia”. Ni tänker ”Crash”. Ni tänker ”Hapiness”. Ni tänker ”Me and you and everyone we know”. Ni tänker; en hel radda andra filmer på samma tema.

”Så”, tänker ni, ”hur bra är egentligen Heights då”?
”Bra”, säger jag, ”det är en väldigt fin och eftertänksam film om den moderna människans leverne, och hur slumpen kan få deras liv att ta de mest oväntade vändningar”.
”Hm”, tänker ni, ”det låter precis som alla andra filmer i genren” Ni tänker ”Short Cuts”. Ni tänker ”Magnolia”. Ni tänker ”Crash”. Ni tänker ”Hapiness”. Ni tänker ”Me and you and everyone we know”. Ni tänker; en hel radda andra filmer på samma tema.

Ni tänker; ”Men vad är det då som skiljer Heights från alla dessa andra filmer, och gör den sådär lite extra sevärd”?
”En hel del saker”, säger jag, ”Skådespeleriet är faktiskt tajt, och det känns rakt igenom ganska så trovärdigt”. ”Fotot är också lågmält smäckert och bidrar till den suggestiva stämningen.”

”Så”, tänker ni, ”ärligt nu, bidrar egentligen ”Heights” med något i en så överlastad genre.”?
Okej då. Jag kan inte ljuga för er längre. Det vore att göra ett tjänstefel som filmkritiker i sanningens och den helige andens namn. Ty även om ”Heights är ett gediget hantverk så har vi sett detta såååå många gånger förut. Vi vet hela tiden vad som ska hända härnäst, och överraskas sällan. En gång i tiden var detta ack så nyskapande, men år 2006 så har vi kommit till den punkt då det inte längre är originellt att vara originell. Vi får ta ett sabbatsår från detta ”short cuts”-berättande tror jag. Först då kan världen förändras. För hur genomtänkt och välplanerad ”Heights” än må vara;
Ni tänker ”Short Cuts”. Ni tänker ”Magnolia”. Ni tänker ”Crash”. Ni tänker ”Hapiness”. Ni tänker ”Me and you and everyone we know”. Ni tänker; en hel radda andra filmer på samma tema. Just det!

Kim Ekberg