Recension - Blu-ray/DVD

För tio år sedan blev fyra ungdomar brutalt mördade på sin skola. En klasskamrat fälldes för morden och dömdes till fängelse. Hela tiden hävdade han att han var oskyldig.

Nutid, samma skola. Det är snart dags för höstlov och eleverna väntar otåligt på att få gå hem. Några är dock lite driftigare än de andra och vill redan nu påbörja sitt kommande grupparbete, med det passande temat Seriemördare. De bestämmer sig för att de vill skriva om morden på skolan och vill därför intervjua den dömde mördaren, som påpassligt nog var tillsammans med den enes storasyster.

Ett samtal till fängelset senare och gruppen får reda på att deras tilltänkta intervjuoffer har släppts fri och är på väg hem. Efter att ha välkomnat honom börjar de fråga ut honom om vad som egentligen hände. Han är minst sagt motvillig till att börja med men de får snart ur honom att det är den nuvarande rektorn som är den riktige mördaren!

Men kan man lita på någon över huvud taget?

"Death Academy" är en färsk slasher direkt från Gällivare. Det är inget förstlingsverk, teamet har tidigare gjort bl. a. "I vädurens skugga", en giallo som tidigare har recenserats här på Tellusfilm.com. De har inte sparat på blodet den här gången, det är blodigt, slabbigt och jättekul! Precis som en slasher ska vara.

Bilden är väldigt bra, trots att stora delar av filmen utspelas i mörka lokaler ser man hela tiden vad som händer. Fotot och klippningen ligger på hög nivå och känns riktigt proffsig. Det enda negativa bildmässigt är att DV ofta ger en bild som påminner mer om en tv-produktion än film. Bildration på dvd:n är 1.78:1, icke anamorfisk widescreen.

Ljudet är klart och tydligt genom hela filmen, musiken är rätt mixad för att inte överrösta någon dialog. Mixen är i Dolby Digital 5.1, och även om den är rätt framtung så får surroundhögtalarna jobba ordentligt då och då.

Skådespelarnas insatser ligger på olika nivåer rent kvalitetsmässigt. Några enstaka är riktigt dåliga, men de allra flesta gör en helt ok prestation. Nu kan det ju också vara så att en sörlänning som undertecknad misstar känslan av bristande engagemang och talang för den (ö) kända norrländska sävligheten. Jag väljer att tro det i alla fall. Skådespelarna är fan så mycket bättre än de i "Camp Slaughter", den saken är klar.

Min slutsats är att "Death Academy" har potential till att förgylla kvällarna för många slasherfans. Visst, storyn och skådespelarinsatserna är inte mycket mer än hyfsade, men filmen är snygg, välklippt och framförallt: rejält blodig. För till syvende och sist, är det inte det som är det viktiga när det gäller slashers?

Fredrik Liljegren, chefredaktör