Recension - Bio

Det är återigen dags att stifta bekantskap med vårt favoritträskmonster Shrek och hans värld. De två tidigare filmerna, ”Shrek” (2001) och ”Shrek 2” (2004), blev enorma framgångar, inte bara hos publiken och ekonomiskt, utan också kritikermässigt. Det var därför inte helt oväntat att det skulle komma en tredje film på temat, och det talas redan om att en fjärde film är på gång.

”Shrek den Tredje” inleds med att Prince Charming försöker försörja sig som skådespelare efter misslyckandet att vinna Fiona’s hjärta i föregående film. Han har ingen vidare framgång som aktör och bestämmer sig för att göra ännu ett försök till att ta över tronen, denna gång med hjälp av sagornas utstötta karaktärer och de som hamnat lite i dålig dager.

Shrek’s svärfar kung Harold, alltjämt i grodform, är döende och har utsett sin svärson till tronarvinge. Shrek, som under en tid vikarierat som kung, vägrar och ber kungen att tänka om. Det finns dock bara en annan möjlig kandidat: Arthur. Det gröna träskmonstret måste nu ge sig av för att finna denne yngling och med sig har han sina två vapendragare Donkey och Puss in Boots. Fiona går i väntans tider och precis innan avresan berättar hon nyheten för sin make, som reagerar med mild entusiasm.

Medan Shrek och de talande djuren finner Arthur och hans kompis Merlin på ett high shool så sätter den stygge Prince Charming sina elaka planer i verket hemma i landet Far Far Away där han genomför en kupp för att ta över kungariket…

Samtliga skådespelare som låg bakom rösterna i de första två filmerna är med igen och får dessutom sällskap av Justin Timberlake som ger uttryck åt den unge Arthur. De rollprestationer som verkligen förtjänar omnämnande är John Cleese’s grodkung, Antonio Banderas zorro-inspirerade mästerkatt i stövlar och sist, men verkligen inte minst, Eddie Murphy som gör ett oerhört bra jobb som den evigt pratande åsnan. Vad vore Shrek-filmerna utan honom?

De första två filmerna om Shrek innehöll både många paralleller och flörtar med andra filmer och en hel del vuxenhumor, något som gjorde att gammal som ung kunde underhållas av de skickligt gjorda animationshistorierna. Det är tyvärr tydligt redan i början av ”Shrek den Tredje” att humorn tagit ett steg i riktning mot snubbelhumor och situationer som hör hemma i själlösa sit-coms. Shrek’s värld bygger ändå till stor del på humor och när den inte levererar så hamnar filmen givetvis i knipa. Visst finns det små godbitar även i denna film, som t.ex. kung Harold’s utdragna dödsscen, men de är sorgligt nog lätträknade.

Det är alltid otacksamt för uppföljare att dels hålla sig inom ramarna för vad som var bra i tidigare filmer, men samtidigt fördjupa och förbättra den värld man skapat och de karaktärer som lever där. Få lyckas, men ”Shrek 2” var helt klart en av dom som gjorde det bästa av ett hyggligt etablerat scenario. I denna film är historien inte alls lika intressant, spännande eller rolig. Det går helt enkelt på tomgång och de små finurliga detaljerna har fått ta steget åt sidan för skrik och stoj. Fenomenet Shrek är inte längre något för alla, den övre åldersgränsen har sänkts från 100 till 13...

Per Wahlgren