Recension - Blu-ray/DVD
Det har gått drygt 20 år sedan övergödda ”Rambo III”, då John Rambo ridandes på en häst besegrade horder av stereotypa ryssar i Afghanistan. Vad gör actionveteranen Sylvester Stallone då? Han tar saken i egna händer och regisserar en tredje uppföljare med det avskalade namnet ”Rambo”, vilket ingen Rambo-rulle tidigare hetat. Ettan hette ju som bekant ”First Blood” när det begav sig. ”Rambo” är tack och lov ingen krystad nystart utan ett sista avslutande kapitel om den plågade Vietnam-veteranen med pannbandet och den vassa kniven.
Filmen inleds med deprimerande nyhetsklipp om fruktansvärda övergrepp och folkmord i Burma. I grannlandet Thailand bor den tystlåtne cynikern John Rambo. Han åker runt i sin flodbåt när han inte fångar giftiga ormar. Det händer att han drömmer om sitt ångestfyllda förflutna och överste Trautman.
En kristen missionär, naiva Sarah, övertalar Rambo att skjutsa henne och hennes hjälpvilliga kamrater rätt in i farozonen Burma. Men i Burma stöter hjälparbetarna snart på trubbel och kidnappas. Det hela slutar med att Rambo och en skara legosoldater måste befria missionärerna från Burmas brutala militärer. Militärer som tvingar oskyldiga att springa på minor och satsar pengar på vem som dör först. Militärer som ligger bakom den ena horribla bymassakern efter den andra. Motbjudande militärer.
”Rambo” är en stenhård actionrulle med en betydligt större dos allvar än föregångaren. Våldet är verkligen hemskt och skoningslöst och kommer utan förvarning. Våldets eftervärkningar visas obekvämt tydligt. Eldstrider glorifieras inte. Man känner snarare äckel inför de meningslösa grymheter som begås, och hur nära verkligheten de ligger. Vår hjälte sätter hårt mot hårt. När enmansarmén Rambo väl tänder till går ingen säker. Sylvassa pilar far fram, kulsprutan smattrar febrilt och tidernas bomb detonerar i den sedermera skövlade djungeln. Lev för ingenting eller dö för något, som han säger.
Rambo har åldrats med värdighet. Det här är Rambo 60+. En mogen Rambo som tack och lov inte tar av sig tröjan och spänner sig. En Rambo som får backup av legosoldater. Men det är också en lika förlorad Rambo som vanligt, tills det någonstans på vägen väcks en strimma hopp?
Slutet av ”Rambo” är en passande avrundning av filmserien. Om det är ett hoppfullt slut eller ett dystert slut får ni upptäcka själva. Det enda jag saknar är några fördjupande Vietnam-flashbacks och lite längre speltid. Hur som helst. ”Rambo” röjer igen! All heder till Stallone.
Kommentarer