Recension - Bio

Om det är något Kurt Russell kan så är det att spela hjälte. I remaken ”Poseidon” gör han det ännu en gång och han gör det förstås bra. Som en smula överbeskyddande pappa som har ett förflutet som brandman och borgmästare. När den lyxiga bautabåten som han och dottern befinner sig på vänds upp och ner vid nyår så börjar en kamp på liv och död.

Räkna med brutala dödsfall och kyliga kallsupar. Det här är på blodigt allvar och nödsituationen svettas just nöd. Filmen är spännande och hemsk och välspelad. I trygga biroller lägger jag märke till flera favoriter från tv-serier såsom ”Uppdrag: mord”, ”Six Feet Under” och ”Alias”.

Möt det lyckliga unga kärleksparet, den självmordsbenägne gubben och den driftige ensamvargen som alla försöker ta sig uppåt i det kapsejsade skeppet medan vattennivån stiger stadigt. Karaktärerna svetsas snabbt samman. Och man bryr sig om dem. Det är viktigt i sådana här filmer.

Tänk ”Titanic” möter Estonia. Man försöker inte skönmåla någonting. Några klyschor kan man leva med (tex slutet). De halvkrystade scenerna är få (tex när ungen försvinner). Gillar man katastroffilmer och vardagshjältars uppoffrande handlingar så bör man kasta ett öga på ”Poseidon Millennium Edition”. Filmen är bättre än vad den kräsna kvällspressen antyder. Effekterna är snygga och det bjuds på fasansfull sjönöd med högt tempo. Kurt Russell är din hjälte, även utan ögonlapp.

Johan Karlsson